För ofrivilligt barnlösa blir Mors Dag lätt en påminnelse om alla förhoppningar som grusats gång på gång. Foto: Christine Olsson/TT
Debattinlägg

”På Mors Dag känner många en tagg i bröstet”

Opinion ·

”Jag har kommit till insikt: Meningen med livet är inte att ha barn. Inte för alla”, skriver Pia Johansson.

Om debattören

Pia Johansson
Skådespelare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Grattis Mamma på Mors Dag!

Tack för att du valde att ge mig livet. En så vacker gåva! 

Tack mamma, jag vet att det inte varit lätt. Men nu är jag här på jorden och ingen av oss har ångrat sig. Inte du. Inte jag.

Snarare fylls våra hjärtan med mer och mer kärlek över att vi ”valde” varandra en gång i tiden.

Men alla blir inte mödrar. Visst har jag längtat, drömt, önskat, hoppats att jag skulle få bli mor. Men moderskapet är sannerligen inte alla förunnat.

LÄS MER: Stockholms läns landsting om ofrivillig barnlöshet

Och en sådan här dag när vi hyllar modern, mamman, så vet jag att det kan finnas många som känner en tagg i bröstet, över att just de inte blev mödrar, mammor.

När jag var programledare för ”Barn till varje pris”, träffade jag många kvinnor och män som valt att se på barnfrågan på lika många olika sätt:

– kvinnan som gjort 17 IVF och som sen äntligen blev gravid.

– kvinnan som köpte ett ägg i Ryssland och spermie i Thailand och planterade in det i sin egen livmoder.

– paret som adopterade.

– kvinnan som inte ville ha barn.

– regnbågsfamiljen som hade en surrogatmamma.

Och alla dom som aldrig fick barn. Som var trötta på sina vänner som sa att de skulle ”skaffa” barn. Barn ”skaffar” man inte. Man ”tar emot” barn. OM de kommer.

Men hur det än blir, kan vi alla välja hur vi förhåller oss. Det är lätt att bli bitter och skylla på sånt som att mannen inte dök upp i rätt tid, att vi inte hade råd att åka utomlands och köpa spermier, att jag hann bli för gammal, var för sjuk, för ointresserad, eller att jag faktiskt aldrig ville.

Alla dessa frågor som ställdes om och om igen..! Vem ska få bestämma om man ska få komma till jorden och finnas till? Kommer man ens till jorden, eller är man redan här? När exakt blir man till? Väljer jag mina föräldrar eller väljer mina föräldrar mig?

Varför är barnönskan så stark hos många och varför är så många föräldrar så ointresserade av sina barn, när de väl fått dem? Är det en rättighet att få ha barn?

Måste barn ha tillgång till en mamma och en pappa? Blir det inga ”riktiga” barn om man växer upp med två mammor eller två pappor eller fyra pappor och en hund? Varför får inte äldre mor- och farföräldrar adoptera barn?

Måste jag veta mitt ursprung för att kunna leva ett lyckligt, normalt liv? Varför är det så viktigt att få barn? Den biologiska klockan i oss är stark, annars skulle vi inte överleva som art.

Men vi är ju också intelligenta varelser, som borde inse att vi kanske ska ägna större tid att ta hand om de barn vi har än att göra nya? Vi vill ha närhet, ömhet, känna oss älskade, smarta, kunniga. Men varför ansvarar vi bara för våra egna barn?

”Det finns ingen mening med mitt liv om jag inte får ett barn” – är det ett hot riktat mot pojkvännen eller Gud? Så han fattar att det är skarpt läge? Eller är det så? Att meningen med livet är att ge liv?

Varför vill vi alltid ta bort allt som gör ont; smärta, sorg, tomhet, fulhet? Nu har mina hormoner slutat kriga och skrika ”Barn till varje pris” varje månad.

Jag har kommit till insikt: Meningen med livet är inte att ha barn. Inte för alla.

Meningen med livet är att leva livet – hur det än blir – och hylla det, varje sekund.

Vad är ett liv utan barn värt? Mitt liv.

Tack, Mamma!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.