EN BLÅST GENERATION? När Unni Drougge skriver om min pappa ger hon bilden att en tjej inte kan lyckas utan att det står en man i bakgrunden. Den nya feminismen måste handla om att vi tjejer vågar tro på oss själva.Vi tjejer måste börja stärka varandra först och inte “ta ned varandra” med att alltid lägga credden på någon annan, skriver Isabella Löwengrip.
Det är tråkigt att läsa Unni Drougges debattartikel om mig, att se hur en äldre kvinna dömer mig utifrån hur jag ser ut och i vilka delar av Stockholm jag hänger, istället för att se till vad jag jobbar med och faktiskt åstadkommit. Trots allt driver jag flera företag och skriver på min andra bok, en bok om självkänsla för unga tjejer. I Unni Drougges ögon har jag ”fått” en tidning. I själva verket är det här något som jag jobbat mig till, som precis allt annat.
Unni Drougge skriver att jag gör tjejer olyckliga. Men sedan min bok Egoboost släpptes har det inte gått en dag utan att jag fått mejl från tjejer som tackar mig för mitt arbete för att stärka tjejers självkänsla och få de att stå upp för sig själv, att våga gå sin egna väg. Mina kommentarsfält på bloggen är fulla med meddelanden från tjejer som berättar att jag har inspirerat dem att våga flytta utomlands eller att söka den där utbildningen. Budskapet som genomsyrar min blogg är att ifall jag kan så kan ni också.
Självklart är jag medveten om att det samtidigt finns en baksida. I och med att jag driver så många projekt kan vissa tjejer ibland känna sig stressade av att de inte har hunnit lika mycket. Men jag hoppas att tjejer som ser mig får inspiration till att själva försöka, inte ge upp. Det är vanligt att våra idoler är bättre än oss själva på några områden. Jag kommer inte att kunna sjunga lika bra som den artist jag har som förebild. Men det är just eftersom idolen kommit lite längre som den också blivit en förebild för andra.
Unni Drougge tror att det är tack vare min pappa som jag kan driva mina företag och gör en tidning. Det här ger en bild av att en tjej inte kan lyckas utan att det står en man i bakgrunden. Den nya feminismen måste handla om att vi tjejer vågar tro på oss själva. Och ska vi vända den bilden är det vi tjejer som måste börja stärka varandra först och inte “ta ned varandra” med att alltid lägga credden på någon annan.
Den bild Unni Drougge har av min bakgrund stämmer inte heller. Visst är min pappa en framgångsrik företagare idag, men hans pappa var alkoholist och därför växte han delvis upp fosterhem. Pappa fick mig när han var 22 år. Han pluggade jurdik och körde glassbil för att han skulle få ihop det med att vara ensamstående med två barn. Att få följa hans resa och se hur det är möjligt att bygga upp något har påverkat mig och varit min drivkraft i karriären. Den standard jag har idag där jag bor i bostadsrätt som jag köpt själv och inte längre behöver titta på prislappar har jag arbetat mig till mig själv. Varenda krona.
När jag gick i högstadiet var jag grovt mobbad. Jag hade tandställning och fruktanstvärd acne. Andra elever körde flipper med mig i korridorerna och jag blev inte insläppt i matsalen. På idrotten fick jag bollar sparkade i huvudet och en dag svimmade jag, jag hade fått en hjärnskakning.
En av anledningarna till att jag startade bloggen Blondinbella var eftersom det var en annan värld jag kunde kliva in i. Jag skapade karaktären Blondinbella som var en it-girl. Jag var inspirerad av Ebba von Sydow som var en cool tjej men som också var vacker. I henne såg jag att det var möjligt att vara ytlig och framgångsrik samtidigt.
Tyvärr är det vanligt att många buntar ihop oss modebloggare som om vi vore en egen folkgrupp och alla var likadana. Det är vi inte. Jag är en av få stora bloggerskor som inte bantar, är size 0, inte har gjort några operationer, jag är faktiskt den mest naturliga av alla. På min blogg har jag visat min acne, jag har talat om min vikt och jag har visat mig i badkläder trots att jag inte är jättesmal. Jag försöker som förebild avdramatisera hela utseendefixeringen och få tjejer att faktiskt förstå att ska man komma någonvart kan man inte slösa energi på att tänka vikt och utseende.
Förutom bloggare är jag också en affärskvinna. Det är orättvist att kalla mig ytlig när jag jobbar sju dagar i veckan. När jag inte sitter på min redaktion om dagarna med mina anställda eller jobbar med mina projekt så är jag runt om i landet 160 dagar om året och föreläser för gymnasieelever och universitet om självkänsla och entreprenörskap. Ändå hinner jag fixa manikyr, lägga upp bilder på bloggen och föna mitt hår varje dag. Unni Drougge och Jytte Guteland kan bara drömma om att vara lika effektiva.