Det politiska minnet är kort. Det gäller i hög grad hållningen till de vinstdrivande friskolorna.

Det är bara tre år sedan den stora skolkoncernen JB gick i en uppmärksammad konkurs. Elever stod utan skola och lärare utan arbetsplats.

Men nu nämns sällan denna yttersta konsekvens av ett system där marknadskrafterna ges stort spelrum. Istället är det upprördheten över att skattebetalarnas pengar förvandlas till vinster som till och med försvinner ur landet som upprör.

Självklart är varken det ena eller det andra acceptabelt. I synnerhet inte i en skola där vi vet att det finns så många behov att tillgodose.

Skolor idag lever under marknadsmässiga förhållanden. Det gäller att framstå som lockande i konkurrensen om eleverna. Mycket pengar försvinner i marknadsföring.

Problemet med kundperspektivet är att det ofta inte är relaterat till skolans uppdrag utan till elevers och föräldrars egna motiv och föreställningar.

Under våren har vi tyvärr också uppmärksammats på att den press som elever, föräldrar och skolledare utsätter lärare för på fristående skolor har resulterat i högre betyg på dessa skolor i förhållande till de nationella proven.

Att en friskola sätter högre betyg än motsvarande kommunala är naturligtvis ett oemotståndligt konkurrensmedel för många elever och föräldrar. Det är inte en acceptabel ordning.

När friskolorna infördes var förhoppningarna stora om att det skulle bidra till bättre studieresultat. Detta har inte inträffat.

Istället har den svenska skolan, som vid internationell jämförelse varit mest benägen att släppa in privata aktörer, också halkat långt efter i kunskapshänseende.

Det betyder förstås inte att sambandet är klarlagt även om det finns en anmärkningsvärd samstämmighet i tid. Likvärdigheten i svensk skola har under samma tid minskat.

Andra förhoppningar var att friskolorna skulle vara en chans för lärare att få fler arbetsgivare och därmed skulle löner och arbetsvillkor kunna förbättras. Det är alldeles uppenbart att också dessa fromma förhoppningar kommit på skam.

Lärare idag har generellt lägre löner i friskolor än i motsvarande kommunala. Det är ett starkt underkännande eftersom kommunerna minst av allt varit några föredömliga arbetsgivare.

Från i fredags började regeringens stora satsning på ett lönelyft för lärare att betalas ut. Tyvärr utmärker sig många friskolor negativt när man endast ger lönehöjningen som ett tillfälligt lönetillägg.

Det riskerar att endast åstadkomma ett litet gupp i lärares löneutveckling – tvärt emot regeringens intentioner om långsiktighet.

Det är både kortsiktigt och dumdristigt med tanke på den lärarbrist vi har. Lärare borde istället lockas tillbaka till skolan.