Representanter från EXPO har gjort talrika kopplingar mellan Breivik och alla de som är kritiska till islams ökande inflytande i vårt land samt mångkulturen. Att medvetet göra kopplingar mellan en person med starka psykopatiska tendenser och ett politiskt parti med ett öppet partiprogram, är djupt oärligt och demokratiskt mycket tveksamt. Politiskt tjänar den agenda där dessa kopplingar görs som ett sätt att tysta kritik mot den mångkulturella visionen, skriver Sverigedemokraternas politiske sekreterare, Robert Stenkvist.
Rättegången mot Anders Bering Breivik har startat i Oslo och händelsen har med rätta väckt en enorm massmedial uppståndelse, sannolikt i hela Norden. Dåden Breivik utförde den 22 juli 2011 i Oslo och på Utøya var fruktansvärda och närmast bestialiska. Alla normala friska människor ser med avsky på händelserna Breivik utförde. Tyvärr har artiklar och andra framträdanden duggat tätt i samband med rättegången, där debattörer gärna vill vinna politiska poäng av händelsen, genom att stigmatisera Sverigedemokraterna i samband med Breiviks dåd.
Här på SVT-Debatt har en rad artiklar publicerats där partiledaren för SD apostroferats, bl.a. av Expos Daniel Poohl. I SVT:s nyheter (måndag 18/4) framträdde en kollega till Poohl, Alexander Bengtsson och spann vidare på stigmatiseringstemat. Jag kan självklart inte svara på artiklar där andra i SD blivit apostroferade, men efter Bengtssons framträdande i SVT:s nyhetssändningar är det relevant med en replik i partiets namn.
Bl.a. Alexander Bengtsson har gjort talrika kopplingar mellan Breivik och alla de som är kritiska till islams ökande inflytande i vårt land samt mångkulturen. Att medvetet göra kopplingar mellan en person med starka psykopatiska tendenser och ett politiskt parti med ett öppet partiprogram, är djupt oärligt och demokratiskt mycket tveksamt (jämför Sovjet och hur de utnyttjade psykiatrin). Politiskt tjänar den agenda där dessa kopplingar, görs som ett sätt att tysta kritik mot t.ex. den politiskt mångkulturella visionen. Det räcker med att läsa artiklarna här på SVT-Debatt för att se detta mönster tydligt.
Det är lika oärligt och långsökt att koppla ihop Breiviks dåd med kritik av den mångkulturella visionen som det är att koppla ihop dagens vänster med Pol Pot. Det skulle gå ganska lätt att hitta gemensamma nämnare i den kritik mot det kapitalistiska systemet Pol Pot hade, och dagens vänster. Det räcker att rycka ur uttalanden och satser ur sitt rätta sammanhang, och vips så hittar man likheter. Att Pol Pots totala världsbild är fullkomligt vansinnig behöver man ju inte nämna i just detta sammanhang.
Det finns och kommer alltid att finnas en risk att en fullkomligt galen psykisk sjuk person är kritisk till mångkulturen, kapitalismen, abortlagstiftningen eller Sveriges agerande i det forna Jugoslavien. Vilken blir då nästa politiska rörelse att stigmatisera? Är det en djupt kristen person står väl Svenska Kyrkan på tur. Är detta ett i längden hållbart sätt att resonera? Innan någon svarar, kom då ihåg att vilken rörelse som helst kan bli nästa måltavla.
Det har talats om hatiska kommentarer under artiklarnas kommentarsfält. Denna kritik kan inte automatiskt slås bort, det ÄR ett problem när vissa personer går över gränsen för vad som kan anses tillhöra ett civiliserat politiskt samtal. Tyvärr har hatiska kommentarer kommit från alla politiska läger, och inte bara från ett. En diskussion där både socialister, liberaler och konservativa dryftar hur man skall hantera detta vore välkommet och skulle sannolikt hyfsa till den politiska debatten på internet.
Att försöka tysta den politiska debatten om t.ex. vår immigrationspolitik är djupt odemokratisk (såväl som oärligt genom stigmatisering). Svenska folket har aldrig tillåtits rösta om immigrationspolitiken eller den politiska visionen om det mångkulturella samhället. Vi röstade om EU (som det då såg ut), det blev ett knappt ”ja”. Vi röstade om anslutning till EMU, det blev rungande ”nej”. Vi har dock aldrig röstat om det Alexander Bengtsson pratade och propagerade för i SVT:s morgonsoffa (mångkulturen). Ja, vi har en parlamentarisk representativ demokrati. Fram till valet 2010 hade dock samtliga partier representerade i riksdagen samma agenda i de frågor vi här tagit upp. Denna representation i riksdagen motsvarade dock inte uppfattningen bland Sveriges folk.
Efter valet 2010 finns det ytterligare ett alternativ i riksdagen, helt i enlighet med demokratiska principer. Det är tyvärr inte så att politiker och debattörer, som på ett nästan tourettskt vis tjatar om demokratiska principer, jublar över att vår riksdag fått representation av ännu ett politiskt alternativ.