Den moderate riksdagsmannen Jan Ericson har hamnat i rejält blåsväder. Han och Expressens stjärnreporter Magda Gad retweetade (skickade vidare till alla sina följare på Twitter) en felaktig uppgift: Att terroristen Rakhmat Akilov skulle ha varit skriven på samma adress som den kände IS-finansiären Abu Omar .
Problemet var att artikeln med rätt fakta var inlåst i en så kallad betalvägg, skriven av Svenska Dagbladets reportrar Frida Sundkvist och Frida Svensson.
Man betalar en krona och hamnar sedan i ett digitalt abonnemang som är bindande under lång tid, enkronan är alltså bara ett lockbete.
Hade Gad och Ericson läst hela artikeln hade misstaget naturligtvis inte hänt, vilket reportern Frida Sundkvist är snabb att påpeka.
Gad gjorde det enda rätta och tog bort sin tweet. Ericson däremot förde däremot ett befängt resonemang för att försvara felet:
”Nej, länkar du till låst artikel får du skylla dig själv om fakta inte uppmärksammas. Kan inte hålla på att betala för alla länkar!”
Han har nu bloggat om vådan av att lägga ut länkar med betalvägg på nätet och verkar på det sättet försöka blanda bort korten om sin egen tabbe.
Det finns en god regel: Har du trampat i klaveret ska du inte fortsätta stövla runt i det.
Det kan aldrig vara journalisters fel om vi på Twitter skickar vidare felaktig information.
Helt oberoende av denna historia (jag sitter i Antibes och har inte följt den) skrev jag igår en tweet med följande lydelse: ”Så onödigt att lägga ut länkar till låsta artiklar, speciellt vanligt med DN”.
Jag fick väldigt mycket medhåll, men också mothugg, främst från journalister som ville jämföra med löpsedlar för vanliga papperstidningar.
Men jag tycker jämförelsen haltar.
Sociala medier lämpar sig inte för reklam och direktsälj – det brukar journalister själva ofta påpeka.
Varför ska just media använda Twitter som säljkanal, när de med rätta föraktar företag med hälsoprodukter etcetera som gör samma sak?
Jag menar att all fördold reklam och säljteknik som gör att folk känner sig upprörda och lurade blir kontraproduktiv, det vill säga motverkar försäljning.
Tricket med kronan tillhör de allra billigaste, i värsta fall blir man så sugen på att läsa så att man betalar kronan, för att sedan hamna i 24 månaders bindningstid för 99 kronor i månaden.
Jag var journalist i 20 år på våra största media. Därefter har jag arbetat lika länge som PR-konsult och krishanterare. Jag har levt på och med media i hela mitt vuxna liv. Självklart vill jag att journalister ska ha betalt för sitt arbete.
Jag har skrivit ett antal krönikor om detta och jag lider när världens kanske bästa tidning, The Guardian, måste be om våra pengar, som en gatumusikant i ett gathörn.
Men vi måste orka hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
Min sensmoral är:
Retweeta aldrig en artikel med ”betalvägg ”som du inte låst upp. Och vill du inte ”hosta upp” som Frida Sundkvist så käckt twittrar – retweeta inte.
Artiklar med betalvägg på en krona borde media i sitt eget intresse undvika. Det skapar nog sällan mer affärer, men desto mer irritation.
Till moderaten Jan Ericson så vill jag än en gång poängtera att om du har gjort bort dig på Twitter, så trampa inte omkring i klaveret genom dumma bortförklaringar, utan sudda ut och lär.
Jag har över 16000 följare på Twitter och vet vad jag talar om. Twittrare är ofta snabba på att häckla, men också att förlåta om man erkänner misstag.