FETMAOPERATIONER ”Förutom att jag inte kan jobba så är jag grymt osocial och äter i princip aldrig borta eller med andra människor. Att äta är överhuvudtaget något som jag drar mig för, svårt att motivera sig att göra något som jag vet kommer ge mig otroliga smärtor och obehag. Jag har faktiskt fått någon form av dödsångest, är helt säker på att jag kommer somna in för alltid just denna gången och givetvis så ångrar jag att jag gjorde operationen från första början.” Det skriver Linda Börjesson som gjort en gastric bypass operation för att gå ner i vikt.

”Det är ju inte konstigt att du blivit så smal, du har ju opererat dig…”  Om ni bara visste vad den meningen kan såra mig! Eller har ni missat hur jag har mått efter jag tog denna genväg som ni tycks tro att en gastric bypass operation är? Har det gått obemärkt förbi att jag genom åren har kämpat med min vikt, hur mycket jag har tränat, räknat kalorier, testat olika dieter osv?!

Jag kan absolut inte säga att jag lidit av min övervikt, jag har inte dragit mig för att delta i sociala tillställningar, har inte tyckt att träning varit jobbigt och jag har absolut inte känt mig obekväm att visa mig i bikini på en badstrand eller att utan en tråd på kroppen sitta krokimodell. Det som jag har haft ont av är att oavsett hur mycket eller hur lite jag har tränat, om jag räknat kalorierna i min mat eller låtit bli så har min vikt ständigt vandrat uppåt och det gjorde mig orolig för vad som skulle vänta mig i framtiden. Jag ville ju fortsätta att vara frisk!

Jag har varit hos läkare, bett dem kolla min ämnesomsättning osv, men för en glad och positiv tjej som mig så har det varit väldigt störande att alltid bli sedd som en ”lat tjockis” som inte förstår varför jag går upp i vikt. Istället för att verkligen hjälpa, att våga fråga mig hur jag lever, om jag kanske vill träffa en dietist, behöver jag hjälp med att hantera någon form av matmissbruk etc så får man den där blicken som säger ”-Ja ja, du lever väl i förnekelse…” Nä, det har jag inte gjort för jag kan erkänna att jag älskar mat! Mitt recept på den perfekta kvällen är en 3-rätters middag, tillagad med kärlek, som jag njuter av tillsammans med min underbara familj och fantastiska vänner. Men det är inte det som är problemet…

Att gå ifrån en läkare som ger mig tips på en trevlig receptbok med kryddiga sallader och rådet att ta en lite längre promenad hem från jobbet, är det verkligen en lösning?

Jag tröttnade! När jag var 31 år, alltså för två år sedan, började jag leta information om gastric bypass operationer, några månader senare hade jag bestämt mig för att det var detta jag ville göra. En sådan operation innebär i korta drag att man kopplar bort magsäcken och istället kopplas tunntarmen direkt till en liten ficka strax efter matstrupen. Denna ficka rymmer 1.5-2 dl och blir som en ny magsäck.  Eftersom jag hade för lågt BMI och var för frisk fick jag göra ingreppet privat. Jag sökte all information jag kunde finna, tyvärr hittade jag inte så mycket information från människor som jag själv kunde identifiera mig med, målet var ju att jag fortfarande skulle kunna leva det sociala liv som jag redan hade.
Efter många samtal med min familj och mina vänner hade jag deras stöd, de var till en början ganska negativa och kritiska vilket jag är glad att de var då det gjorde att jag fann ännu mer fakta. Jag gjorde klart för dem att jag var medveten om att 2010 skulle bli ett kämpigt år och det blev det för denna resa har varit och är fortfarande fruktansvärt tuff!

Under året som gått har jag varit sjukskriven den största delen pga de besvär jag får i samband med mina måltider. Dumpingen är hemskt påfrestande. Dumping är ett symptom som uppstår då man överbelastar tarmen med glukos(socker). Hos personer som inte har opererats portioneras maginnehållet ut i tarmen i små mängder i taget, då kan inte dumping uppstå. Hos en person som gjort en gastric bypass ramlar hela den intagna födan omedelbart in i tunntarmen vilket innebär att man får en hög lokal glykoskoncentration och dumping uppstår.  Det är ofarligt men obehagligt och ger mig hjärtklappning, illamående och jag kallsvettas kraftigt, sedan somnar jag och sover i allt från 3-10 timmar. Detta kan även hända om jag äter lite för mycket mat.

Efter att jag mått bra i ungefär två månader fick jag under hösten problem med smärtor i magen efter att jag ätit. De kan variera och är allt ifrån lite magknip till så kraftiga smärtor att jag vid vissa tillfällen varit övertygad om att min sista stund är kommen och att jag kommer att explodera! Även här somnar jag och vaknar efter ett antal timmar.

Hur har det påverkat mig? Hmm, förutom att jag inte kan jobba så är jag grymt osocial och äter i princip aldrig borta eller med andra människor. Att äta är överhuvudtaget något som jag drar mig för, svårt att motivera sig att göra något som jag vet kommer ge mig otroliga smärtor och obehag.
Jag har faktiskt fått någon form av dödsångest, är helt säker på att jag kommer somna in för alltid just denna gången och givetvis så ångrar jag att jag gjorde operationen från första början.

Men det är då… När allt fungerar som det ska, även om det kanske bara är en eller två dagar i veckan, så är jag den lyckligaste tjejen i världen! Att träna har blivit kul igen för jag gör det för att jag vill, det är inte längre något jag verkligen måste göra. Att träffa vänner och äta god mat är mysigare än någonsin för jag behöver inte tänka på hur mycket jag måste träna för att kompensera kaloriintaget. Kruxet är egentligen bara att jag inte har några mättnadskänslor, så det kan vara lite klurigt att veta när det är nog, men är inte det ett lyxproblem så säg?

Dessa dagar lever jag på och jag är övertygad om att de kommer bli fler än de dåliga, jag måste tro det! Att lägga mig ner och ge upp har aldrig varit min grej så jag har inga avsikter att börja med det nu heller. Det jag råder alla som vill genomgå operationen är dock att börja i någon form av terapi INNAN ingreppet. Det är så mycket mer som tillkommer än att man bara kan äta småportioner, bara känslan av att se dig i spegeln och inte riktigt känna igen din egen kropp- det är jobbigare än du kan gissa dig till i förväg.

Jag har gått ner strax över 30 kilo vilket för mig har inneburit från storlek 48 till storlek 40/42 och det var det som var mitt mål, men det innebär absolut inte att jag kan slappa och ta det lugnt nu. Den som tror att man inte kan gå upp i vikt tror verkligen fel. Lite beroende på hur jag mår och hur jag kan äta så pendlar jag ca 4 kg fram och tillbaka. Kanske inget att bry sig om enligt många, men för mig som ständigt har jagat hekton är det väldigt jobbigt. Jag börjar vänja mig nu och framför allt så försöker jag att inte väga mig mer än en gång i veckan, men det har varit hemskt påfrestande att plötsligt se att jag gått upp ett kilo! Många har tyckt att jag är löjlig, men för mig har ”det där” enda kilot alltid varit början på tio nya och det är väl den tanken jag måste lära mig att släppa och även här kommer terapin in som en viktig del i mitt nya liv.

Att förlora 30 kilo innebär ju absolut en enorm lättnad för kroppen, men också en hel del förändring som jag själv inte riktigt har förlikat mig med. Innan jag gjorde operationen var jag, tack vare min träning såklart, ganska fast i kroppen och det har ju ändrats ordentligt. Så istället för att jag såg de positiva bitarna så stirrade jag mig länge blind på hur ”mjuk” jag blivit och hur kroppsformen förändrats. Jag har inte speciellt mycket överbliven hud, den har faktiskt hängt med fantastiskt bra, utan det är mer att jag förlorat en del muskelmassa eftersom jag inte kunnat träna.

Nu har jag äntligen kunnat börja med lite träning igen, så mitt nya mål är att gå ner ytterligare 5 kg för att sedan kunna köra igång med träningen och bygga upp det jag en gång hade. Framtiden är alltså något jag längtar efter, då jag kan se tillbaka på denna otroligt tuffa tid och känna hur mycket jag har lärt mig och stärkts av den.

Det finns så mycket att säga, tycka, undra och förfasa sig över. Men jag är övertygad om att detta var det bästa jag gjort, jag vet att jag gjort mitt bästa innan operationen och det hjälpte inte mig.  Kanske funkar det för dig, men alla är vi olika. Men glöm inte att det absolut inte är en snabb väg till bikinisäsongen, en gastric bypass operation är så mycket mer och det är verkligen inte den lättaste eller snabbaste utvägen, det är det du gör när du provat allt det andra.