Väggmålning i Belgrad, Serbien. Foto: Darko Vojinovic/Ap/TT
Debattinlägg

”Robin Williams får oss att prata om psykisk ohälsa”

Psykisk sjukdom ·

”De flesta av oss har träffat personer som lider av psykisk ohälsa, och de flesta av oss har bestraffat personerna för deras lidande”, skriver Tanja Suhinina.

Om debattören

Tanja Suhinina
Leg. psykolog

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Skådespelaren Robin Williams gick bort i måndags, i ett förmodat självmord. Det har länge varit känt att mannen som fått hela världen att skratta i perioder led av depressioner.

I samband med hans död har hundratals texter skrivits, och i många fall ligger fokus på psykisk ohälsa. Det är glädjande.

Artiklarna uppmanar ofta till ökad acceptans och förståelse för personer med psykisk sjukdom. Många poängterar också att det kan för en utomstående vara svårt att veta om personen lider av psykisk ohälsa.

Men i och med att ämnetär så känsligt blir det lätt att artiklarna tassar runt hela kärnan av varför det kan vara svårt att vara förstående och accepterande, och framför allt just när omgivningen inte känner till att personen lever med psykisk smärta.

De flesta av oss har träffat personer som lider av psykisk ohälsa, och de flesta av oss har bestraffat personerna för deras lidande.

I vardagen är psykisk ohälsa inte Nisse som du vet har en diagnos. I vardagen är psykisk ohälsa oftast mer eller mindre knepiga människor.

Psykisk ohälsa är din kollega som alltid tar allt så himla personligt.

Psykisk ohälsa är han den nya kompisen som var med några gånger som ni ölade, men han sa liksom ingenting, så ni glömde att bjuda in honom igen, och igen.

Psykisk ohälsa är din chef som blir arg så himla lätt, alltså, har man så kort stubin så ska man ju inte vara chef!

Psykisk ohälsa är han som alltid är sen.

Psykisk ohälsa är han som messar återbud varje gång du drar ihop någonting.

Psykisk ohälsa är rut-städhjälpen som har sönder nåt varje gång hon städar hos dig.

Psykisk ohälsa är Lotta som fan aldrig svarar på mess eller mejl, så du har till slut sagt upp bekantskapen för att hon är en sådan energitjuv.

Psykisk ohälsa är den nya i träningsgruppen som liksom alltid sänker allt alla säger, och alltid kommer med någon negativ kommentar.

Psykisk ohälsa är hon tjejen du dejtade som var helt jävla psycho.

Psykisk ohälsa är Niklas som alltid bara pratar om sig själv.

Psykisk ohälsa är Tim som hela sektionen hatar, för att han tagit på sig en massa sektionsuppdrag som han sedan bara inte gjort.

Psykisk ohälsa är kursaren du slutat sätta dig bredvid för det blir liksom alltid så konstigt tillgjord stämning när ni ska småprata.

Psykisk ohälsa är barnet som bara skriker och skriker på tåget.

Psykisk ohälsa är barnets förälder som bara skriker och skriker tillbaka.

Psykisk ohälsa är baristan som alltid fixar din takeaway men som aldrig ler, herregud, det kostar ju inget att le lite och se lite tillmötesgående ut.

Inget av ovan nämnda exempel är i sig tillräckligt för att ställa en psykiatrisk diagnos. För att en psykiatrisk diagnos ska kunna ställas behöver ett antal tecken uppträda över en längre tid.

Men i vardagen kommer du inte ha lyxen att observera människor en längre tid, eller känna till deras diagnoser.

I vardagen kommer du sannolikt endast se en liten glimt av personens lidande. Du kommer kanske bli arg på personen, frysa ut personen eller berätta roliga anekdoter om personen för dina vänner.

En fullständigt rimlig mänsklig reaktion från dig, men det är såhär som större delen av den sociala bestraffningen för psykiskt lidande ser ut. I de flesta fall finns det ingen skylt som förklarar personens sjukdomshistoria och nuvarande tillstånd.

Samtidigt kan vi naturligtvis inte förvänta oss att man ska bita ihop och uthärda vilken behandling som helst bara för att man anar att personen ifråga lider av psykisk ohälsa, eller till och med vet detta.

“Hen gör det bara för att hen mår dåligt” har alltid använts som ett sätt att ursäkta misshandel, kränkningar, eller bara vanligt vardagssvineri. Det finns en gräns, men var den gränsen går är långt ifrån självklart.

Inte heller kan vi förvänta oss att personer som lider av psykisk ohälsa ska vara öppna med sina diagnoser. Det finns många anledningar att låta bli. Psykisk sjukdom är fortfarande stigmatiserat och missförstått. Ställd diagnos eller inte, svårigheterna finns där oavsett.

Det är vanligt att man i efterhand klandrar sig själv för att man inte såg ett lidande hos en person i sin närhet, men det är i många fall långt ifrån enkelt att se alla pusselbitarna, särskilt när den drabbade ofta försöker dölja dem så gott det går.

Det är fantastiskt att så många engagerade texter kommer ur Robin Williams tragiska död. Förhoppningsvis kommer det bidra till att vi som samhälle får större förståelse för psykisk sjukdom.

Förhoppningsvis blir det lite lättare att leva med psykisk smärta efter att vi har fått tillfälle att ta del av varandras tankar och erfarenheter. Förhoppningsvis kommer fler att anstränga sig lite mer för att inte försvåra livet för redan lidande personer.

Men det kommer aldrig vara enkelt att hantera egen och andras psykiska ohälsa, och det kommer aldrig finnas rätta svar på hur det bör göras.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.