När nyhetsmedier rapporterar om världens största bankers så kallade plundring av statskassor, var då vaksam med språkbruket och de begrepp som används. Ingen försköning får nämligen ges till stöld ur skattebetalarnas kassa.

Ett brott vars straff bör avgörs på objektiv grund; det handlar om att ta av de knappa resurser som försörjer vår gemensamma välfärd, de resurser som håller staten vid liv.

Skatterna är blodet som hjärtat pumpar och vi vet alla vad blodförlust kan leda till. 

Bankernas medvetna skatteförskingring undergräver normer och lagar. Detta tär på samhället mer än vi kan ana – och det går att dra slutsatsen att alla inte är lika för lagen.

Inofficiellt legitimeras skattesmitning – och företag och privatpersoner tar efter. Om de ansvariga inte ställs till svars och debatten tillåts avta bör vi frukta att utfallet leder till att rättsstatens legitimitet sätts ur spel.

Cum-ex-skandalen handlar om pirater. Pirater som plundrar.

Piraterna erkänner inte nationsgränser, de vill heller inte betala till gemensam försörjning. De vakar helst över egna skattkistor, när de inte är på jakt efter mer att fylla dem med.

De som har sysslat med skattestöld är inte omedvetna, de förtjänar benämningen Piratbanker.

Det har länge funnits bevis för affärsbankernas oegentligheter, en liknande skattestöld ägde rum i Sverige 2016, metoden var dock då inte densamma. Vid den förskingringen var flera av de svenska bankerna inblandade, de blev påkomna med att spara i statens skattekonto – för att senare kunna plocka ut miljardbelopp i avkastning.

Storbankerna gick vidare till Gå utan att passera fängelset.

Istället skickade finansminister Magdalena Andersson en remiss som ledde till att räntan på skattekonton avvecklades, den som tidigare var en god grund för att reglera skattebetalningar.

Det miljardbelopp som Skatteverket betalat ut till bland annat Swedbank, Nordea och Handelsbanken betalades inte tillbaka.

Inte långt efter det där beslutade Nordea att flytta sitt huvudkontor utomlands, i vad som kan ses som en protest mot en rimlig bankavgift.

En bank saknar generellt moralkompass, till skillnad från människans medfödda dito. Skattesvindling har på så vis blivit norm för bankfolk när de förförs av vinsten. Den blir en systematisk handling som utövas per protokoll. 

En advokat i nätverket som ligger bakom Cum-ex-läckan, kallar detta för organiserad brottslighet. 

Finansinspektion och Skatteverk kan med sina knappa medel inte alltid snappa upp bankernas sofistikerade skattesmittningsplaner. Det blev tydligt när det, i och med Panama Papers och Paradisläckan, visade sig att exempelvis Nordea skapat brevlådeföretag åt kunder och sysslat med penningtvätt.

Hur ska den byråkratiska processen och tjänstemännen i den kunna handskas med dem som hjälper kunder att undkomma skatt och i vissa fall till och med har avancerat till att stjäla skattemedel?

Den svenska statsskutan läcker. Piraterna har beskjutit den med sina kanoner, det gäller nu att snabbt täppa igen hålen.

Statens tjänstemän måste ha en trupp bestående av programmerare som kan utrusta Skatteverket med algoritmer som ständigt kalibreras för att täppa igen hålen. Det för att Sverige inte till slut ska stå där med ett av världens största nettokapitalutflöden.

Ett av botemedlen måste vara att statens bank SBAB börja konkurrera med sina privata gelikar och erbjuda en högre ränta som ger avkastning på pengarna.