Patrik Stigsson skriver på SVT Opinion att det var fel av Uppdrag granskning att låta ”Adam” berätta om sin fanatiska övertygelse i programmet från den 18 februari. Vi hävdar motsatsen, att det bästa sättet att motverka denna terrorism är att också prata med dem, inte bara om dem.
Hur ska man hindra att ung män, som ”Adam”, lämnar Sverige för att bli medlemmar i IS? Genom att enbart fördöma eller genom att försöka förstå vad det är som driver en person att bli terrorist?
Vi tror på att undersöka drivkrafterna bakom det för de flesta av oss obegripliga steg de här unga människorna har tagit. Bara så, genom insikt och kunskap, skapas förutsättningar för att motverka den otäcka utveckling som nu pågår runt om i landet där unga män, mot allt förnuft, dras till att medverka i Islamiska statens illdåd.
Uppdrag granskning har granskat Islamiska staten ur olika perspektiv.
I fjol gjorde vi en granskning av rekryteringen till organisationen och redovisade då de härjningar som den dittills gjort sig skyldig till. IS (eller ”Isis” som organisationen då kallades) var i det skedet inte så känd bland den svenska allmänheten.
I dag är situationen annorlunda. Islamiska statens illdåd kan inte ha gått någon förbi. Dessa fruktansvärda händelser och övergrepp utgör också bakgrunden till intervjun med ”Adam” där vi valde att fokusera på frågan: Vad är det som driver en person att göra detta?
Vi valde att gå på djupet i denna frågeställning i en intervju där tonen är kritisk och där reportern tydligt visade sitt avståndstagande.
Det är alltid i den här typen av intervjuer en svår balansgång mellan att å ena sidan få en svårintervjuad person att prata, och samtidigt å den andra sidan markera tydligt avstånd.
Det senare görs dock på flera ställen under intervjun, och utgångspunkten för hela programmet är ett kraftigt avståndstagande och problematiserande av fenomenet där framförallt unga män reser för att ansluta till Islamiska staten, med intervjun med experten Shiraz Maher som kritiserar den svenska oförmågan att stoppa dessa män.
Patrik Stigsson menar att programmet inte tillförde något nytt. Vi delar inte den åsikten.
”Adams” berättelse om hur stark betydelse den nu döde predikanten Anwar al-Awlaki har för radikaliseringen och rekryteringen av unga män har det exempelvis knappt talats om överhuvudtaget i Sverige.
”Adam” berättar om hur han ständigt lyssnar på predikningarna genom en app på sin mobiltelefon. Det är framförallt på det sättet som propagandan sprids idag, hur många kände till det?
Inte heller den starka längtan efter martyrskap som ”Adam” ger uttryck för brukar finnas med när orsaker till rekryteringen diskuteras, eller den enorma kraften i IS-propagandans våldsförhärligande filmer.
Genom ”Adams” egna ord blir de här sakerna på riktigt, istället för abstrakta fakta i nyhetsrapporteringen.
Allt detta, filmer och propaganda, finns redan där ute, och mängder av ungdomar konsumerar det dagligen. Men många av TV-tittarna tycks vara tagna på sängen.
Programmet blev ett reklaminslag för IS, skriver Patrik Stigsson.
Vi hävdar motsatsen. Detta är precis vad tittarna behöver för att kunna reagera.
Att så många först nu, efter att intervjun med Adam sänts, på allvar förstår problematiken med svenska IS-jihadister som reser fram och tillbaka till Syrien och Irak visar att programmet lyckas lyfta frågan och därmed uppnå ett av sina viktigaste syften.
Och vår granskning i detta ämne fortsätter.