Foto: Joakim Medin
Debattinlägg

”Rättsväsendet måste ta rasistiska extremister på allvar”

Rasism ·

”Trots min och en väns inlämnade bilder och filmer, och trots att den misshandlade själv utpekat gärningsmän, lade Uppsalapolisen efter att halvår ner utredningen”, skriver Joakim Medin.

Om debattören

Joakim Medin
Journalist

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

70 år har nu passerat sedan befrielsen av Auschwitz, symbolen för Förintelsen och nazisternas värsta förbrytelser.

På minnesdagen betonade statsminister Stefan Löfven hur vi aldrig får glömma eller förneka, och hur vi nu
hör stöveltrampen på nytt i Europa.

Även i Sverige, och Löfven presenterade därför en ny utbildningsinsats. Bra så. Men hur mycket har vi faktiskt lärt av historien när vi hanterar dagens nazism?

På precis samma 70-årsdag meddelades det att tre nazister i Svenska motståndsrörelsen (SMR) åtalats, misstänkta för grov misshandel i centrala Uppsala 2013.

Ett femtontal fanbärande aktivister stod då en augustidag och delade flygblad om ”Massinvandringen – en tickande bomb” och kallade de som protesterade ”rasförrädare”.

Själv stod jag för att dokumentera allt med kamera, och såg antalet poliser krympa från fyra till två, att bevaka en icke tillståndsgiven demonstration av landets mest våldsamma vitmaktrörelse.

Till sist slängde en förbipasserande man några flygblad i en sopkorg. Han omringades snabbt och en häftig diskussion uppstod.

Vi hörde nazisterna förneka Förintelsen och kalla den en saga, likt Rödluvan.

En tonårsflicka fick höra att hon på grund av sin hudfärg inte hörde hemma i Sverige, utan borde åka till Afrika.

Den omringade mannen attackerades med sparkar, knytnävsslag och flaggskaft av SMR, och fick flera blödande jack i sitt huvud.

Nazisterna fritog en aktivist från polisens grepp och traskade sedan lugnt iväg.

Trots min och en väns inlämnade bilder och filmer, och trots att den misshandlade själv utpekat gärningsmän, lade Uppsalapolisen efter att halvår ner utredningen.

De sa att bevisningen var otillräcklig, förnekade existensen av filmer, och sa att vittnen varken kommit till förhör eller vågade prata.

Efter att jag tipsat Upsala Nya Tidning om att vi vittnen aldrig ens kallats till förhör, genomfördes en stor granskning av samma bevismaterial där flera nazister bakom misshandeln identifierades, som även deltog i SMR:s uppmärksammade attack i Kärrtorp.

Uppsalapolisen hade själv inte analyserat materialet, inte förhört en enda nazist, och inte samverkat med Söderortspolisen – trots Kärrtorp.

Utredningen återupptogs sedan och det är glädjande att se hur åtal till sist väckts. Men fram till idag har Uppsalapolisen inte velat kommentera sitt tidigare agerande.

Hur kan ett så solklart fall, när ökända nazister förnekar Förintelsen och misshandlar folk mitt på en livlig gågata, ta ett och ett halvt år att leda någonstans?

Vad sänder det för signaler 70 år efter befrielsen av Auschwitz, trots alla goda tal om nya stöveltramp och vårt gemensamma motstånd, när vårt system ändå misslyckas så med att ingripa mot dagens våldsamma nazister?

Utbildningsinsatser mot intolerans och hat är mycket bra.

Men det är otillräckligt om vi inte samtidigt har ett rättsväsende som vet att ta öppet rasistiska extremister på allvar – särskilt när de lämnar blodiga offer efter sig.

Annars har vi väl inte lärt mycket av Förintelsen?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.