I förmiddags kommenterade Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson den vårbudget som regeringen presenterade i dag.

Bland annat sa han sig vara orolig över ökande utgifter och hållbarheten i de offentliga finanserna. Vid första anblick uppfattar man kanske Ulf Kristersson som en försiktig och ordningsam politiker.

Sanningen är dock att Kristerssons omsorg om de svenska statsfinanserna är både yrvaken och hycklande. När Ulf Kristersson satt i regeringsställning levde han nämligen efter helt andra principer.

Under sina fyra år som minister genomfördes den ena ofinansierade skattesänkningen efter den andra.

Samtidigt underlät han som socialförsäkringsminister att lägga fram en enda reform som bedömdes ha någon större effekt på de stigande kostnaderna för sjukförsäkringen.

Att driva igenom ofinansierade skattesänkningar i miljardklassen går alltså utmärkt – men inte ens med regeringens ansvarsfulla finansiering kan förstärkningar av välfärden accepteras.

Därför är det inte förvånande att Moderaterna hösten 2014 för tredje gången i modern tid lämnade efter sig både stora revor i välfärden och underskott i statsfinanserna på tiotals miljarder.

Varför är det så stor skillnad mellan vad Kristersson säger i debatterna och vad han gör i praktiken? Sanningen ligger kanske i att Ulf Kristersson alltid har avskytt den svenska modellen.

Han uttrycker sig numera ganska vagt men förr om åren var han tydligare. Ulf Kristersson förklarade 1990 att han ser det som sitt uppdrag som moderat att ”bekämpa och avveckla välfärdsstaten”.

I sin bok Non-working generation, utgiven 1994, jämför han den svenska arbetsmarknadsmodellen med apartheid. Detta är inga lösryckta citat som kan skyllas på ungdomligt oförstånd.

När Ulf Kristersson skrev detta var han i samma ålder som Annie Lööf (C) när hon blev partiledare och näringsminister. Till skillnad från sina företrädare i den moderata partiledningen har han inte heller tagit avstånd från dessa åsikter.

Därför bör Ulf Kristerssons nyfunna omsorg om de offentliga finanserna tas med en nypa salt. Skulle han få chansen som finansminister talar allt för att han kommer att återgå till samma ofinansierade skattesänkningar som tidigare.

Jag hoppas att väljarna genomskådar hyckleriet så att Ulf Kristersson aldrig får chansen att göra verklighet av sina idéer.