Vem skulle tanka bilen på en mack utan bensin, eller veckohandla på en livsmedelsaffär utan matvaror?

Men så är det på många bankkontor – allt färre erbjuder kunderna att göra ärenden med kontanter, trots att det är ett lagligt betalningsmedel.

Det pågående sedelbytet har ytterligare tydliggjort problemen som uppstår när bankerna inte tar sitt ansvar och har kontantservice.

Det måste till en förändring – att bedriva bankverksamhet ska vara kopplat till ansvar för grundläggande kontanthantering.

Sedan staten överlät på landets storbanker att ansvara för kontantförsörjningen och bankomatsystemet har antalet bankkontor som erbjuder kontantservice minskat snabbt.

Liksom antalet bankomater. Detta har inte kunderna efterfrågat utan är snarare något som drivs på av att bankerna tjänar betydligt mer på kort och digitala betalningar.

Vi välkomnar digitala lösningar och kort. Men bekymret är att det inte passar alla eller i alla situationer. Den som vill använda kontanter måste kunna få göra det.

När det blir svårare och dyrare att använda kontanter drabbas framförallt äldre människor, funktionshindrade, föreningslivet och personer bosatta på landsbygden.

Det finns många som både vill och använder nya tekniska betallösningar, samtidigt finns också de som vill fortsätta använda kontanter. Många äldre känner sig otrygga med att ta ut pengar på gatan, men har ibland inget annat val.

Det är heller inte alla äldre som har dator och det är inte överallt i landet som det finns fungerande mobiltäckning eller bredband.

Det pågående sedelbytet har förvärrat situationen. Bankerna lovade att ställa upp och hjälpa till vid sedelbytet. Men då bara Handelsbanken haft kontantservice på alla kontor blev anstormningen för stor för den och beslutade då att stänga kontantservicen på ungefär vart sjätte bankkontor.

Därtill har handeln fått ta mycket av kostnaderna med sedelbytet. Bankerna tar således inte sitt ansvar.

Ytterligare ett problem med sedelbytet är att människor, ofta äldre, under många år lagt undan pengar hemma. När de nu vill byta in dessa kontanter kan de, vid summor över 10 000 kronor, tvingas redovisa var dessa kommit ifrån.

Detta beror på bestämmelser om att förhindra penningtvätt, som i sig är bra.

Men då så få bankkontor har kontantservice kan en person med besparingar hemma tvingas åka runt med kontanter till ett annat bankkontor på annan ort.

Där är man sällan en välkänd kund och avkrävs då redovisning på var besparingarna kommer ifrån.

I de allra flesta fall tar bankerna inte sitt ansvar för att säkra kontantförsörjningen i landet. Det leder till att människor stängs ute.

Det finns heller inga signaler på att bankerna skulle börja ta detta ansvar, tvärtom. Därför menar vi att riksdagen och regeringen måste ställa krav.

För att bedriva bankverksamhet ska bankerna åläggas ansvaret för en grundläggande kontanthantering.

Annars bör Riksbanken återta detta ansvar från bankerna.