Med en nyligen avslutad Almedalsvecka i Visby är det välbehövligt att ta ett steg tillbaka och fundera kring vad vi som var där egentligen upplevde. Almedalsveckan är ett tillgängligt och värdefullt forum för oss som besjälas av ett starkt samhällsengagemang och bör så förbli.

I sin debattartikel ondgör sig Alma Nordenstam över att veckans 4 000 seminarier saknar representation från unga.

Nordenstam hävdar att bara unga personer är relevanta i sammanhang där frågor som har bäring på unga diskuteras.

Förutom att detta skulle leda både till en kollaps av den representativa parlamentarismen samt till ett helt annat samhälls- och rättssystem, har den åsikten grund i ett allvarligt logiskt felslut.

Synsättet att det skulle kunna gå att representera en så olik grupp som alla unga i största allmänhet bygger på att alla unga är exakt likadana och att vi har en gemensam åsikt som kan kanaliseras genom en enskild röst.

Unga i Sverige skiljer sig åt. En 19-årig HBT-person i Tomelilla möter helt andra förutsättningar i livet än en marknadsföringsstuderande 28-åring i Stockholm.

Till detta kan vi föra att alla har olika livssituationer, ambitioner för oss själva och målsättningar i livet. Vad som för vissa unga är självklara livsval är för andra grumliga drömmar.

Är du dessutom ung och funktionshindrad eller ung och nyanländ, är den minsta gemensamma nämnaren, den om åldern, tämligen försumbar. Särskilt då det är ett övergående fenomen.

Saknades då representation av unga? Alldeles inte.

Moderata Ungdomsförbundet, som är Sveriges största politiska ungdomsförbund, representerades av närmare 70 medlemmar på plats. Tillsammans med de borgerliga ungdomsförbunden är den siffran närmare 200.

För Moderaterna, som av 84 riksdagsledamöter representeras av 8 personer under 30 år, tas frågor som rör unga på stort allvar.

För oss handlar det snarare om att diskutera politik och reformer som kan underlätta för unga människor att få sin första bostad eller det första jobbet, snarare än att anse sig företräda en åsikt från unga människor.

Debattören säger att hon har känt sig exkluderad eftersom hon som underårig inte fick komma in på DJ-Battle, ett helt privat anordnat event. Där serverades det alkohol och därför kunde inte de under 18 år delta.

Detta tjänar som ett bra exempel på den missriktade kritiken mot Almedalens påstådda slutenhet. DJ-Battle kan knappast anses vara ett forum för intellektuella samtal om framtiden för planeten.

Dess slutenhet beror inte på någon maktelit i Almedalen: snarare på den svenska alkohollagstiftningen.  

Jag kan i och för sig dela uppfattningen att den behöver luckras upp och liberaliseras, men det kan inte gå att anföra att det närmast skulle vara en mänsklig rättighet att se EU-ministern dansa på en scen till Lustans Lakejer.

Uppfattningen om att Almedalen ska behålla sin öppenhet är helt riktig och den bör bejakas.

Rådet till alla de unga som verkligen vill påverka samhället är därmed tämligen enkelt: Se dig då som något annat än en uttolkare från en stor grupp människor som aldrig bett dig företräda dem.

Engagera dig politiskt. Gör mer med ditt engagemang än att bara vilja bli sedd, för just en anledning du inte kan rå för.