Sverige står inför ett stort antal utmaningar. Vi har en stor grupp håglösa ungdomar som knappt klarat skolan. Än mindre ser sin framtid an med hoppfullhet och glädje.
Inte ens de enklaste jobb finns att få. Om det nu vore så att dessa tusentals ungdomar skulle kunna tänka sig att ta dessa jobb. Vård, skola, omsorg skriker efter arbetskraft.
Visst, där krävs olika grad av behörighet men om inte behörigheten finns vad gör man då?
Väldigt få kan få de åtråvärda jobben ”kändis”, ”poddare”, ”bloggare” eller ens ”roddare”. Varför? Därför att man kategoriskt vägrat att rätta in sig i ledet!
Det är mycket glädjande att höra att våra folkvalda äntligen insett att det är viktigt att göra lumpen. Det finns givetvis flera skäl till det. De som nu har beslutat i frågan har liten eller ingen erfarenhet av vad lumpen innebär.
Vad militär disciplin samt nödvändigheten därav innebär måste inlemmas i den försoffade, förslöade och nepotistiska ungdomen som vi vuxna dyvlat på den. Vi föräldrar har brustit i vårt ansvar.
Skolan har inte klarat av att både att uppfostra (vad det nu än må innebära) och följa läroplanen.
Det vi sakta kunnat se är en ständig och årlig försämring av skolans och oss föräldrars slapphet inom detta område. Uppfostran och disciplin!
Visst Sverige ska och måste försvaras mot yttre makters intressen av att ta över vårt fosterland.
Jag har dessvärre en mer negativ syn på möjligheterna att göra det med tanke på de möjligheter vi har att genomföra detta storvulna projekt. Allmän värnplikt!
Med tanke på all den aningslöshet våra politiker styr och ställer i detta land tror jag möjligheterna att få denna kader av ungdomar mellan 18 till 20 år att underkasta sig kraven från en försvarsmakt.
Att inse att den egna viljan inte har något eget utrymme i fält. Att en order är en order och att vägra lyda order innebär en omedelbar bestraffning.
Att i skarpt läge se sin bästa vän skjutas i stycken men ändå tvingas framåt därför att ordern är den. Att få hem syster, bror, far, ens barn i bästa fall i en liksäck.
Det är lätt att besluta om av våra folkvalda. Men det är knappast det de har beslutat om.
Allt är ett spel på våra fosterländska, idag, något spända strängar.
Visst, ryssen är sedan urminnes tider vår ärkefiende och religionskrigen har rasat än längre, den ammunitionen är enkel att avfyra men det faktum att vi håller på att tappa framtiden är inget vi orkar vare sig ta i eller åtgärda.
Vi måste ju vara PK.
Därför har man nu äntligen insett att det är återigen militären som ska rädda Sverige. Sannolikheten att svenska soldater kommer att hamna i krig med främmande makt är föga troligt. Snarare då ett inbördeskrig. Mellan de som fått nog och de som inte fått nog. Mellan klasser och religioner.
Där militären kan, likt så många gånger förr, rädda oss är att få folk att begripa att vägen fram är kantad av att alla hjälps åt. Att vi har ett gemensamt mål. Att ingen får lämnas åt sitt öde.
Militären behöver oss! Men framför allt: Vi behöver få ta del av och omfamnas av den militära ordningen och diciplinen.
Allmän värnplikt kommer att visa sig bli Sveriges räddning!
