Ordet ekonomi kommer ur grekiskan och betydde ursprungligen i det närmaste hushållning, med förmodat begränsade ej oändliga resurser. Dagens offentliggörande av Sveriges Riksbanks pris i de så kallade ekonomiska vetenskaperna till Alfred Nobels minne uppmärksammar att ekonomi inte bara handlar om pengar.

Att Nobel inte hade höga tankar om ekonomer och inte ansåg dessa värda ett pris är en annan sak.

Vetenskap är ofta en svensk felöversättning, där engelska science ska översättas till svenska som naturvetenskap. Inom de ekonomiska ”vetenskaperna” finns det förstås en viss avund över att man bara sysslar med egna påhittade modeller utan ett facit i naturlagarna, och man försöker förstås allt mer därför efterlikna riktig vetenskap i sina försök till mer eller mindre krystade modellbyggen.

Ekonomi är inte begränsat till pengar, utan handlar om resurser. Och i vår ändliga värld är dessa resurser just ändliga. Årets Riksbankspris är delvis ett erkännande av detta.

William D. Nordhaus har hittat på modeller för hur man ska kunna ta in samspelet mellan ekonomi och klimat. Dessa modeller har sedan använts för att motivera olika skatter för att motverka klimatförändringar.

Men som vanligt så skiljer sig teori från verklighet.

I grunden innebär all ekonomisk aktivitet förbrukning av resurser, om det så är el och råvaror för Internets serverhallar. Att ta ut skatt på verksamhet innebär bara att pengar flyttas från det privata till det offentliga. Och det offentliga använder i sin tur pengarna till att konsumera, vilket förbrukar resurser likväl.

Så världen slog 2017 nya rekord i CO2-utsläpp, som växte med nio hela Sverige på ett år. Förenklat kan vi säga att om vi helt utraderar Sverige från världens yta, så fördröjs klimatförändringarna med en dryg månad.

Men Nordhaus teorier och modeller är förstås snygga konstruktioner, även om de inte stoppar några klimatförändringar. Och det är denna elegans han nu prisbelönas för.

Nu är det inte bara resurser som brukas i ekonomin, utan i allra högsta grad kunskaper. Här har Paul M. Romer modellerat kunskapsdelen.

Priset ges för att ha visat på ett samspel mellan ekonomi och företags innovationsvilja. Likt för Nordhaus har modellerna legat till grund för politiskt arbete, i detta fall hur man ska skapa ett gott innovationsklimat.

Trots detta verkar innovationstakten avta, fast det kanske beror på att de enklaste upptäckterna redan är gjorda, och med det är alla lågt hängande frukter redan funna.

Så innovationsklimatets och jordens klimats samverkan med ekonomin prisbelönas.

Och vi fortsätter med vår eviga tillväxt i en ändlig värld. Det har ju gått bra än så länge, precis som man kan leva på sina besparingar. Tills pengarna är slut på bankkontot.

Inom ekonomi kan man låna pengar, men när jordklotet är slut finns det inget att låna av.

En dag kanske ett pris utdelas till den som även kan få ekonomer att inse detta. Fast då krävs det först en snygg teoretisk modell.