Fler poliser än vanligt slutar. I går rapporterade Ekot att 300 poliser har lämnat yrket de senaste 18 månaderna.

För Polisförbundet kommer detta inte som någon överraskning.

Vi har länge sagt att polisledningen måste förändra sin personalpolitik för att det inte ska få allvarliga konsekvenser för medarbetarna. I värsta fall riskeras även medborgarnas trygghet.

För ganska exakt ett år skrev jag en debattartikel i Aftonbladet där jag gav den då ännu inte utsedde blivande rikspolischefen tre förslag för att förbättra polisens arbetssituation.

Förutom att jag i dag vet vem som är rikspolischef är artikeln fortfarande lika aktuell. Missnöjet kokar i kåren och svårigheterna med omorganisationen är en viktig orsak till det.

Men det verkliga problemet går ännu djupare än så. Det handlar om att polisledningen inte värderar sina medarbetare tillräckligt högt.

Poliser är ofta i grunden väldigt lojala medarbetare. Jobbet är riskfyllt och påfrestande både psykiskt och fysiskt. Många valde yrket för att få göra skillnad för samhället.

Man ställer upp och lägger sin egen bekvämlighet åt sidan för att man upplever arbetet som oerhört viktigt, vilket det också är.

Men det finns en gräns. När man som polis upplever att ens starka engagemang och vilja att göra sitt bästa inte premieras av arbetsgivaren, då uppstår givetvis stor frustration. Det är det vi ser nu, när fler poliser än vanligt slutar.

Det har nu gått drygt ett halvår sedan den nya Polismyndigheten bildades. Polisförbundet välkomnade den nya organisationen, men vi har också flaggat för stora problem med själva genomförandet.

Vi står bakom visionerna om fler poliser närmare medborgarna och tydligare styrning, men det vi ser nu är istället en kaotisk polisiär vardag med ökad arbetsbelastning och bristande resurser.

Från fackligt håll har vi viss förståelse för att det tar tid att organisera om. Polisen är en stor och komplicerad myndighet med en verksamhet som måste fungera dyghet runt.

Men det som skapar den största frustrationen hos medlemmarna i Polisförbundet är känslan av att arbetsgivaren slår dövörat till. Den polisära kompetensen respekteras inte och tas tillvara på ett strukturerat sätt.

Situationen i Malmö är ett exempel.

Polisförbundet i Skåne var tydliga redan från början med att sommarbemanningen inte var realistisk. Men arbetsgivaren lyssnade inte och därför har vi nu en situation i Malmö som är otrygg för medborgarna.

På ett seminarium som Polisförbundet arrangerade i Almedalen lovade rikspolischefen Dan Eliasson en bättre fungerande polisverksamhet inom ett par år. Han satte till och med sitt jobb som rikspolischef i pant på att han skulle lyckas åstadkomma detta.

Jag tycker att Dan Eliasson har många goda och progressiva visioner för den nya myndigheten.

Men jag är också övertygad om att han inte kommer att nå dem utan motiverade medarbetare. Och det har han inte nu.

I stället är många missnöjda och frustrerade. Den främsta orsaken till detta är att de känner sig osedda och inte lyssnade till.

Ledarskapet i den nya myndigheten har haltat betänkligt så här långt.

Cheferna har haft en svår situation med långa tillförordnaden och osäker framtid. Det har gjort situationen ännu svårare för medarbetarna.

Bristen på lyhördhet och ödmjukhet från den nya polisledningen är ett arbetsmiljöproblem för våra medlemmar.

Men det drabbar också rikspolischefen själv, för det gör det mycket svårare för honom att göra verklighet av de förändringar som han vill åstadkomma.

Till syvende och sist drabbar det därför också medborgarna.

Därför vill jag upprepa de råd jag gav till den blivande rikspolischefen förra året, men nu riktar jag dem direkt till rikspolischefen Dan Eliasson.

• Erbjud större delaktighet i utvecklandet av organisationen. Poliserna kan sitt jobb.
   
• Förändra hierarkier och bryt tystnaden.
   
• Ge medarbetarna rimliga löner och tydliga lönekriterier.

Jag är övertygad om att med trygga och motiverade medarbetare kommer förändringsarbetet att gå både lättare och snabbare. Det gagnar alltså oss alla.

Låt oss därför skapa en gemensam win win-situation istället för ett tröstlöst dödläge.