Idag den 18 juli 2018, är det 100 år sedan Nelson Mandela föddes i Sydafrika. Fängslad under 27 år kämpade han envetet för demokrati.
I början stämplades såväl Mandela som den befrielserörelse han ledde, ANC (African National Congress), som terrorister, inte bara av apartheid-regimen i hans hemland utan även av flera västländer. Men när den vita regimen omprövade sitt styrelseskick i slutet av 1980-talet frigavs Mandela. I mitten på 1990-talet valdes han till president i Sydafrikas första fria val. Mandela dog 2013.
Jag tillhör den generation som blev vuxen när apartheid-regimen föll. Framtidsoptimismen var stor. Nelson Mandela stod för något nytt.
Sydafrika förändrades definitivt till det bättre, men samtidigt har landet de senaste åren haft sin beskärda del av problem. Korruptionen har brett ut sig och förnekelsen av HIV är två bottennapp i landets moderna historia. Men även demokratiska övertramp av förre presidenten Zuma har svärtat bilden av Sydafrika.
Låt Nelson Mandelas 100-årsdag bli en påminnelse om att demokrati kräver uppoffringar och aktiva val.
Demokrati kan inte tas för givet. Och det finns mycket var och en av oss kan göra.
Timothy Snyder ger flera förslag i sin bok ”Om tyranni: Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet”.
1. Delta i det politiska samtalet, och i politiken
Sverige har inte röstplikt, men det är ändå viktigt att rösta. Ställ upp i lokalval och uppmuntra andra att engagera sig. Alla val kan faktiskt vara ”det sista”, innan ett extremt parti kommer till makten och ändrar spelreglerna.
2. Ropa inte efter ”starka ledare”
Det kan tyckas självklart att vi inte vill ha en svensk Putin eller en svensk Trump, men demokratin riskerar att brista redan dessförinnan. Runtomkring oss ser vi exempel på ”starka ledare” som tillsammans med sitt parti de facto skaffar sig monopol på makten, Polen och Ungern är två exempel i vår närhet. Flera partier är bättre än ett.
3. Vägra sjävcensur
När trycket mot yttrande- och pressfriheten blir för stort finns alltid en risk för att vi människor, och pressen själva börjar begränsa vad vi skriver, säger och trycker i den egna tidningen. När stater förbjuder omnämnande av historiska händelser eller karikatyrtecknare hamnar i fängelse har det redan gått för långt. Självcensur är ett sluttande plan.
4. Begränsa spridningen och användande av vapen
Ett samhälle blir inte säkrare av fler vapen. Vi ser det i USA – alltfler vapen i omlopp leder till dödligt våld. Men vi hör också politiker som ropar på hårdare tag och på att poliser bör få tyngre och fler vapen. Men det är inte självklart att alla poliser ska ha vapen. Och det är inte självklart att de poliser som behöver vapen ska ha ”tunga vapen”. Nedrustning minskar risken för onödigt våld och ett samhälle blir säkrare av färre vapen, inte av fler.
5. Lyssna efter farliga ord
När politiker talar om ”undantag” och ”tillfälliga lagar” så bör vi haja till. Undantag tillämpas alltid mot maktens motståndare. Vilka organisationer ska vi förbjuda? Vilka människor ska inte ha rätt att demonstrera eller uttrycka sina åsikter? Nazister? IS? Alternativ för Sverige? Syndikalister? Djurens befrielsefront? Var drar vi gränsen?
Samtidigt får samhället aldrig acceptera politiskt våld mot människor.
Vi ska inte heller acceptera symboler för politiskt våld. Här måste vi hitta en balans, men den får inte vara till priset av tystnad och förlorad yttrandefrihet.
Nelson Mandela visste värdet av demokrati. Hans minne och 100-årsdag hedras bäst av att vi försvarar det han trodde mest på: demokrati för alla.
