En regering baserad på en mittensamverkan kan inte enbart bygga på att inte vilja ge Sverigedemokraterna inflytande över regeringspolitiken – även om det inte är oviktigt.

Men istället för att låtsas om att de rödgröna och liberala partierna har liknande politiska perspektiv så borde ett samarbete bygga på ett erkännande av de skilda utgångspunkterna.

Det gemensamma projektet skulle därför kunna vara att upprätta en ny politisk Saltsjöbadsanda som verkar för att skapa bättre villkor för både företag och löntagare.

De liberala partierna har ett starkt företagarperspektiv och utgår från jämlika möjligheter (men inte jämlikt utfall). Socialdemokraterna bygger på arbetarrörelsens perspektiv och en strävan efter att minska olika klyftor i samhället.

Men det går att bygga en stark regeringspolitik för både tillväxt och jämlikhet på en kombination av dessa. Att bygga ett långsiktigt hållbart samarbete behöver dock utgå från ett antal grundläggande förutsättningar:

• En gemensam identitet. Svensk politik har länge utgått från ”borgerliga” mot ”socialdemokratiska” alternativt ”Alliansen” mot ”de rödgröna”. En mittensamverkan behöver bryta med detta och formulera en ny gemensam identitet: ”progressiv och frihetlig”.
• Lär känna och öka förståelsen för den andres politiska utgångspunkter och kärnvärden. Socialdemokraterna bör kunna acceptera att helt jämlikt utfall inte är ett önskvärt gemensamt mål. Ansträngning, kompetens, talang, risktagande, ansvar och utbildning ska kunna löna sig. Men de liberala bör kunna acceptera att jämlika möjligheter de facto ofta är en chimär i ett samhälle som präglas av stora klyftor i skolan och en stark påverkan av skilda sociala arv. Det är också viktigt att fortsätta att kämpa för att minska klyftorna i samhället.
• Lämna den forna antagonismen. Ett erkännande av olika utgångspunkter och drivkrafter och en ödmjuk inställning till den andres prioriteringar kan skapa förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete om att ge varandra både utrymme och erkännande.
• Inta ett starkt pragmatiskt förhållningssätt. Dels för att det kommer att behövas kompromisser, dels för att utgöra en kontrast till framför allt Sverigedemokraternas dogmatiska och oförsonliga förhållningssätt till politik.
• Sätt ökad framtidstro som övergripande mål. Efter en mandatperiod präglad av närmast dystopisk betoning på otrygghet finns det ett behov och en längtan efter reformer som skapar ökat hopp om en bättre framtid.
• Bejaka pluralism, internationalism och vissa kärnvärden. Ett regering i ett litet, öppet och modernt samhälle som det svenska behöver bygga på insikter om vårt ömsesidiga internationella beroende och ett pluralistiskt samhälle. Men den behöver också sätta tydliga gränser för vad som är acceptabelt utifrån sekulära, frihetliga, jämlikhetssträvande och humanistiska värderingar.
• Värna kärnan i den svenska modellen – med självständiga parter som förhandlar fram villkor som fungerar väl för både arbetsgivare och arbetstagare. Men var också beredd att gå in med politiska reformer för att stärka och stötta partsmodellen.

Sammantaget kan en politisk Saltsjöbadsanda för ökad framtidstro vara en ny mittenregerings gemensamma projekt.