brandmän
Foto: Adam Ihse/TT
Debattinlägg

”Protesterna från brandmän har ingenting med kön att göra”

Opinion ·

”Det är olyckligt när man ställer redan utsatta yrkesgrupper mot varandra och försöker göra det till en könsdebatt”, skriver brandmännen Joakim Högström och Emil Skoglund.

Om debattörerna

Joakim Högström
Brandman
Emil Skoglund
Brandman

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

På SVT Värmland kan vi läsa hur Genusforskaren Ulrika Jansson, som på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap forskat på styrning och ledning inom räddningstjänsten ser på protesterna från brandmännen.

Hon menar att det är en mansdominerad arbetsplats som ofta får sin vilja igenom och att protesterna är unika för just brandmän.

Då måste vi fråga oss om Ulrika Jansson har missat alla massuppsägningar bland hälso- och sjukvårdspersonal?

Vi kan läsa att var tionde vårdplats på Sveriges 23 största sjukhus idag står tom på grund av sjuksköterskebristen. Samtidigt säger sjuksköterskor kollektivt upp sig med direkt hänvisning till dåliga arbetsvillkor och lön.

Inom polisen ser vi i skrivande stund samma mönster med krav på rikspolischefens avgång.

Trots detta menar Ulrika Jansson att fenomenet är helt unikt för just brandmän och härleder till vilket kön medarbetarna har.

Frågeställningen kring hur en mansdominerad arbetsplats protesterar kring organisatoriska förändringar är intressant i sig, men vad som är anmärkningsvärt är att Ulrika Jansson tycks sakna grundläggande kunskaper om hur räddningstjänsten i Sverige är organiserad samt vad som ligger till grund för missnöjet hos räddningstjänstpersonal i beredskap.

Det Ulrika Jansson gör är att hon blandar ihop två olika anställningsformer av brandmän vilket gör att hela hennes hypotes inte blir tillämpbar och direkt felaktig.

Låt oss förklara. I Sverige finns som sagt i huvudsak två olika typer av anställningsformer för brandmän.

1. Heltidsbrandmän, som bor och jobbar på brandstationen och ska inom 90 sekunder sitta i brandbilarna om larmet går. Brandmän med heltidsanställning hittar ni vanligtvis i större tätorter och städer runt om i Sverige. En heltidsbrandman är just brandman i sin huvudsakliga anställning och får en heltidsersättning för detta.

2. Räddningstjänstpersonal i beredskap, kallas i dagligt tal för deltidsbrandmän. De har i stället beredskap. Generellt en beredskapsvecka i månaden och ska oftast inom fem minuter vara beredda att rycka ut. Deltidsbrandmän har normalt ett annat jobb och bor inom fem minuter till brandstationen och har därför en personsökare på sig. Vid larm måste man lämna sitt ordinarie arbete eller familjen på kvällen. Deltidsbrandmän hittar ni i de mindre orterna i vårt avlånga land. Det är deltidsbrandmännen som är kärnan i vårt skydd mot olyckor i samhället då dessa utgör två tredjedelar av samtliga brandmän i Sverige.

Ulrika Jansson säger då att:

– Det kan dröja veckor eller månader innan en brandman rycker ut. Under den tiden tränar de, äter mat och vilar. Då bör man jobba med förebyggande arbete vilket politikerna och cheferna ofta vill. Ingen annan arbetsplats har sådana här förmåner. Vi kan återigen dra paralleller till vården där man knappt hinner äta sin lunch.

I den ort där det i regel dröjer veckor eller månader mellan larmen kommer ni inte hitta en brandstation med heltidsanställda brandmän i skiftlag. De cirka 5 000 heltidsbrandmännen hittar ni som sagt istället i större tätorter och städer med betydligt högre larmfrekvens.

Det är sant att heltidsanställda brandmän får träna (för att klara obligatoriska fyskrav), vila och tro det eller ej, äta mat. Det som sker emellan är givetvis att åka på larm, övning, materialvård och förebyggande verksamhet.

Räddningstjänstpersonal i beredskap arbetar däremot i princip enbart med en skadeavhjälpande operativ verksamhet. Att dessa personer då skulle arbeta med förebyggande verksamhet en dag i veckan är något som den ordinarie arbetsgivaren knappast skulle tillåta.

Det skulle även krävas en helt ny typ av anställningsform.

Deltidsbrandmännen förväntas dock att prestera på samma sätt som heltidsbrandmän när olyckan väl sker. Detta med kortare utbildning, betydligt mindre övningstimmar och inte samma möjlighet att på arbetstid utöva fysisk träning.

Avslutningsvis handlar protesterna vad gäller deltidsbrandmännens villkor idag om helt andra saker än vad Ulrika Jansson redogör för.

Det är olyckligt när man ställer redan utsatta yrkesgrupper mot varandra och försöker göra det till en könsdebatt. Ställ istället ansvariga inom offentlig sektor till svars för dåliga arbetsvillkor och låga löner.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.