Från vänster, Elin Ekdahl, Theodor Lav, David Josefsson: ”För att framtidens läkare ska orka ett långt arbetsliv, krävs hållbara förutsättningar redan under studietiden där schemaläggningen utgör en viktig del i.” Foto: Pressbilder:läkarförbundet, student
Debattinlägg

”Oacceptabel schemaläggning på läkarutbildningen”

”Förutom lång schemaläggning och lite tid för självstudier ingår det dessutom ofta att följa med läkarhandledare under kvällar, helger och nätter under så kallad jourtid”, skriver debattörerna.

Om debattörerna

Theodor Lav
Ordförande Sveriges läkarförbund Student
Elin Ekdahl
Förbundsstyrelseledamot Sveriges läkarförbund Student
David Josefsson
Förbundsstyrelseledamot Sveriges läkarförbund Student

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Skolveckor längre än fyrtio timmar, alltför lite tid avsatt för självstudier och bruten dygnsvila. Detta är verkligheten för en stor del av Sveriges läkarstudenter idag.

Sveriges läkarförbund Student, SLF Student, har låtit kartlägga schemaläggningen under två kliniska terminer på svenska lärosäten som bedriver läkarutbildningen idag.

Rapporten visar att fyra av dessa sju universitet schemalägger studenterna på kliniken mer än fyrtio timmar under vissa av terminens veckor. Göteborgs universitet, Lunds universitet, Uppsala universitet och Karolinska institutet har under de mest intensiva veckorna för vissa terminer schemalagt upp till fyrtiofem timmar i veckan.

Siffrorna kan jämföras med arbetstidslagen för anställda som begränsar arbetstiden till fyrtio timmar per vecka. Utöver den verksamhetsförlagda utbildningen, praktiken, förväntas studenterna själva att tillgodogöra sig kurslitteraturen genom självstudier.

Oroande är att det på en majoritet av lärosätena helt saknas tid i schemat för detta.

En schemaläggning över fyrtio timmar i veckan tillsammans med avsaknaden av självstudietid späder på arbetsbelastningen samt ökar risken för stress och ohälsa när tiden för återhämtning minskas.

I jämförelse mot arbetstidslagen innebär det att studenter ska studera på sin fritid för att uppnå kursmålen och få godkänt betyg på kursen.

Förutom lång schemaläggning och lite tid för självstudier ingår det dessutom ofta att följa med läkarhandledare under kvällar, helger och nätter under så kallad jourtid.

Detta är något som i olika utsträckning ingår i läkarutbildningen med stor variation runt om i landet.

Totalt har tre studieorter obligatorisk närvaro på jourtid utan att denna är medräknad i ordinarie schema.

Då jourverksamheten skiljer sig från ordinarie verksamhet finns det ett utbildningsvärde i att studenterna deltar, men i vilken utsträckning och på bekostnad av vad?

Med jourtiden visas att fyra av sju lärosäten bryter dygnsvilan för studenterna, vilket ytterligare leder till minskad tid för vila och ökad stress för studenterna.

Sammanfattningsvis blir läkarstudenter schemalagda mer än fyrtio timmar per vecka utan hänsyn till självstudietid och jourtid.

För vissa studenter leder det även till att dygnsvilan bryts.

I en tidigare rapport från SLF Student från 2017 visades att varannan läkarstudent har nedsatt psykiskt välbefinnande och ungefär var tolfte läkarstudent har övervägt att avsluta sitt liv.

I helhet visades att den psykiska hälsan för läkarstudenter är sämre än i normalpopulationen. I relation till den utbredda psykiska ohälsan är det anmärkningsvärt att universiteten inte anpassar en schemaläggning gentemot en rimlig arbetsbelastning.

För att framtidens läkare ska orka ett långt arbetsliv, krävs hållbara förutsättningar redan under studietiden där schemaläggningen utgör en viktig del i.

För att skapa goda förutsättningar för en hållbar schemaläggning anser vi därför att universiteten bör se till att:

• Läkarstudenter inte är schemalagda mer än fyrtio timmar per vecka.

• Det finns tid för självstudier avsatt i schemat.

• Dygns- och veckovilan upprätthålls.

• Jourtid tas i beaktande vid schemaläggning.

• En planering av helheten sker för att säkerställa en hållbar och hälsosam schemaläggning för studenten

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.