FILE PHOTO: Zimbabwe President Robert Mugabe (L) speaks to his wife Grace during the funeral of his sister, Bridget in the village of Zvimba, Zimbabwe January 21 2014. REUTERS/Philimon Bulawayo/File Photo
Zimbabwes Robert Mugabe och hustrun Grace. Arkivbild, 2014. Foto: REUTERS/Philimon Bulawayo/File Photo
Debattinlägg

”Hatet blev Mugabes hårdvaluta”

Opinion ·

”Mugabe är sedan länge rasist, utsugare, massmördare – den värsta i Afrika efter att ha varit den till synes bäste. Det viktiga är om han och Grace äntligen är ur leken – men vem vet?”, skriver Per Wästberg.

Om debattören

Per Wästberg
Författare, ledamot av Svenska Akademien

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Robert Mugabe, vid makten sedan 1980, började med tolerans och försoning och var ett föredöme för Afrika, tills Nelson Mandela kom ur fängelset, överskuggade honom och vållade hans bittra avund.

Han blev snart en hatets feodalfurste som mot höga straff tvingade minsta kontor och butik att hänga hans porträtt på väggen.

LÄS MER: Detta har hänt i Zimbabwe

Jag fick kontakt med Mugabe kring 1970 då han satt fängslad i elva år men kunde ta emot läromedel och ta sju examina per korrespondens.

Han flydde så till Mozambique och startade sin frihetsrörelse Zanu men förpassades till en enslig ort av Samora Machel som fann honom omogen.

Jag efterlyste honom i en artikel ”Var är Robert Mugabe?” som gick över världen.

Jag följde honom då han 1979 förhandlade i London med brittiska regeringen, vi åt frukost ett par gånger: spännande diskussioner.

1980 blev han i fria val Zimbabwes första premiärminister, jag inbjöds som hedersgäst.

SE: Hyllad hjälte 1980 – det här är Robert Mugabe

Vi hade många möten, i Harare, New York och flera gånger i Stockholm: han var hemma hos mig och förfärades att se mig vid köksspisen: så hade han aldrig sett en man bete sig.

Hans fru Sally hade dessförinnan bott i Sverige i exil och något år varit en nanny för mina små barn.

En minnesvärd gång i Lagos Nigeria duschade i tur och ordning Palme och Mugabe i mitt hotellrum som var det enda med rinnande vatten.

När Sally dog klipptes hans band med verkligheten, han blev instängd, allt mer paranoisk, misstrodde de flesta.

Han klarade inga förluster. Valet 2000 förlorade han. Hämnden var att plundra de vita farmerna, göra en miljon lantarbetare hemlösa, låta De Gröna Bombarna ostraffat tortera och våldta motståndare.

Ekonomin raserades, hatet blev hans hårdvaluta.

Diamanter upptäcktes och togs i beslag för att bekosta livgardet. Pressen ströps. Sjukhusen förbjöds ta hand om dem som drabbats av elchocker och syra i ansiktet. Läkarna flydde.

Två tredjedelar av den arbetande befolkningen hade för tio år sen lämnat landet med dåtidens högsta inflation, lägsta livslängd, största andel föräldralösa och aidssjuka.

Sedan FN påpekat att vanstyret lett till två miljoner döda i svält, aids, terror, blev Kofi Annan (liksom jag som redan 1959 avvisats) förbjuden att besöka Zimbabwe.

Mugabe är sedan länge rasist, utsugare, massmördare – den värsta i Afrika efter att ha varit den till synes bäste. Det viktiga är om han och Grace äntligen är ur leken – men vem vet?

Oppositionen är rätt svag, MDC:s ledare Morgan Tsvangirai vårdas för cancer i Sydafrika men lär vara på väg tillbaka efter att flera gånger ha undgått Mugabes mördare.

Vicepresident Emmanuel Mnangagwa utmärkte sig på 80-talet med sin brutalitet mot befolkningen i Matabeleland (Bulawayo), men är att föredra framför Mugabe.

Bättre då den andra avsatta vicepresidenten Joice Mujuru vars man förgiftades av Mugabe.

Landets många ofta briljanta intellektuella har gått i exil sedan de förföljts och berövats sina inkomster och möjligheter att uttrycka sig.                                                                                     

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.