Med en klump i magen och gråten i halsen bestämde jag mig i söndags för att kämpa för mitt liv.
Jag bar på en skylt, som kändes som ett kors, med följande ord ”Jag ber er statsminister Stefan Löfven: utvisa inte mig! Rädda mig från hedersmord!”
Jag vände mig till er, Sveriges statsminister, under ert besök på Järvaveckan. Jag ville förklara min rädsla och min situation.
Ni hade inte tid för mig. Men ni såg mig, det vet jag.
Ursäkta att jag tar upp lite av er viktiga tid.
Jag är en asylsökande kvinna från Irak. Jag ansökte om asyl/skydd här i Sverige 2015.
Jag är akademiker med examen från universitetet i Basra. I samma stad i södra Irak fick jag en anställning som högt placerad tjänsteman i ett oljebolag.
Som person är jag ärlig och hederlig, och avvisade därför all form av korruption.
Det ledde till att jag utsattes för hot och attacker från beväpnade grupper. Det blev början till ett obeskrivligt, fruktansvärt liv.
En dag attackerades jag och min mamma i vårt hus av tre maskerade och beväpnade personer. De misshandlade oss och gjorde det värsta man kan göra mot en kvinna. De våldtog mig. Tänk att bli våldtagen inför sin mamma. Vi skrek så högt vi kunde, men ingen kunde hjälpa.
På grund av våldtäkten anses jag ha vanärat familjen, och mina bröder ville döda mig. Det är det som kallas hedersmord.
Det enda jag kunde tänka på var att jag måste fly från all skam, förnedring och hot.
Jag sökte mig till Sverige för att få skydd eftersom det är känt att Sverige är bland de bästa länderna när det gäller mänskliga rättigheter – också kvinnors rättigheter.
Migrationsverket och domstolen förstod inte min situation eller det som jag har gått igenom, trots att jag ärligt och detaljerat har berättat allt. Nu har jag fått avslag och måste återvända till Irak.
Jag kommer att möta mitt öde. Mina bröder kommer säkert att döda mig.
I bästa fall går jag vilse på gatorna i ett samhälle som inte visar kvinnor respekt; i synnerhet inte kvinnor i min situation.
Jag vänder mig till Er för att återigen be er att inte utvisa mig. Jag ber om skydd, jag ber om möjlighet att leva i fred här i Sverige.
Med vänliga hälsningar till Er.
Hala Fadhil Kareem Al-Diwan