Det var svårt för mig att ta in att en uzbekisk medborgare, Rakhmat Akilov, misstänks för terrordådet i fredags.

I februari 2012 sköts nämligen min regimkritiska pappa, imamen Obid Nazarov, i bakhuvudet i en trappuppgång i Strömsund. Mot alla odds överlevde han attentatet.

En 37-årig uzbek greps senare i Ryssland, misstänkt för att vara den torped som försökt ta pappas liv. Mannen fälldes senare också för dådet.

Min storebror har kidnappats av den uzbekiska säkerhetstjänsten, med största sannolikhet för att utöva påtryckningar mot min pappa och jag har flera nära släktingar som har torterats i Uzbekistan.

Även min mamma har fängslats av den totalitära regimen.

Mitt namn är David Nazarov och jag lever under polisskydd på hemlig ort här i Sverige. Jag vet allt för väl hur situationen i Uzbekistan kan se ut för den som inte sympatiserar med regimen – och öppet kritiserar den.

Sedan dådet i Stockholm har det pratats väldigt mycket om uzbeker och muslimer i media.

Även om svenska journalister och medborgare i min mening brukar vara duktiga på att på ett sansat sätt hantera sådana här situationer, där individer från en viss folkgrupp är inblandade, blev det annorlunda den här gången. 

Vi är samtidigt duktiga på att säga att terrorn inte väljer religion eller nationalitet. Därför är det nu viktigt att gå på djupet i vissa frågor för att förstå varför vissa människor från Uzbekistan tar till den här typen av våld.

Det betyder att vi måste prata om situationen i själva Uzbekistan för hitta något slags svar.

Uzbekistan har drygt 30 miljoner invånare och de hålls under kontroll med hjälp av en stenhård politik.

Korruption, fattigdom, tortyr, kidnappningar, attentat, hårda repressalier och förtryck mot oliktänkande människor samt förbud mot oppositionsrörelser är vardag i landet – och det har det varit sedan Sovjetunionen föll för nästan 30 år sedan.

Enligt internationella människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty sitter tusentals människor i dag fängslade i Uzbekistan på grund av sin tro eller politiska övertygelse.

Många kidnappas också av säkerhetstjänsten SNB, däribland min bror, och enligt flera källor torteras 40-200 personer till döds i landets fängelser varje år.

Ungefär en fjärdedel av befolkning har flytt Uzbekistan, främst på grund av fattigdomen men också på grund av förtrycket. Majoriteten av dem lever i dag i Ryssland eller Turkiet.

De senaste 10 åren har dock många uzbeker valt att istället söka sig till Sverige, som i sin tur har tagit emot många av dem.

Detta har retat upp den uzbekiska regimen, eftersom flera av de som fått asyl var mer eller mindre inflytelserika regimkritiker i hemlandet.

Uzbekistan har också vid flertal tillfällen begärt att få människor utlämnade från Sverige – utan framgång. Bara i min närmaste krets finns två sådana fall.

Med ovanstående i åtanke bör vi verkligen fundera på varför det här terrordådet skedde här och nu.

Numer drar vi ganska snabbt slutsatsen att det rör sig om islamistisk terror när det sker en lastbilsattack. Vi har Frankrike och Tyskland i färskt minne.

Jag har stor respekt för den här utredningen och att låta den ha sin gång. Samtidigt kan jag inte se hur någon annan än den uzbekiska säkerhetstjänsten skulle kunna gynnas av terrordådet på Drottninggatan.

Mina egna upplevelser och erfarenheter av hur Uzbekistans säkerhetstjänst arbetar och vad som är modus operandi när det gäller att manipulera och vilseleda opinionen tycker jag mig inte se någon annan möjlighet.

Men vilka konkreta intressen skulle det finnas för Uzbekistan?

Jo, först och främst kommer regimen med stor sannolikhet att på nytt begära en mängd personer utlämnad från Sverige, då med förhoppningen att terrordådet på Drottninggatan har förändrat situationen.

Detta är nämligen det bästa sättet att utöva påtryckningar mot andra stater, i Uzbekistans mening.

Vi har sett det tidigare; bomberna i Tashkent 1999 och massakern i Andijan 2005.

Dessa blodiga händelser har fördömts av internationella organisationer, däribland FN, och många menar att regimen låg bakom, med syftet att komma åt oliktänkande oppositionskrafter. 

Vi har även sett det i samband med liknande händelser i Kirgizistan, Ryssland och Turkiet. I de fallen har utvisningarna tagit fart efteråt.

Jag hoppas att utredarna av terrordådet i Stockholm åtminstone ska hålla möjligheten om SNB:s inblandning i bakhuvudet när de försöker gå till botten med det här avskyvärda brottet.