Vägen till helvetet är kantat med goda intentioner.

Och det är precis det som håller på att hända med yttrandefriheten. Alla som pratat om åsiktsförtryck har länge stämplats som några slags foliehattar men faktum är att de har rätt.

Som när Expressen nyligen bakom påstådd omsorg om debattklimat orkestrerar en påverkanskampanj mot Google.

Eller som när propaganda plötsligt blev jämställt med något dåligt, något som till och med politiker är bekymrade över.

När blev opinion, som är det mindre hotfulla ordet för propaganda, något som är dåligt för demokratin?

Det är ju precis tvärtom.

Opinion är människors åsikter och dessa har tack vare sociala medier fått större möjligheter att nå ut än någonsin tidigare. Vid sidan av media.

Det stora problemet är när media inte tydligt märker ut vad som är åsikter och vad som är nyheter, inte att vanliga människor kan sprida sina via sociala medier.

Men nu kommer alla möjliga undan ens kritiska frågor när de yttrar sig att ”propaganda” ska motverkas.

Med andra ord, sådana som jag men också vanliga väljare, ska stämplas som något dåligt för demokratin och därför censureras eller begränsas.

Av omsorg för demokratin.

När opinion är själva syret för demokratin.

Det är först när olika åsikter framförda av olika människor testas mot varandra som man kan hitta någon slags sanning. Motsatsen är demokratiskämtet Ryssland och andra totalitära stater.

Hat är en annan sak. Detta lilla ord slängs in i meningar som ”vi måste värna det offentliga samtalet och motverka hot och hat”. Men hot är olagligt, inte hat.

Ändå klumpas de gång på gång ihop. Hat är en otrevligt framförd åsikt eller en åsikt om en person, ett personangrepp.

Alla som vill motverka hat vill förbjuda vissa sorters åsikter. Vad som är hat är också mycket relativt och olika personer uppfattar olika saker för hat eller inte hat.

USA och England har länge brottats med en situation där universiteten är de ställena där yttrandefriheten paradoxalt nog fått tagit flest steg tillbaka.

Anti-fascister som i toleransens namn kräver att personer de ogillar inte ska få yttra sig offentligt.

Det är bara en tidsfråga innan bokbål.

Bokstavligen.

För nu har ett sådant gäng krävt att alla internetbokhandlar, som Amazon, tar bort all litteratur som är ”antisemitisk och fascistisk”. Man ska alltså inte ens kunna få tag i böckerna längre.

Expressen krävde nyligen att journalfilmer från andra världskriget ska raderas från Youtube. Ett steg bort är bokstavliga bokbål.

En skrämmande utveckling som tyvärr accelererar. Med goda intentioner om ”bra samtalsklimat” och av omsorg av demokratin så att alla vill och kan delta i debatten närmar sig debatten själv det fascistiska.

Det totalitära där yttrandefriheten är villkorad. Där det fria ordet kommer att vara ett minne.

Vidriga åsikter bemöts i alla sanna demokratier med debatt och goda argument.

Med ord. Inte med förbud och bokbål. Inte med massanmälningar för att få bort misshagliga från nätet eller med krav på politiker att sätta åsiktspoliser på Google och Facebook för att ge media tillbaka makten över informationen och därmed intäkter och läsare.

Inte med statligt finansierade projekt mellan public service och vissa utvalda mediabolag för att bestämma vad som är falskt och vad som är sant.

Vi ska inte begränsa yttrandefriheten för det blir samtidigt ett stryptag på demokratin.

Ett fritt internet är tvärtom garanten för en vital demokrati.

Var är alla kämpar för friheten på nätet nu?