I helgen gästades en klubb i Göteborg av ett antal avklädda kvinnor som arbetar som strippor. Arrangemanget har anklagats för att spä på de rådande könsnormerna. Men det handlar om kvinnor som bejakar sin kvinnlighet. Arrangörerna har gett Göteborg ett smakprov på ett internationellt gångbart koncept och återupplivat den svenska synden. Slappna av och prova lite strippunderhållning, skriver MirAnna La More, retropinupmodell.

Det blev stort rabalder när det välrenommerade Posthotellet i Göteborg lät tio väldigt lättklädda kvinnor med mask för ögonen inta scenen. Röster har höjts om att dansarna på Posthotellet var där för att göra männen till lags. Någon har sagt att det spär på de rådande könsnormerna. Vilka könsnormer? De normer som stipulerar att det är fult för kvinnor att bejaka sin kvinnlighet?

Jag är av en ifrågasättande natur och jag är troligtvis en av få svenskar som fortfarande har en avslappnad inställning till den nakna kroppen. Jag blir mer upprörd över att människor ser på den som något kriminellt än vad jag blir över det faktum att en vuxen kvinna väljer att vara mer eller mindre naken. I likhet med tjejerna på Posthotellet och Grand Hotel så har jag också valt att vid vissa tillfällen ha minimalt med arbetskläder på mig när jag jobbar som MirAnna La More.

Jag ser absolut inte att uppträda lättklätt som något förkastligt. Varken moraliskt eller juridiskt. Att påstå att ett sådant yrkesval skulle vara fel, vrångt och orätt ser jag som en förolämpning.

I stället för att skämmas så väljer jag stolt att se mig som en självständig kvinna med självrespekt, som väljer att använda sin bh i stället för att bränna den.

I måndags skedde en annan tillställning med avklädda kvinnor i masker, när Kappahl visade sin nya underklädeskollektion 50 Shades of Grey. På vilket sätt skiljer sig arrangemanget på Posthotellet i Göteborg från visningen av de sexiga underkläderna? Min uppfattning är att det inte finns någon större skillnad mellan de båda. Därför kan jag inte riktigt heller förstå varför reaktionerna blivit så kraftiga och jag undrar i mitt stilla sinne om debatten verkligen handlar om en exploatering av den lättklädda kvinnokroppen. Jag tror nämligen att allt rabalder snarare grundar sig på den enskilde individens preferenser och åsikter om vad som är smakfullt och inte.

Jag skulle vilja ge ett litet tips till alla er överpretentiösa moralpredikanter som de senaste dagarna höjt både era röster och ögonbryn. Gör inte en så stor affär av saken. Slappna av lite. Få bort den där fisen på tvären. Jag tycker att ni i stället för att ödsla er tid på en totalt onödig häxjakt snarast borde besöka en av landets strippklubbar. Vidga era vyer. Think outside the box.

Prata med en strippa och lyssna till vad hon har att säga. Prova på lite underhållning i en alkoholfri miljö. Gör lite research. Stöt och blöt det ni upplever som problematiskt en liten stund med någon som vet vad det handlar om. Se på saken ur olika perspektiv.

Personligen ser jag inte varför människor blivit så upprörda. Jag tycker snarare att arrangörerna har gett sina gäster ett smakprov på ett internationellt gångbart koncept. Göteborg goes Ibiza. Eller varför inte Miami Beach? Kanske har hotellet med sitt arrangemang rentav lyckats genomföra en uppdatering av en gammal tradition. Den svenska synden.

Oavsett hur  upplever arrangemanget på Posthotellet, för mig är lösningen enkel. Om nu de dansande kvinnornas närvaro uppfattades som så extremt stötande, hade då inte alla missnöjda gäster fritt kunnat välja att lämna lokalen för att uppsöka något av alla de andra trevliga uteställen som Göteborg har att erbjuda? Eller gått hem. Det tycker i alla fall jag och jag kan inte låta bli att undra vad som hände med något så ursvenskt som Du gamla, du fria? När blev svensken ett pretto?