Sverige är stort i förhållande till hur många som bor här. Det betyder att det blir lite glest mellan människor.
Ännu glesare blir det förstås eftersom en del människor gillar att klumpa ihop sig så det blir väldigt mycket Sverige kvar till de som inte vill bo i tätorter, städer eller storstäder.
I alla tider så har stan lockat de unga, men det har även funnits en naturlig tillbakaflytt när familjen ökar och man längtar till rötterna, något som nästan dödats av den land- och glesbygdsfientliga opinion och politik som drivs.
Oavsett var man bor i Sverige så tycker jag att man som skattebetalare har rätt till massor med saker: vård, skola, omsorg förstås, men även infrastruktur, rättsväsende, räddningstjänst och kollektivtrafik.
Det kan vara kommun, stat, landsting eller privata aktörer som utför det, men gemensamt för alltihop är att det till allra största delen är skattefinansierat.
Vad händer då när massor med folk bor tillsammans?
Jo, en del börjar tillhandahålla tjänster för andra, det skapas massor av nya arbeten bara beroende på att människor bor tätt, det blir konkurrens om kunderna, omkostnaderna kopplade till avstånd minskar och valfriheten ökar.
Det här är säkert toppen om man gillar att bo tätt inpå varandra, men alla vi andra då?
Behovet av och kostnaderna för den skattefinansierade verksamheten på lands- och glesbygd minskar inte för att det ligger ett apotek i varje kvarter i stan.
Utöver detta så uppstår det plötsligt behov i stan som till exempel idrottsanläggningar, cykelvägar, rondellkonst, museer, simhallar, centrumgator och lekplatser som finansieras med skatter.
Nu är det ju inte så att stadsborna får en högre skattesats för att bekosta allt detta utan det är alla vi andra som får betala.
”Men ni kan ju också åka till simhallen”, hörs det då upprört från stadsborna.
Ja, det är klart vi kan, men det blir förstås betydligt mer sällan än för någon som kan cykla förbi på väg hem från jobbet två gånger i veckan.
När sedan skolor läggs ner, kollektivtrafiken slutar gå, ålderdomshem stängs, skolskjutsarna snävas till så att kompisar inte kan följa med varandra hem och sjukgymnastiken flyttar till tätorten så gamlingarna inte kan åka dit, ja, då är det faktiskt nog.
- När får vi den skattefinansierade service som vi har rätt till på lands- och glesbygd?
- När får vi tillbaka de bidrag som vi har skickat till tätorter och städer i alla år?
- När ska möjligheterna för folk att flytta till lands- och glesbygd förbättras?
Som lök på laxen: Har de som bestämmer detta ens funderat på var elen och maten kommer ifrån?
Det är ju fullständigt självklart att det ska vara möjligt att bo och leva i hela Sverige, det ska inte vara en kommunal angelägenhet, det är ju en nationell säkerhetsfråga!