”Där de här människorna finns, där kommer vi att vara”, säger polischef Jale Poljarevius om de hårdare tagen mot gängkriminella. Foto: TT/SVT
Debattinlägg

Polischefen: ”Vi har inget att be om ursäkt för – och vi kommer aldrig ge upp”

”Alla sympatiserar inte med vårt arbetssätt men jag tar till mig av kritiken. Jag vill inte att vi ska framstå som kantiga poliser som bara mal ner och slår sönder. Det är därför jag understryker behovet av att inte bara gå in med pansarnäven och gripa”, skriver lokalpolisområdeschef Jale Poljarevius.

Om debattören

Jale Poljarevius
Lokalpolisområdeschef Uppsala/Knivsta

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

  • Observera att debattinlägget publicerades 2 maj 2018.

Uppsala är en trygg stad att bo och leva i – samtidigt som den inte är det. Våren 2016 startade Uppsalapolisen en särskild gänginsats (SIG), som ytterligare ett led i den strategiska bekämpningen av den grova kriminella verksamheten här.

Anledningen var kort och gott att medborgarna ansåg att Resecentrum i stan var väldigt otrygg. Vi lyssnade på vad som sades och som ett löfte till medborgarna sa vi att vi skulle göra allt vi kan för att skapa trygghet.

Uppsala 2018 är betydligt bättre än Uppsala 2016. Vi har ökat tryggheten men vi är inte färdiga. Vi har fortsatt stora utmaningar framför oss, både vad gäller egna resurser och komplexiteten i det här uppdraget.

Här i Uppsala finns fortfarande gängkriminalitet, skjutningar, sprängningar – men det är bara att jobba vidare. Jag har tidigare sagt om arbetet mot gängkriminaliteten att vi inte stannar förrän vi når vårt mål. Det handlar om att kapa gren för gren i de gängkriminellas verksamhet. Man äter sig in i stammen tills det är dags att fälla hela trädet.

Alla sympatiserar inte med vårt arbetssätt men jag tar till mig av kritiken. Jag vill inte att vi ska framstå som kantiga poliser som bara mal ner och slår sönder. Det är därför jag understryker behovet av att inte bara gå in med pansarnäven och gripa.

För oss gäller det också att motivera: ”Snälla, kliv av det där livet för din egen skull, för dina föräldrars skull, för hela omgivningens skull – alla kommer att må bättre om du väljer en annan väg.”

Innan Uppsala kan bli en trygg stad måste vi jobba på ytterligare ett par år. Vi måste minska antalet gäng och minst hälften av de människorna som i dagsläget tillhör kriminella gäng måste förmås att kliva av.

Kom ihåg: En 17-årig gängmedlem är ofta motiverad och tycker att det är kul. Men att vara gängmedlem och över 20 år – redan där ser man trötthetssymptom. Det är en mycket krävande livsstil.

Där finns det tre vägar. Det första är inlåsning, inkapacitering eller utvisning. Det andra är ännu dystrare: liemannen, döden; de dör av missbruk, de skjuter ihjäl varann, tar livet av sig.

Det tredje är sociala insatsgrupper och avhopparprogram. Den dörren måste vi hålla öppen. Valet får inte stå mellan att dö eller bli inlåst.

Vad vi också såg 2016 var att det tillkom väldigt många nya gäng. Det blev en öppen drogscen där heroinmissbruket ökade lavinartat. Det var en kriminalitet som vi inte hade sett tidigare. Vi blev, av både näringsidkare och vanliga människor som bor och arbetar här, smärtsamt medvetandegjorda om problematiken.

Och redan efter ett drygt år hade vi kunnat gripa fler än 150 gängmedlemmar, beslagta hundratals bilar, tiotals vapen, beslag av narkotika.

När vi inte rycker ut på larm har vi en målbild: bekämpa x antal individer och x antal gäng. Ser vi dem på stan och observerar ett avvikande beteende genomför vi kontroller, visitationer, beslag och går vidare med husrannsakningar och frihetsberövanden.

Vi jagar vapen, narkotika, pengar och liknande. Vi punktmarkerar. Vi arbetar offensivt.

Jag har personligen fått en del kritik efter ett uttalande i Aftonbladet men jag menar inte att vi ska införa nåt slags diktatur och terrorisera folk. Min symbolik är av en mera mekanisk karaktär.

Liknelsen med en T34, bottnar i att detta är ett mekaniskt ”underverktyg” som funkade och aldrig gick sönder och som du alltid kunde lita på. Min liknelse är att vi inom Uppsalapolisen helt enkelt ska ha samma mekaniska effekt; pålitliga, effektiva och tillgängliga.

Vi stannar inte förrän vi är framme vid målet; ett tryggare Uppsala för alla.

Det skedde också ett paradigmskifte där, 2015–2016. Ett stort antal människor kom hit – och tyvärr hade inte alla ärliga uppsåt. I alla stora flyktingvågor finns det folk med missbruk, kriminalitet, psykiska problem och så vidare. Det är inte konstigt.

Det är nog en väldigt liten andel men det är den andel som syns och hörs. Detta bidrar säkerligen till att de kvinnor i Uppsala som känner sig otrygga och undviker att gå ut ensamma på kvällarna pekar ut invandrarkillar som nåt hotfullt.

Sen kan man fråga sig vad det är som skapar otrygghet. För mig är det beteendet, handlingarna, effekten som vi ska jobba med. Det spelar ingen roll om det är vita, svarta, gula eller röda människor.

Det är som Dirty Harry, han monterade helt enkelt ner kriminella. Vad de sen har för hudfärg eller religiös bekännelse är för mig ointressant.

Jag tycker för övrigt att man ska vara prestigelös: inget brott är för litet och inget för stort. Polisen ska ha det mod som krävs för att jobba mot grov kriminalitet, men också jobba småskaligt.

Men är det vårt arbetssätt som gör att just vi lyckats bättre än många andra i landet? Det görs kanonbra jobb på många håll i Sverige i dag men vi kompletterar vårt arbete med riktade insatser där vi koncentrerar resurser.

Sen har vi en funktion där vi inkluderar myndigheter som kronofogden, skattemyndigheten, försäkringskassan med flera.

Samverkan med kommunen och andra myndigheter är avgörande. När byråkraterna osäkrar sina miniräknare, dataprogram, bokföringsprogram, och linjaler och granskar deklarationer och bokföringar är det väldigt få kriminella som kommer undan. Då är du rökt!

Jag har extremt drivna medarbetare. Trots att de är en bra bit under den numerär de ska vara, trots lönenivåerna, trots en utrustning som är sådär, trots tuffa arbetstider och trots massor av glåpord.

Trots allt sådant mal de på, som en energisk maskin, och skapar riktigt fina resultat som dessutom ger synliga effekter.

Jag tror att Uppsalaborna förstår att vi gör vad vi kan med det vi har. Vi har inget att be om ursäkt för – och vi kommer aldrig ge upp.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.