Med anledning av avslöjanden i Svenska Dagbladet 2011 och i den nyutgivna boken Grip till varje pris ställde jag i måndags ett par frågor i riksdagen till justitieminister Beatrice Ask (M) om hur regeringen ser på att vaktbolag systematiskt bryter mot lagen i jakten på graffitimålare, med flera myndigheters goda minne.
Beatrice Ask medgav att det handlade om allvarliga brott, men menade att det inte förelåg någon anledning för regeringen att agera då verksamheten redan är olaglig och vi har rättsvårdande myndigheter som ska bekämpa brott, samt att myndigheter ska följa lagen.
Så bör ett svar låta om det rör sig om enskilda brott. Men i det här fallet rör det sig snarare om flera myndigheters inblandning i en systematisk, brottslig verksamhet.
Vaktbolagets huvudsakliga uppdragsgivare Stockholms Lokaltrafik, SL, medger i boken att företaget har i uppdrag att gömma sig för att bevittna brott i stället för att förebygga dem.
Dåvarande Banverket (numera Trafikverket) bekräftar hur vaktbolaget bedriver civilspaning:
”I vissa fall förekom det att väktarna var civilklädda när de bedrev spaning på kända eller presumtiva klottrare ute på stan, eller på avstånd spanade in mot järnvägsanläggningen.”
Väktare får inte vara civilklädda. De får inte ägna sig åt spaning och de får inte verka utanför sina bevakningsområden. De ska också ingripa och avbryta när de upptäcker pågående brott.
Ett exempel på hur vaktbolaget anlitas är när Stockholms stad och SL beställde bevakning av ett kulturevenemang på Södermalm, vilket i sig är anmärkningsvärt eftersom det är långt utanför SL:s uppdrag som är att köra tåg och bussar.
SvD avslöjade hur civilklädda väktare (olagligt) besökt evenemanget och förföljt besökare därifrån (olagligt) för att se om de skulle ägna sig åt skadegörelse.
I några fall hade besökarna förföljts i flera timmar av vaktbolaget. Efteråt fabricerades rapporter som gav sken av att 16 personer greps i anslutning till evenemanget.
Ansvarigt borgarråd i staden använde dessa uppgifter i krav om betalning för skadegörelsen av Riksteatern, som arrangerade evenemanget. Även polisen använde de falska uppgifterna i brev till andra kommuner för att få dem att stoppa kulturevenemanget som var på turné dit.
I den följande artikelserien vittnade bland annat före detta anställda på vaktbolaget om att de olagliga arbetsmetoderna var regel och att vaktbolaget fotoregistrerar misstänkta klottrare.
Inga av de avslöjade olagligheterna har fått vare sig den huvudsakliga uppdragsgivaren SL eller någon annan av vaktbolagets kunder att stoppa verksamheten eller säga upp avtal. De säger sig inte ens misstänka att några oegentligheter försiggår. Tvärtom har SL hävdat att det inte finns anledning att tro något av det som avslöjats.
Eftersom det handlar om systematiska brott, med flera myndigheter inblandade under många år, så kan man inte bara hoppas att företaget och inblandade myndigheter ska följa lagen.
Man har inte följt lagen. Trots mediegranskningar och trots tidigare fällande domar mot myndighetspersoner för i princip identiska brott under den tidigare vaktbolagshärvan, har verksamheten inte upphört.
Vi kan inte ha en ordning där SL och Stockholms stad och andra myndigheter anställer en egen parapolisiär styrka som bryter mot en mängd lagar och förföljer människor med ett visst utseende.
Vi måste gå till botten med detta en gång för alla. Regeringen med övergripande ansvar för myndigheterna bör utreda saken noggrant. Sedan bör berörda parter lägga korten på bordet.
Banverket har redan erkänt att de känner till brotten i brev. Nu måste SL berätta vad de vet. Det gäller såväl den politiska ledningen i landstinget i Stockholms län som övriga inblandade i SL.
Att vaktbolaget ägnar, och har ägnat sig åt, allvarlig brottslig verksamhet under många är belagt. Vad vi nu behöver veta är vad myndigheter känner till och vilka som bär det politiska ansvaret.