På DN-debatt föreslår advokat Björn Hurtig och andra advokater att det måste till en fristående enhet som utreder vad som hänt när polisen skjuter ihjäl eller skadar någon. Instämmer helt i det.

Men problemet med att Eric sköts ihjäl nu är att det inte kommer att utredas av en fristående myndighet.

De första uppgifter som kom från polismyndighetens sida var att det skjutits tre skott mot Eric. Det har visat sig vara minst sex skott, kanske sju eller åtta.

Polisen påstod också att Eric haft en replika av ett riktigt vapen. Det har nu åklagaren i fallet klargjort att det inte alls var, utan en det var plastleksak avsedd för småbarn.

Från polisen kom också uppgifter om att en kvinna som tidigare varit hotad av en känd våldsman hade ringt polisen om att han nu fanns på innergården.

Så var det inte heller, utan hon hade anmält det här långt tidigare. Och mannen ifråga hon var rädd för satt nu häktad sedan en tid tillbaka.

Det är sånt här som kan leda till stora tvivel på vad som med tiden kommer fram i utredningen. Och det är så här det brukar vara när poliser skjutit någon.

• Idag vet vi att Eric inte hotat någon verbalt eftersom det enda ord han kunde säga var ”mamma”.
   
• Vi vet att Eric inte skjutit något skott, eftersom det var en plastleksak han hade.
   
• Vi vet att Eric befann sig på en innergård i Stockholm. Sådana är upplysta.
   
• Vi vet också att det inte går att komma vidare in i husen från sådana gårdar utan nycklar eller koder.
   
• Vi vet därmed att Eric med största sannolikt blev inringad på den där gården i och med att poliserna anlände.
   
• Vi vet att polisen har tillgång till bra ficklampor. De lyste också på Eric med starka ficklampor, enligt boende i husen omkring gården – men först efter att han låg nedskjuten, döende eller redan död.
   
• Och inte minst vet vi via de bilder som publicerats av Eric att hans mentala handikapp var väl synligt.

Så vad kunde poliserna som kom till platsen ha gjort? De kunde ha avvaktat!

De kunde ha tagit sig in i lägenheter i husen där de hade bättre översikt. De kunde ha tagit sig in i portar varifrån de kunde se honom bättre.

De kunde ha tagit skydd utanför porten till innergården där Eric befann sig. Backat, lugnat ner sig, avvaktat och planerat för nästa åtgärd. Inte minst, tagit reda på så mycket som möjligt om personerna ifråga och väntat på förstärkningen som var på väg. De kunde ha gjort väldigt mycket annat än att konfrontera och skjuta ihjäl Eric.

Jag har arbetat med rätts- och kriminalfrågor i närmare 40 år och begär inte att poliser alltid ska kunna fatta gudomligt rätta beslut i pressade situationer.

Jag begär däremot att de inte ska bete sig som testosteronstinna tonårsgrabbar som hetsar upp varandra och börja skjuta mot människor – när det kan undvikas.

Polisen står och faller med allmänhetens förtroende. Idag finns det ett allt sämre förtroende för en del högre polischefer, vilket är befogat. Men om förtroendet för poliser i största allmänhet ute på fältet sjunker – blir det förödande.

Att utredningarna görs seriöst och objektivt är lika viktigt för poliser som för allmänheten.

När det är som idag att 98-99 procent av anmälningar mot poliser inte leder till några konsekvenser, slår det tillbaka mot de poliser som faktiskt inte har gjort något fel, ”för alla vet ju att poliser och åklagare håller varandra om ryggen”.

En ung människa som aldrig gjort något ont är dödad. Att försöka förstå hur det känns för de sörjande föräldrarna till Eric i det här läget är svårt – kanske omöjligt. Vila i frid Eric.

Fotnot. En del av detta debattinlägg har tidigare publicerats i magasinet Paragraf.