Barnombudsmannen och vårdens olika professionella organisationer har länge varit emot rituell omskärelse av pojkar.
När jag frågade samtliga riksdagspartier, plus Feministiskt initiativ, hur de ställde sig till att införa en åldersgräns för religiöst motiverad omskärelse var det bara Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Fi som ville låta pojken som myndig själv avgöra om han ville underkasta sig denna religiösa rit; att skära bort en frisk kroppsdel.
Vår nuvarande lag är helt absurd: man får inte omskära en pojke mot hans vilja, men det går bra att göra det om han är för liten att uttrycka vad han vill.
Miljöpartiet ser problemet med nuvarande lagstiftning och är ”öppna för en utredning som tittar på såväl barnrättsperspektivet som etiska överväganden”.
Socialdemokraterna och Alliansen tycker det är bra som det är.
Moderaterna framhåller att det är ”viktigt att slå fast att omskärelse av pojkar inte står i strid med FN:s barnkonvention”. Och det stämmer att konventionens fjortonde paragraf ger föräldrar rätt att ”ge barnet ledning” då barnet utövar sin religionsfrihet.
Liberalerna ser i omskärelse en tradition som ”kan medföra positiva aspekter för barnet i form av identitetsskapande och en känsla av tillhörighet”.
Socialdemokraterna svarar att det finns ”inte någon avsikt från vår sida att ompröva (nuvarande lagstiftning), men vi följer utvecklingen i övriga länder noggrant”.
Centerpartiet gav via min barnläkarkollega Anders W Jonsson kortast tänkbara svar på om vi borde utreda åldersgräns för omskärelse: ”Nej!”.
Kristdemokraterna menar att omskärelsen kan ”främja mannens njutning vid sexuellt umgänge och det finns indikationer på att det kan finnas vissa medicinska fördelar.” Det första påståendet är omtvistat, det andra stämmer till viss del. Men minskad risk för HIV och (partners) livmoderhalscancer torde föreligga även om ingreppet dröjer till 18 år, och det är osannolikt att något färre urinvägsinfektioner hos späda pojkar verkligen uppväger dokumenterade risker för blödning, sårinfektion, ärrbildning och förträngning av urinrörsmynningen.
De svenska partier som fortsatt vill låta gruppens traditioner trumfa barnets rätt till kroppslig integritet och individuell religionsfrihet ser helt olika på värdet av manliga respektive kvinnliga könsorgan.
Samtidigt som jag ställde frågan om åldersgräns för rituell förhudsamputation frågade jag också hur partierna ser på ”prickning” av klitoris. Kvinnlig omskärelse är en djupt rotad tradition som förekommer i 30 av världens länder enligt UNICEF.
Det finns en ökande förståelse även i dessa länder för att ingreppet medför stora risker för olika komplikationer. Ett icke-skadande ingrepp med blott prickning av klitoris har förts fram som ett ofarligt symboliskt alternativ för dem som inte kan förmås att helt överge traditionen.
Enligt en färsk forskningsartikel svarar 18 procent av drygt 600 tillfrågade svensk-somalier att de önskar att prickning som tradition skall fortsätta. Att tillåta denna symboliska ritual skulle möjligen kunna avvärja värre stympande ingrepp, men inget svenskt politiskt parti vill ens utreda frågan.
Om omskärelse av späda pojkar kunde förändras till en ofarlig symbolisk ritual där snoppen prickas med en nål, men all vävnad bevaras, då skulle jag kunna acceptera detta på samma sätt som jag godtar att spädbarn utan att tillfrågas döps kristet med lite vatten på hjässan.
Alla traditioner förändras, det är dags att skydda pojkars kroppar och ge dem äkta individuell religionsfrihet. De som vill låta avlägsna sin förhud som tecken på ett förbund med Abrahams gud kan vänta tills de blir myndiga. Abraham själv väntade tills han var 90 år gammal.