UPPHOVSRÄTT Vad ska finansiera skapandet om man avskaffar upphovsrätten? Alla andra politiska partier svarar på den här frågan med Piratpartiet är tysta. Vissa vill öka anslagen till statliga stöd till filmskapare, andra genom  vill sänka skatten via jobbskatteavdrag. Det svar svar jag får från Piratpartiet tyder på att de inte har en aning om hur ekonomin fungerar och hur den är kopplad till juridiken och upphovsrätten.‎ Det skriver filmskaparen Tomas Amlöv.

”Finns det någon sorts gudomlig ordning som säger att man har någon sorts gudomlig rätt att tjäna pengar på det man helst vill göra, även om ingen är beredd att betala för det? Jag vet ingen annan bransch som funkar så och även om jag är en riktig kulturkofta, så tycker jag inte att underhållningsbranschen bör vara ett undantag.”

Orden är kopierade från Piratpartiets ordförande, Anna Troberg’s, Facebook-sida och var en del av svaret på frågan jag ställde till henne – angående hur dom tänkt sig finansiera sin politik?  För i grunden finns det ju bara två olika sätt att göra upp med en ”föråldrarupphovsrättsindustri” och skapa ”nya affärsmodeller” (Crowd funding är inget alternativ för filmskapare eftersom filmproduktion är så kapitalintensiv, speciellt inte om man gör film för ett så litet språkområde som svenska). Utan antingen handlar det om mer kapital från staten i form av statliga stöd eller mer kapital från marknaden i form av reklam, produktplacering- och försäljning av kringprodukter etcetera.

Oavsett vilket man väljer kommer det starkt påverka innehållet i det som produceras. Det jag vill veta är vad som ska finansiera skapandet om man avskaffar upphovsrätten? Alla andra politiker svarar på den här frågan. Vissa tex genom att de öka anslagen till statliga stöd till filmskapare, andra genom att de vill sänka skatten via jobbskatteavdrag. Det svar svar jag får från PP-aktivister tyder på att de inte har en aning om hur ekonomin fungerar och hur den är kopplad till juridiken och upphovsrätten. Grejen är ju att PP förslagen tar bort intäkter för en yrkesgrupp och då är det fullt rimligt att man kräver eatt svar på dessa frågor. Det handlar inte om inkomstgaranti utan om att mildra hur de politiska förslagen slår.

Precis som vi kräver av andra politiker att de ska redovisa hur vissa yrkesgrupper ska kompenseras för höjda skatter och dyl, så borde man av PP politiker kräva att de ska redovisa hur vissa yrkesgrupper ska kompenseras. Av Anna Troberg’s svar att döma, så låter det lite som att kulturskapare helt enkelt inte kommer kunna räkna med att leva på sitt skapande om PP får bestämma?

I går så lanserades min första långfilm – SKILLS – på DVD och Blu ray i Sverige (onsdag 22/3, värmlands nytt gjorde ett inslag om filmen: http://svtplay.se/v/2370137/actionskadis_pa_brada). Direkt efter så fanns den att ladda ner illegalt på Pirate Bay och liknande sajter – och filmens Facebook grupp fylldes med kommentarer av var filmen kunde laddas ner. Efter en halv dag hade den från en av alla dessa sajter laddats ner över 3000 gånger.

Det här är film som jag spenderat 3 år av mitt liv för att skriva och producera. En film där alla inblandade mer eller mindre jobbat gratis (eller mot ”uppskjutna ersättningar”). En film som jag belånat mitt hus för att kunna göra. Filmen är visserligen såld till Kina, Indien, Brasilien, UK, Ryssland mfl. Men det täcker ändå långt ifrån kostnaderna. Jag hade önskat jag kunde dela ut filmen gratis till alla som vill se. Men faktum är att jag belånat mitt hus för att producera filmen.

Det jag undrar är vad som ska betala dessa lån om fildelningen ska släppas helt fri och jag inte längre kan räkna med några intäkter från försäljning? På torrent sajterna uppmanar man alla ”som gillar filmen” att gå och köpa den i butik. Vilket är ett väldigt konstigt argument eller resonemang. Precis som man bara skulle behöva betala för böcker eller tidningar man gillade…

Visst är äganderätt på fysiska och imatriella ting två helt olika saker. Det är därför de styrs av olika lagar och redovisas olika i bokföringen. Men ”reformerar” man upphovsröttslagen så är det inte längre säkert att företag vågar investera i immateriella anläggningstillgångar, så som film, musik osv – eftersom dessa tillgångar plötsligt tillhör alla på samma sätt som vägar och sjukhus. Då blir det heller inte mindre än rätt att ställa som krav att alla också ska vara med och finansiera dessa immateriella anläggningstillgångar på samma sätt som vi finansierar vägar och sjukhus – med andra ord en form av ”digital kommunism”.

Upphovsrätten finns av en anledning: För att se till skapande ska löna sig! Jag förespråkar inte konservativa affärsmodeller, tvärtom, jag uppmuntrar alla nya modeller som kommer. Men man måste man inse att upphovsrätten – på gott och ont – fyller en funktion. Till att börja med bör man konstatera att upphovsrättslagen inte ska vara någon form av fördelningspolitik, utan endast handlar om äganderätt. Att försäkra sig om att man äger det man skapar.

Kopiering är inte stöld. Kopiering är kopiering. Om du kopierar pengar försvinner dom inte, men du devalverar värdet. Det går inte att bevisa exakt hur eller vilka verk som drabbas eller gynnas av kopiering. Vad som däremot går att bevisa, är att kopiering, fildelning osv i många fall strider mot upphovsmännens vilja och intentioner.

Hos Piratpartister är det är fritt fram att ta betalt, bara man inte tar betalt för sådant som kan kopieras. Jag kräver heller inga inkomst garantier, vilket Troberg antyder, bara att man satsar på utbildning så att dagens unga förstår att om de inte betalar för den typ av filmer dom vill ta del av, så kommer det inte produceras fler sådana filmer. Piratpartiets politik är väldigt oansvarig, den tar bara ansvar för ena delen. Rätten till fri kultur för konsumenterna. Inte skyldigheten att bidra till ett klimat där den fria kulturen kan skapas! Det är lite som att införa fri entre på alla museer, men inte kompensera detta genom höjda anslag till museerna. Problemet är okunskapen. Att personer som fildelar – och inte stöttar den kultur de vill se mer av ekonomiskt – inte förstår att de bidrar till att urholka förutsättningarna för fortsatt skapande av den kulturen.

Här blir det naturligtvis en etiskt konflikt om man anser att de nuvarande Upphovsrättslagarna är oetiska. Hur stor hänsyn ska man ta till upphovsmännens vilja, respektive allmänhetens? Jag tycker att jämförelsen med skatten och vilket samhällssystem vi vill se är relevant. Vi accepterar en viss beskattning för att finansiera det samhälle vi vill se. På samma sätt kan jag gärna tänka mig att acceptera viss kopiering för att stimulera kulturutbytet, öka kunskap osv. Men precis lika lite som jag kan tänka mig att staten ska kunna ta ut 100% skatt av mig, precis lika lite kan jag tänka mig att släppa kopieringen helt fri. Den måste vara reglerad i lag – och precis lika lite som jag kan acceptera att min granne ska ta ut skatt av mig, så precis lika lite kan jag acceptera att den andra har rätt att fritt kopiera det jag skapat. Det här är något som samhället, staten och myndigheterna ska reglera – annars blir det anarki.

Vad jag anser är oetiskt med torrentsajter – och politiker som stödjer dessa – är att de inte respekterar upphovsmännen (och kvinnornas) önskan om att slippa få sitt material distribuerat över sajterna. En torrent-sajt som – aktivt – hade plockat bort länkar till upphovsrättsskyddat material hade jag gärna stöttat – eller ännu hellre en sajt som hjälpte upphovsmännen att faktiskt FÅ betalt hade jag verkligen stöttat (som tex http://www.menyou.com/). Dock handlar argumentationerna från pirat-lobbyn alltid om att intäkter ska komma från något annat håll, via ospecificerade ”nya affärsmodeller”. En argumentation som i grunden bara är till för att rättfärdiga ett beteende som gör att man både kränker äganderätten, upphovsmännens konstnärliga integritet och bryter mot Upphovsrättslagstiftningen.

Jag tror naturligtvis inte att alla som laddar ner gör det istället för att köpa. Vissa köper också. Vilket är väldigt bra och starkt – och etiskt riktigt! En del köper inte, därför att de helt enkelt inte hade köpt filmen ändå, även om de inte laddat ner den. Sedan finns det naturligtvis dom som laddar ner och upptäcker en film de inte visste om sedan tidigare och då går och köper den filmen. Men sedan finns det faktiskt också dom som laddar ner ISTÄLLET för att köpa. Den sistnämnda kategorien är naturligtvis den som orsakar problem. Speciellt när denna kategori är den samma som målgruppen för filmen och man samtidigt har en väldigt nischad film med begränsad målgrupp. Det här märks tex i skräckfilms genren som nästan inga distributörer längre vill satsa på, eftersom (gissar jag) de flesta som ser skräckfilm också är de som laddar ner mest – skräckfilm är också i de flesta fall för smal för Bio eller TV.

Inte heller funkar det så att de som först ser skräckfilm illegalt, sedan går och köper den. Kontentan blir helt enkelt att det kommer produceras mindre skräck (eller sämre, det kommer säkert finnas glada amatörer som fortsätter producera skräck). Istället satsar distributörer på re-makes, uppföljare och adaptioner av kända böcker – och gärna familjevänliga genrers som främst vänder sig till de som inte fildelar illegalt.

Förändra affärsmodellerna kommer gå, men det kommer ta minst lika lång tid som det tagit att förändra distributionsmodellerna. Vilket beror helt på att marknaden är global och vissa affärsmodeller inte kommer funka i vissa delar av världen. Vilket de befintliga affärsmodellerna gör. De affärsmodellerna som ni föreslår är ingen universal lösning och funkar oftast bara i västvärlden. Producenter kan heller inte ensamma förändra sina affärsmodeller. De flesta filmer – studioproduktioner undantaget – finansieras av kapital från flera olika håll med allt från egna medel, till förskott från distributörer, pre sales till TV osv – samt inte minst uppskjutna ersättningar till de medverkande.

Det går inte att ensamt förändra den affärsmodellen. Det går för amatörfilmare som gör film helt själva, men det går inte för professionella filmskapare. Det skulle kräva att ALLA ändrar sina affärsmodeller samtidigt. Allt från de mest utvecklade It-nationerna till företagen i den afrikanska glesbyggden. Att reformera upphovsrätten är ungefär lika svårt som att reformera FN. Det är helt enkelt för många parter med motstridiga viljor som ska enas. Enda effekten som nedladdning får är att filmer produceras mer och mer riktade till dem som INTE laddar ner. Jag ser det här främst som en utbildningsfråga. Det handlar om att allmänheten måste förstå vikten av att faktiskt stötta den kultur de vill ha kvar ekonomiskt genom att faktiskt köpa.

Visst går det att slänga sig med flummiga resonemang om hur man ska spegla sin samtid osv, men omsätt detta i siffror. Hur mycket som ska säljas, till vem, vilka intäksfönster, under vilken period osv – så inser man snabbt problematiken. Problemet är att ingen av alla ”pirater” räknat på om deras politik fungerar i praktiken. Det ÄR lite som kommunismen, som funkar i teorin men inte i praktiken. Jag efterlyser en ekonomisk analys på konkreta exempel. Jag vill kort och gott se hur politiken ska finansieras – alternativt att PP-politiker bekänner färg och berättar att deras politik faktiskt också kommer innebära en drastisk förändring av det innehåll som produceras.

Jag håller med om att distributionsbolagen har anpassat sig för sent till den digitala utveckling. Men samtidigt så står VOD för ungefär 2% av en films intäkter just nu så verkligheten är att det inte finns riktigt alternativ till den rådande affärsmodellen. De som påstår annat är inte insatta i hur filmbranschen fungerar. Jag önskar att det inte var så här, utan att det verkligen fanns alternativa affärsmodeller som fungerade – men jag har faktiskt inte sett något som jag tror på. Filmer finansieras/exploateras genom försäljning i olika fönster så som bio, tv, DVD osv. Prissättningen är anpassad för att det ska gå att exploatera dessa fönster separat. Jag tror ingen vill se en lösning där bolagen tvingas ta betalt för alla fönster på ett bräde.

Jag är inte orolig för att fildelningen drabbar branschen i stort, eller drabbar de breda filmerna. Det jag är orolig för är att vissa smalare filmer och att kvaliteten blir lidande. För att ta ett exempel: Om en film laddas ner av 100 personer, där normalt 20 hade köpt den på traditionell väg om den inte fanns att ladda ner, så kanske 5 av dessa väljer att köpa den ändå. Trots att de laddat ner. Dvs 15 färre. för en bred film är detta inget problem eftersom fildelningen gör att det når ut till fler som leder till att de förlorade 15 kompenseras av andra som upptäcker filmen. Det dom förlorar på gungorna tar dom igen på karusellerna. För en smal film – med en begränsad målgrupp – så är detta däremot ett stort problem. Eftersom det inte finns fler personer att nå ut till som tillhör målgruppen. Det jag begär är att man ska tala om hur smala filmer ska finansieras i framtiden – eller helt enkelt stå för att man inte vill ha någon egen nati
onell kultur utan att kulturen ska spegla den globala tidsandan som finns på nätet.

Att det sedan spenderas mer pengar på film generellt – och det gör det, andelen av hushållens disponibla inkomst som spenderas på film minskar inte utan tvärtom ökar den. Men det löser inte problemen för dem som inte får ta del av den här tillväxten. Det blir lite som att gå till SAAB och säga att dom inte ska oroa sig för lönsamheten, eftersom det säljs massor av kinesiska bilar i Indien…. det hjälper ju inte dom. Just denna generalisering – som är väldigt vanlig bland PP-aktivistere – tyder på en enorm okunskap. Man kan inte svara på frågan hur enskilda producenter ska kunna ta betalt för sitt arbete, utan svarar alltid med grova generaliseringar är bra för ”samhället i stort” och/eller gör helt irrelevanta jamförelser med open source…

Personligen anser jag att 5 saker behöver göras:

1. Fildelning för privat bruk ska legaliseras.

2. Straffen för att olaglig migration av upphovsrelaterade verk mellan olika medier bör straffas MYCKET hårdare – så att man kan komma åt dem som tillgängliggör dessa verk från början. Dvs den som ”rippar” DVD:er, musik osv.

3. Skatterna för kulturskapare bör sänkas kraftigt eller avskaffas.

4. Punktbeskatta teleoperatörerna, bredbandsbolagen osv – och reglera marknaden så att konsumenterna inte blir så beroende av få stora aktörer.

5. Satsa på utbildning inom upphovsrätt. Lär unga varför upphovsrätten är viktig!

Det behöver inte vara svårare än så, men NÅGOT måste göras – och det måste göras nu!