Kerstin Evelius
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Debattinlägg

”Oansvarigt att vårdcentralerna saknar rätt personal”

Opinion ·

”En av tre i varje väntrum på våra vårdcentraler i landet har en psykisk ohälsa. Ändå saknas specialistsjuksköterskor i psykiatri där. Jag påstår att landstingen inte klarar av att göra flödesanalyser. Att detta arbetssätt inte spridit sig till hela Sverige, eller ens till Stockholms läns landsting i sin helhet, är inget annat än ett mysterium”, skriver Kerstin Evelius.

Om debattören

Kerstin Evelius
Nationell samordnare inom området psykisk hälsa

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Igår rapporteradeSveriges Radio att sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökar samt att stressade läkare vill byta jobb. I min bok är detta två sidor av samma mynt.

Att den psykiska ohälsans del av sjukförsäkringen ökar har sannolikt flera skäl, men jag är högst tveksam till att sjukskrivande läkares släpphänthet är ett av dem.

Det är stressrelaterade sjukdomstillstånd som står för den stora utmaningen, och de stora talen. Vi vet att den upplevda stressen ökar, och det har nog att göra med ökade krav på arbetsplatser där färre ska göra mer, men det är inget alldeles nytt fenomen, den utvecklingen började redan i slutet på förra seklet.

Men kanske är det en del av förklaringen, tillsammans med de ökade kraven på individen att tycka, träna och inreda. Att ha sina barn i topp i skolan och på hundra olika aktiviteter veckan igenom.

Om barnen är i skolan – i dag stannar 18 000 barn hemma från skolan för att de inte klarar av pressen – hur mår deras föräldrar?  Kanske är det summan av samhällets tryck som gör att allt fler passerar gränsen för vad hen klarar av. 

Det finns insatser att göra tidigt i processen. När minnet börjar svikta, det börjar bli svårt att sova och allt känns oöverstigligt. Problemet är att de tidiga insatserna inte erbjuds.

Vår hälso- och sjukvård är konstruerad för personer som är ordentligt sjuka, särskilt tydligt är det med psykisk ohälsa. Så det är först när hjärnan är så slut att det inte går att pressa den en enda centimeter till som sjukvården finns tillgänglig.

Och då är det sjukskrivning som är den enda möjliga lösningen. Vilket inte ens är särskilt bra ur återhämtningsperspektiv. Och där möter vi de, som det andra reportaget handlar om, de sönderstressade läkarna.

Under de senaste åren har kraven på läkarutlåtandets form vid sjukskrivningar ökat – alltså inte bara under det senaste året, trenden har funnits sedan jag började jobba med de här frågorna 2012 och kanske innan det också.

Skälet är naturligtvis att motverka slentrianmässiga sjukskrivningar. Samtidigt vittnar läkare och patienter om frustrationen i att själva innehållet i sjukskrivningsintyget har kommit att bli det centrala.

Inte sällan får doktorn slita många timmar med formuleringar i sjukintyget. Och visst, rätt ska vara rätt. Men – det är timmar som inte används till att träffa patienter.

Och det är timmar som läggs in i en arbetstid som inte sällan är styrd och ersatt av patientmöten. Som alltså får bli en syssla utöver kärnuppdraget, eller än värre, istället för.

Att minska sjuktalen är helt avgörande för oss alla, det är alldeles självklart. Sjukskrivningskostnaderna tar medel från andra angelägna satsningar i systemen och det finns inte utrymme för godtycke.

Men jag tror inte att detta problem löses med en kamp mellan Försäkringskassans handläggare och enskilda läkare. För det är tidsödande och jobbigt och värst av allt – sjuka människor hamnar i kläm när sjukvårdens resurser knyts upp till sjukintygsskrivning och osäkerheten på om det blir någon inkomst alls skapar ytterligare stress.

Det finns flera lösningar. Den viktigaste lösningen ligger i att sjukvården måste göra en omstrukturering där adekvata insatser kan erbjudas på rätt nivå, i rätt tid till rätt person.

När sjukskrivning är det enda alternativet har många tåg redan gått. Det behövs förebyggande och främjande insatser, som att öka svenskarnas kunskap om risktecken som dålig sömn och minnesstörning. Det skulle hjälpa några, andra kommer i alla fall att drabbas och då behövs en tillgänglig sjukvård för tidiga insatser.

Psykologer och sjuksköterskor kommer att vara helt avgörande i denna typ av lättare insatser, men de finns i stort sett inte på vårdcentralerna. Det är obegripligt, och oansvarigt.

Jag påstår att landstingen inte klarar av att göra flödesanalyser. Om vi tittar på Gustavsbergs vårdcentral som omnämns som, och är, ett föredöme har verksamhetschefen Kersti Ejeby berättat för mig att hela bemanningen utgår från just flödesanalyser.

Att detta arbetssätt inte spridit sig till hela Sverige, eller ens till Stockholms läns landsting i sin helhet, är inget annat än ett mysterium.

En av tre i varje väntrum på våra vårdcentraler i landet har en psykisk ohälsa. Ändå saknas specialistsjuksköterskor i psykiatri där. Och psykologer, arbetsterapeuter och fysioterapeuter.

Sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården behöver mötas i ett strategiskt tänk där hälso- och sjukvårdens uppgift är att motverka ohälsa och bota sjukdom snarare än skriva sjukintyg och sjukförsäkringens att underlätta återhämning och återgång i arbete snarare än att bedöma sjukintyg.

Det måste vara ett samarbete, som är proaktivt och inte reaktivt. Och där det enskildas hälsa som är i fokus, snarare än sjukintyg. 

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.