SOCIALISTISKT MÖRKER? Med Obamas vinst blir USA ännu mer likt det socialistiska Sverige. Men även Romney hade varit tvungen att stjäla ifrån den arbetande medelklassen och ge till de fattigare för att vinna. I slutändan kan civilisationer bevaras enbart om folk förstår att det är personlig och ekonomisk frihet som tryggar fred och välstånd, skriver svenskamerikanen Klaus Bernpaintner.
Det amerikanska presidentvalet är över. Staten vann och det amerikanska folket förlorade. Igen. Så hade naturligtvis varit fallet oavsett vem av de två kandidaterna som vunnit. Personligen hade jag, liksom miljontals unga amerikaner, föredragit att libertarianen och krigsmotståndaren Ron Paul hade nominerats som Republikanernas kandidat och vunnit.
Det hade kunnat leda till verklig ”hope and change”.
Nu blev den formelle vinnaren Barack Obama. Det kommer påskynda utvecklingen mot ett USA som blir ännu mer en nation av socialbidragstagare, med ett folk som under förförisk vänsterretorik begriper allt mindre av varifrån deras välstånd kommer – och som tycker sig ha ännu mer rätt till andras pengar.
I dag får var sjätte amerikan matkuponger och mobiltelefoner av socialen, snart nog kommer var femte amerikan att leva på andras bekostnad. Notan betalas med högre pålagor på allt färre arbetares ryggar. Företag och entreprenörer kommer därför fortsätta att fly landet. Den omfördelande staten växer sig under tiden fetare och folket blir fattigare utan att förstå varför.
USA och amerikanerna kommer med andra ord att bli ännu mer lika Sverige och svenskarna. Även i USA kommer de socialistiska idealen långsamt fräta sönder landet inifrån.
Kanske hade denna utveckling bromsats en aning om Romney vunnit. Men det är osannolikt, och på det stora hela talar vi om mikroskopiska skillnader. Som alla politiker måste även han stjäla ifrån den arbetande medelklassen och ge till de fattigare och smörja de rikaste för att i utbyte få den åtråvärda presidentposten. Eller som H.L. Mencken uttryckte saken: ”Varje val är ett slags auktion med framtida stöldgods.”
Jag säger ”bromsa” ovan, eftersom i långa loppet passerar alla demokratier via socialism och välfärdsstat mot sin oundvikliga undergång.
Historien är entydig och mekaniken är inte heller svår att förstå. Benjamin Franklin insåg att den amerikanska konstitution han just skrivit under i långa loppet inte skulle kunna uppfylla sitt syfte, nämligen att hindra statens tillväxt genom att bakbinda politikernas händer för att på så vis skydda civilsamhället. En kvinna frågade honom ivrigt vad slags styrelseskick konstitutionen skulle ge henne, och han svarade trött: ”A republic, if you can keep it.”
Men ”keep it”, det kunde amerikanerna inte. Franklin själv gav det tvåhundra år, det vill säga ungefär till år 1990, innan han räknade med att USA skulle utmynna i någon form av totalitärt styre. Mycket riktigt förföll republiken snart till demokrati, och nu är den på god väg in i det socialistiska mörkret.
I detta perspektiv blir det lättare att förstå Sveriges och EU:s snabba och farliga utveckling mot djupgående politisering av civilsamhället. Visserligen kan konstitutioner i långa loppet aldrig stoppa staters tillväxt, men dessa två statsapparater begränsas inte ens av några försök till konstitutioner värda namnet. Det är därför medelsvensken i dag är ännu fattigare och ofriare än amerikanen.
Civilisationers utveckling styrs av större krafter än vem som råkar vara president under några år. Inte minst eftersom lobbyister alltid stöder båda parter. Den som köper alla lotter kommer alltid att vinna. Ska man vara positiv kan det därför möjligen vara en fördel med att Obama vann i stället för Romney.
Eftersom Obama inte kan bli omvald ännu en gång kanske han bättre kan stå emot de neokonservativa krafter som gör sitt yttersta för att bekriga främmande civilisationer. En president Romney skulle sannolikt varit mer villig att lydigt skicka andras pengar och unga män ut i strid för att i nästa omgång kunna bli omvald – med hjälp av de neokonservativa. Obama kanske dessutom vill ägna sina sista år som president åt att korrigera det faktum att ”fredspristagaren” ironiskt nog blev USA:s genom tiderna mest krigiske president.
En annan fördel med Obamas seger är att eftersom representanthuset domineras av republikaner, kan förhoppningsvis oenigheten dem emellan försvåra för den allmänna politiska klåfingrigheten. Men återigen talar vi om mikroskopiska skillnader om den ene eller andre vunnit; den långsiktiga trenden är obeveklig.
En amerikansk president i dag är mest en frontfigur för lobbykrafter. Möjligen kan han påskynda eller bromsa takten i civilisationens fall, ett fall som drivs av statsapparaten och lobbyister. I slutändan kan civilisationer bevaras enbart om folk förstår att det är personlig och ekonomisk frihet som tryggar fred och välstånd. Om folk låter sig förföras av socialism och fagert tal om statsunderstödd jämställdhet kommer de med tiden bli trälar.
Eller som Benjamin Franklin uttryckte saken: ”Det samhälle som offrar frihet till förmån för trygghet förtjänar varken det ena eller det andra och kommer med tiden att förlora båda.”