De flesta är överens om att högerextremism måste bekämpas. Men hur är det med vänsterextremt våld? Organisationer som AFA använder våld och hot – och personer som vägrar ta avstånd från deras metoder betraktas fortfarande som legitima aktörer i den antirasistiska debatten. Kampen mot rasismen måste vara fredlig, skriver Torbjörn Jerlerup och Thabo Muso.
Stenkastning, våld och misshandel i samband med politiska demonstrationer är tyvärr något som förekommer i Sverige. Både högerextremister och vänsterextremister använder våld som politisk metod. Oftast mot varandra.
Det råder ett relativt konsensus om att högerextremistiskt våld ska bekämpas med nolltolerans. Det är rätt. Men hur förhåller det sig med synen på det vänsterextrema våldet som utförs av olika ”autonoma” grupper?
Frågan har blivit aktuell i dagarna eftersom Mathias Wåg – med bakgrund i AFA, Antifascistisk Aktion, skribent på Motkraft och drivande person i Resarchgruppen – inbjöds till en antirasistisk konferens arrangerad av ABF i Stockholm i lördags.
Wåg bjöds in eftersom han och hans autonoma vänner har en unik position i att skaffa fram information om högerextremister. Och eftersom de får fram informationen har de skaffat sig en maktbas. Problemet är att dessa autonoma grupper inte tar avstånd från offensiva “fysiska metoder”, det vill säga ett visst mått av våld och hot, för att ”krossa rasismen”.
AFA stöder till och med det öppet.
Då vi frågade Mathias Wåg tog han inte avstånd från att använda våld mot rasister. ”Suck. Stater är våld. Lagar är våld. REVA är våld. Egendom är våld. Gränser är våld. Politik är ingen moralisk fråga”, svarade han på Twitter.
De senaste dagarna har vi båda pratat med många som försvarar både Wåg och AFA. Det är skrämmande många av dessa som med all önskvärd tydlighet klargör att de struntar i att de bryter mot lagen och gör sig skyldiga till misshandel, hot och skadegörelse. Och inte nog med det. En av oss, Thabo Muso, har till och med fått rasistiska uttryck som ”husblatte” kastat i sitt ansikte av påstådda antirasister.
Ibland verkar det som om det mer handlar om personliga omständigheter som gör att våldsbejakande extremister blir anhängare av vänster- eller högerideologier. Det både farliga och barnsliga förhärligandet av våld mot människor man avskyr är det som ursäktar allt.
Historien visat också att extremismen slutat på samma sätt, oavsett om den börjar i höger- eller vänster ända av det hat som förenar extremisterna.
Vi anser att kampen mot rasismen måste vara fredlig, och inte kopiera rasisternas metoder genom att till exempel tillgripa våld. Detta håller nog de flesta antirasister med om. Men ändå händer det ganska ofta att personer som inte tar avstånd från AFA:s våld och hot ses som legitima aktörer i den antirasistiska debatten. Som i lördags hos ABF.
Nolltolerans mot våld som politisk metod måste vara något som inte bara sverigedemokratiska politiker ska leva efter. Även vi antirasister måste leva upp till denna nolltolerans. Våld i form av misshandel eller stenkastning – våld som inte är självförsvar – är olagligt, förkastligt och motverkar sitt syfte.
I förra veckan kastade Ung Vänster ut en representant som mordhotade ministern Tobias Billström. Det är bra. Samma hållning måste vi visa mot all våldsbejakande extremism.
Järnrör har ingen ideologi. Vi måste ta avstånd från järnrör oavsett vilka som håller i dem.