Debattinlägg

Rasismen göds genom historielösheten

AFROFOBI ·

Gustav Fridolin inför internationella minnesdagen för slavhandeln:

AFROFOBI Vi åtgärdar inte de orättvisor som inte syns – afrofobin i samhället kan därför bara utrotas om vi synliggör dess ursprung. Till exempel måste svenska elever lära sig att Sverige inte var någon passiv åskådare till slavhandeln.

Imorgon, tisdagen den 25 mars, kommer att uppmärksammas särskilt på många håll i världen. Men i Sverige kommer det förmodligen att gå de flesta förbi att det i dag är den av FN utlysta dagen för att minnas ett av de största människorättsövergreppen i världens historia, vars konsekvenser fortfarande syns i fattigdom, rasism och diskriminering: den transatlantiska slavhandeln.

FN:s utlysning av dagen har inte enbart historiska skäl. Afrofobin är fortsatt ständigt närvarande.

I Sverige tar den sig uttryck i strukturell diskriminering på bostads- och arbetsmarknaden, i fortsatt spridning av rasistiska stereotyper och i hatbrott.

Den fruktansvärda och uppmärksammade rasistiska misshandeln av en pappa inför sitt barn på en gångbro i Malmö är bara ett exempel på det våld som denna rasism, likt annan rasism, tar sitt mest extrema uttryck i.

I spåren av den europeiska krisen växer rasismen i Europa. Men precis som rasismens andra uttryck i form av till exempel antiziganism och antisemitism så är afrofobin inget som uppstått ur krisen. Den är som ett virus som ligger latent, och som bara kan utrotas om vi blottlägger dess ursprung.

För även om två av det förra århundradets viktigaste medborgarrättskamper, den i USA och den i Sydafrika, gällde kampen mot afrofobin så är ordet knappt existerande.

Martin Luther King och Nelson Mandela är två av den västliga kultursfärens största moraliska ikoner, men den orättvisa de utsattes för är ändå för så många människor namnlös.

Vi kommer aldrig klara att åtgärda orättvisor som förblir osynliga. Alla de medborgerliga rättigheter vi har i dag har införts som en följd av att diskrimineringen beskrivits, lyfts fram i ljuset och namngetts.

Rösträtt för kvinnor dök inte upp förrän kvinnor krävde rösträtt, det fria ordet uppkom genom att människor pratade fritt, gav ut tidningar och tryckte böcker, framgångarna för HBTQ-rörelsen vinns när garderobsdörrar ställs på vid gavel och de som stängs in får kraft att ta sin rätt.

När jag för några år sedan gjorde en dokumentärserie om svensk rasisms historia så insåg jag hur mycket av Sveriges egen del i rasismens historia som förblivit dold. Alla känner till slavhandeln som gick från Afrika till Amerika, men den historien börjar allt för ofta på en strand vid kanten av en djungel.

Det ser dramatiskt ut, men det döljer en viktig del av historien. Vid den transatlantiska slavhandelns utbrott så bestod Afrika, precis som Europa och Asien, av civilisation: Av statsbildningar, kultur och vetenskap. Afrika var civiliserat på samma sätt som Europa var civiliserat. Vid tiden för slavhandelns inledning var Europas teknologiska försprång inte stort.

Rasismen uppstod först när politiska och ekonomiska makthavare behövde den för att legitimera slavhandeln, och hur människor behandlades.

Under de sekel slavhandeln upprätthölls var det den afrofoba rasismen som kunde motivera varför afrikanska människor kunde behandlas på ett sätt de europeiska upplysningsidealen klargjorde att ingen europé skulle acceptera att behandlas.

Sverige var ingen passiv åskådare till slavhandeln. Drottning Kristina och Louis de Geer tog exempelvis aktiv del i slavhandeln genom Svenska Afrikanska Kompaniet och handeln i nuvarande Ghana. Den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Västindien fungerade efter det brittiska förbudet mot slavhandel, enligt Gustaf III:s statuter, som transithamn och handelsplats för mindre nogräknade handelskompanier.

Det är sannolikt inte fel att påstå att svenska staten därigenom förlängde slavhandeln.

När slavhandeln till slut blev ohållbar, då protester från vad vi kan beskriva som Europas första egentliga folkrörelse fick först Storbritannien och senare andra länder att införa förbud, hade afrofobin och dess föreställningsvärld blivit en del av Europas uppfattning om omvärlden. Och är det än i dag.

Ska vi göra oss kvitt rasistiska föreställningar måste vi dra undan ridån och se bakom den. När 12 miljoner människor skeppades över från Afrika till Amerika så skapades inte bara ett apartheidsamhälle i det gryende USA, det krossade också mycket av de förflyttades historia och kultur. Detta är något vi fortfarande lever med i dag.

Afrofobin är ett stort problem i vardagen som begränsar många människors livsmöjligheter och frihet, och dess botten och gödning är historielösheten.

Därför måste Afrikas historia, och Sveriges del i Afrikas historia vara en del av skolans historieundervisning. Dessutom måste kraven från bland annat Afrosvenskarnas riksförbund på att uppmärksamma minnesdagen och upprätta minnesmonument i Sverige över detta ett av historiens värsta brott hörsammas.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.