I kväll har dokumentärserien ”Gympaläraren” premiär i SVT. Jag älskar Kalle Zackari Wahlströms engagemang i frågan. Klart ungarna behöver gympan. Alla ungar. Speciellt de som sällan är med.

”Våra barn rör sig alldeles för lite och det leder till att de mår sämre. Fysiskt, men även inuti”, säger Kalle.

Svenska skolbarn har näst minst skolidrott i Europa. I genomsnitt 20 procent av alla svenska skolbarn skolkar från gympalektionerna. Vart femte barn i yngre skolåldern är överviktigt. Och stillasittandet ökar.

I dag vet vi att stillasittandet, i sig, orsaker depressioner. Detta är med andra ord en tickande bomb vi sitter på. Men. Efter att ha tillbringat en höst på olika skolor ser jag att många föräldrar inte verkar fatta detta.

Skrämmande många ungar kommer till gympa utan några sportkläder alls, lika många har kläder som inte passar. Som är åt helvete för små, på ren svenska.

Vi är så himla noga med våra egna träningskläder, vi vuxna. Det ska vara snajdigt och tjusigt. Funktionellt, högteknologiskt och färgglatt. Och glada tillrop till bilderna på instagram, just do it!

Men på varenda gympalektion står det hängiga barn i ett hörn som inte kan vara med. Som inte kan göra ett smack.

”Jag har inga skor.” Någon annan säger att hennes är för små. ”De gör ont, jag kan inte springa i dem.” ”Kan du vara barfota?” ”Man får inte. Och det är svårt att spela fotboll barfota.”

Ja, det är sant. Det går inte heller att ha en alldeles för liten hjälm på sig när man ska åka skridskor med klassen. ”Det känns som om huvudet ska explodera”, säger en åttaåring.

Han har inte ens överdragisar, bara svettisbrallor fast de skulle vara ute på skridskorinken i minusgrader. En hel dag. Likadant när barnen har simlektioner. Flera barn har inte med sig simkläder. De får låna av sina kompisar, när de hade simmat klart.

”Det känns rätt ofräscht, men vad ska man göra?”, suckar en lärare. På många idrottslektioner springer tjejer och killar omkring i jeans.

Jeans! Försök själv springa fem kilometer i långbyxor. Eller kör en hinderbana i trånga brallor. Kör redskapsgymnastik med knappar och dragkedjor som kör in huden och river sönder magen.

Testa bara en enda gång, alla ni föräldrar som ”glömmer” barnens gympapåse. Känn smärtan! Skammen! Otillräckligheten. Uppgivenheten. Sedan garanterar jag att ni kommer att ha stenkoll på barnens kläder i fortsättningen.

Eller sätt er på bänken nästa gång ni ska köra ett gympapass och känn hur det är att inte få vara med. Men alla kanske inte råd, säger ni. Visst. Alla har inte råd att köpa skor för en tusenlapp.

Så gör inte det! Byt grejer med varandra, köp begagnat. Allt är bättre än detta. På vår skola har vi en facebookgrupp där vi köper och byter kläder och idrottsutrustning med varandra.

Eller kör en loppis varje höst och vår. Barn växer ur allting så snabbt – allt behöver inte vara nytt, bara det funkar för just ditt barn. För våra barn behöver verkligen de där gympatimmarna, för att må bättre, inuti.

”Föräldrar, börja tänk att det här är viktig! Läget här är akut”, säger Kalle Zackari Wahlström.

Exakt. Så packa ungarnas gympaväska med bra grejer. Nu. Gör det bara.