Rädsla för tonårsgraviditeter gör att barnmorskor mer än gärna skriver ut p-piller till höger och vänster – utan om att berätta om de många biverkningar vi kvinnor riskerar. Flera länder i Europa varnar nu för tabletterna. Det är dags att även vi i Sverige börjar ifrågasätta p-pillrets självklara plats i unga tjejers necessärer, skriver Jenny Persson och Nina Ruthström.
När den duktiga flickan var 16 år led hon av svår mensvärk. Hon gick till ungdomsmottagningen för att få hjälp med besvären och gick därifrån med ett recept på p-piller. Hon hade fortfarande inte debuterat sexuellt. Några år senare fick hon fast pojkvän. Utöver det var betygen höga, ty hon var en duktig flicka med bra betyg, fast pojkvän och regelbundna intag av preventivmedel. Men hon var olycklig.
Vid samma ålder levde den dåliga flickan rullan. Hon var av den lite vildare sorten och livet handlade under tonåren främst om fest, kompisar och sex. Den dåliga flickan var en glad tonåring. Vid 19 års ålder provade hon att äta piller under en period när hon hade en fast pojkvän. Hon blödde tre månader i streck. Besvären försvann när hon slutade med sina p-piller.
Efter skolan reste den duktiga flickan runt i världen. Hon kom in på högskolan och skaffade sig en trygg utbildning. Träffade mannen i sitt liv och blommade ut på de allra flesta planen. Gifte sig. Började så smått planera för barn.
Dåliga flickan valde folkhögskola och planerna för livet var ganska lösa. Hon blev gravid med en kille hon inte kände alls. De flyttade ihop och började boa inför ett nytt liv med barn. Hon var 21 år gammal.
Vid samma tid försökte den duktiga flickan (som är lite äldre) och hennes man att skaffa barn. Men det gick inte alls. Den duktiga flickan var ledsen och orolig – skulle hon aldrig bli gravid? Den dåliga flickan krystade ut sitt barn, blev kär i barnets pappa och gifte sig så småningom med honom.
Några år senare har de två kvinnorna två barn var och är gifta. Båda är lyckliga. Även den duktiga flickan har nu kastat sina p-piller åt helvete. Den dåliga flickan blir gravid en tredje gång men väljer att ta bort barnet. Det är lite jobbigt men inget hon går under av.
Enligt barnmorskor, gynekologer och samhälle är den duktiga flickans valda väg den som alla unga flickor bör vandra. Duktighet premieras och i duktighet ingår Ansvar för sexualitet. Duktiga flickan tog ansvar både för sin egen och sin pojkväns sexualitet och led sig igenom p-pillrenas biverkningar som av vårdpersonal avfärdades som ”normala”. Dåliga flickan struntade i allt vad ansvar och duktighet hette och gjorde lite som hon ville. Hon fick prova på baksidorna av sitt leverne, men det var ingenting som satte några djupa spår. I slutändan blev båda lyckliga.
Om vården hade frågat den duktiga flickan om hennes nedstämdhet och eventuellt kopplat ihop det med de p-piller hon hade ätit sedan sextonårsåldern hade hennes ungdom kanske blivit lyckligare. Om en läkare uppmärksammat hade varit uppmärksam på att svårigheterna att bli gravid berodde på de många åren med hormonella preventivmedel hade hon kanske sluppit en hel del ångest.
Och om någon föreslagit kopparspiral eller tryckt en p-dator i handen på den dåliga flickan som inte ville äta p-piller eftersom de fick henne att blöda tre månader i streck – så hade kanske abort och oplanerade graviditeter kunnat undvikas.
Enligt samhället är det så viktigt att just aborter och oplanerade barn undviks att man gärna upprätthåller bilden av båda delarna som något hemskt och själaslitande – och uppmuntrar kvinnor att äta hormonella preventivmedel i tid och otid.
För 50 år sedan, innan förskola och dagenefter-piller fanns, innebar p-piller frihet. 50 år senare undrar vi om inte hormonella p-piller är en fälla för dagens kvinnor? En alarmerande fälla: 80-160 kvinnor drabbas årligen av blodpropp på grund av p-piller. Och mörkertalet för biverkningar som minskad sexlust och nedstämdhet är stort. De mörkas av vårdpersonal och kvinnor står ut med dom i tron att det är normalt.
Att barnmorskor undviker att informera om biverkningar samtidigt som mer än var fjärde kvinna äter p-piller känns konstigt. Att gynekologer talar om biverkningarna som ”bättre alternativ” än aborter och oplanerade graviditeter lämnar oss med många frågor. Att unga kvinnor, som grupp, mår sämst i hela landet lämnar oss med en obehaglig eftersmak.
Och att flera länder i Europa varnar för de tabletter som så friskt skrivs ut här i Sverige får oss att höja ett varnande finger och uppmana till debatt.