Foto: Henrik Montgomery / TT
Debattinlägg

”Nu behövs ett nationellt samverkansprojekt”

Valet 2014 ·

”Det räcker uppenbarligen inte med att ringa i kyrkklockor, köra kampanjer i kvällspressen eller vända ryggen åt meningsmotståndarna – vi måste fördjupa samtalet”, skriver Carl Henric Svanell.

Om debattören

Carl Henric Svanell
Präst i svenska kyrkan

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Jag har ”valbaksmälla”. Jag är föräldraledig och när jag inte leker med, matar eller söver mitt barn så försöker jag läsa artiklar, kolla statistik och twitterflöden. Vad var egentligen som hände söndagen den 14 september? Det finns så många frågor kring den här valrörelsens fokus. Var det medelklassen som stod i centrum? Var det Stockholmfierade utgångspunkter?

Den förra regeringen har från vissa håll hyllats för att livet för många har blivit bättre och folk har fått mer frihet, det har skapats jobb och mer pengar i plånboken. Å andra sidan har kritik uppkommit för att klyftorna ökat, skolresultaten försämrats och att arbetslösheten är högre än när de tillträdde.

Socialdemokraterna har beskyllts för att mörka vem eller vilka man vill regera med och inte ha en strategi för regeringsbildningen, och mot slutet av sommaren dök också frågan om ”flyktingmottagande” och dess kostnader upp, vilken kom att få stort utrymme i debatterna.

Jag tycker att det ofta blev märklig rubricering och fel sätt att ta sig an den frågan i debatten. Det tycks dessutom de facto ha spelat Sverigedemokraterna i händerna.

Varför fokuserade man inte istället tydligare på ”integration”? Jag tror de flesta av våra medborgare hellre lyssnar till politikernas tankar kring det och själva har ett intresse av att vara delaktiga i den processen.

Hursomhelst. En fråga som alla partier, medborgare måste ställa sig är: Varför har Sverigedemokraterna på åtta år ökat från 2,9 procent till 12,86 procent om nu ”fler har fått ett bättre liv”, eller om medborgarna ”ska få det bättre” med en annan politik?

Jag tror inte att människors välmående endast kan mätas med hur mycket mer man har i plånboken. Min övertygelse är att det hänger ihop med att man blir sedd, lyssnad till och blir tagen i anspråk. Välmående skapas i relation. I relation till sig själv och till andra människor – tillsammans i ett samhälle. Vi är alla varsin pusselbit i det stora samhällspusslet och kan på olika sätt vara med och bidra.

Jag vill utmana vår nye statsminister, som lär bli Stefan Löfven, och den nya regeringen att under kommande mandatperiod initiera ett nationellt samverkansprojekt mellan olika partier, statliga och kommunala organ, kulturinstitutioner, näringsliv och det civila samhället.

Syftet är att social sammanhållning ska få stå i centrum, att utveckla och skapa forum där samtal möjliggörs för att eftersträva fördjupning och förståelse för våra olikheter. Olikheter utifrån till exempel om vi bor i stad eller landsbygd, vilken livsåskådning vi har eller vilken del av världen vi kommer ifrån.

Årets valrörelse utmanar mig att fortsätta öppna upp mitt hjärta för samtal och söka ökad förståelse för andra människor. Detta tror jag är nödvändigt om vårt land ska fortsätta blomstra och få vara ett samhälle som präglas av mångfald.

Det räcker uppenbarligen inte med att ringa i kyrkklockor, köra kampanjer i kvällspressen eller vända ryggen åt meningsmotståndarna – vi måste fördjupa samtalet. Mötas med öppenhet, respekt och nyfikenhet för att på så sätt möta våra fördomar om varandra.

När vi gör det så kanske vi också ser vad som styrker oss, skrämmer oss, vad som utmanar oss, och vilket samhälle vi tillsammans skapar nu och bygger för framtiden.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.