De bränder och upplopp som förstört vardagen för alla Husbybor den senaste veckan har såklart roten i en känsla av maktlöshet att inte kunna påverka sin vardag samtidigt som utvecklingen går åt fel håll.

Samtidigt som det är ett tecken på socioekonomisk utsatthet, segregation och ökade klyftor, får sådana förklaringar aldrig användas för att ursäkta våld. Att använda sig av våld för att uttrycka en frustration över samhället är förkastligt och polisens insatser för att stoppa våldet är ovärderliga.

Det som satte igång ilskan mot polisen i Husby förra veckan handlade om kritik mot hur polisen agerat vid ingripandet mot en psykiskt sjuk 69-årig man som slutade med att mannen avled, samt en polisinsats som upplevdes som mycket brutal. Det utreds, vilket är bra, och ska inte användas som ursäkt för att bränna bilar eller kasta sten.

För att långsiktigt komma åt dessa problem krävs sociala insatser och satsningar på fler jobb och bättre utbildning. Men polisens insatser behövs här och nu och misstron mot polisen är ett av huvudproblemen.

Enligt en nyutkommen rapport från tankesmedjan Miklo uppges att ”både brottsoffer och förövare boende i flerfamiljshus i storstadsregionerna – i miljonprogrammen – känner oro och otrygghet samtidigt som de har lågt förtroende för polisens arbete och förmåga att lösa brott”.

Det konstateras också i rapportern att ”en återkommande uppfattning som boende i miljonprogramsområden ger uttryck för, är att de poliser som beter sig tveksamt handlar rasistiskt i de situationer som det handlar om”.

Därför är det viktigt att polisen tar förtroendefrågan på allvar. Det faktum att miljonprogramsbor känner ett bristande förtroende för polisen är ett problem för alla. Det är ett problem för polisen som inte kan göra sitt jobb lika bra eftersom tips och kontakter med allmänheten är av stor vikt. Det är ett problem för invånare som inte känner trygghet och för deras faktiska trygghet eftersom polisens arbete försvåras. Det är ett hot mot rättsstaten och demokratin.

Det som först och främst krävs är att polisen erkänner att det finns problem med diskriminering inom polisen. Det betyder inte att alla poliser ska misstänkliggöras. Polisen är dock en del av samhället och genomsyras därför av samma diskriminering och fördomsfullhet som resten av samhället. Man behöver inte peka ut någon för att inse att det är så det fungerar.

I den utredning Brottsförebyggande rådet publicerade år 2008 som heter Diskriminering i rättsprocessen visade att diskriminering var utbredd på alla nivåer inom rättsväsendet. Muslimer var en av de grupper som var extra utsatta inom rättsväsendet och som oftare än andra dömdes utifrån stereotypa föreställningar.

Det finns föreställningar inom rättsväsendet om att vissa minoritetsgrupper och vissa brottstyper hör ihop. Om att personer med vissa typer av minoritetsbakgrund alltid nekar och därför inte tas på allvar. Personer med utländsk bakgrund betraktas som mindre trovärdiga än etniska svenskar – på brottsplatsen, under brottsutredningen och i domstolsförhandlingen.

Undersökningar har visat att fotgängare och bilförare med minoritetsbakgrund är klart överrepresenterade bland dem som utsätts för poliskontroller.

Insikten om att dessa problem existerar måste leda till ett aktivt arbete mot diskriminering. Det bör genomföras en utbildningssatsning för rättsväsendets aktörer med fokus på att upptäcka och åtgärda diskriminerande strukturer och praktiker inom rättssystemet. Närpolisen och civilsamhället, ”de goda krafterna”, bör samverka för att öka förtroende för polisen och skapa nya kontaktytor.

Polishatet måste också tas på allvar och motverkas. Att det sprids nidbilder av poliser och desinformation som syftar till att öka motsättningar och locka människor till upplopp är oacceptabelt. För att öka förtroendet och förståelsen för polisen är det såklart också avgörande med samma aktiva medverkan från miljonprogramsbor som skett under den senaste veckan med många som nattvandrat för att säkra en trygg vuxennärvaro.

Polisens värdegrundsarbete bör vara inriktat på att främja alla människors lika värde. Arbetet med att stärka polisens förtroende bör nu göras till en prioriterad fråga från politiskt håll och från polisledningens håll.