Theresa May har för andra gången lidit en smärtsam förlust i det brittiska parlamentet, 391 röster mot 242 i omröstningen om det omförhandlade utträdesavtalet.
Hon har förlorat kontrollen över processen. Hennes position som premiärminister är därmed kraftig försvagad och hon hänger ytterligt löst nu.
Det brittiska parlamentet är samtidigt fortsatt djupt splittrat om vad de vill ha för en slags brexit. Blir det en mjuk, hård, eller uppskjutet utträde, ny folkomröstning, eller ingen Brexit alls?
Två veckor innan utträdet famlar vi i blindo. Vi vet inte om det blir en kaosartad Brexit utan avtal eller om utträdet skjuts upp. Man talar allt mer om en blind brexit.
Vad som är viktigare än att analysera dagsformen av kaos på brexit är de långsiktiga konsekvenserna för svensk politik.
Alla svenska politiska partier borde ha gjort sin läxa av brexit, men tystnaden härskar.
En viktig orsak till den utbredda EU-skepsisen i Storbritannien var att politikerna inte kraftigt bemötte de dagliga lögner om EU som den unikt starka tabloidpressen spydde ut.
Den politiska, samt ekonomiska, kostnaden för att inte försvara EU-samarbetet är alltså enorm. Det lär vi av brexit. Storbritanniens politiska kapital är kraftigt skadeskjutet, oavsett vad som nu sker med brexit.
Var är då den svenska politiska EU-debatten om Europaparlamentet, två och en halv månad innan valet 26 maj? Var är reaktionerna på Macrons framtidsvisioner om Europa, och det tyska svaret från CDU-ledaren Annegret Kramp-Karrenbauer, AKK, på detta?
Vi kan inte bara vara medlemmar, vi måste vara aktiva medlemmar i EU för att få inflytande. Vi kan inte bara, som britterna, tro att EU är en marknadsplats.
EU är en ödesunion, ”Schicksalsgemeinschaft”, för fred, för jobb och en bättre vardag.
Risken för en hård brexit har därmed ökat markant. Förberedelserna för ett avtalslöst utträde trappas upp på båda sidor.
Visst, det kan absolut bli fråga om att brexit-utträdet skjuts upp, några månader eller till och med ett år. Det är till och med sannolikt.
Men har vi råd att inte förbereda oss för ett worst case scenario, när det enbart är drygt två veckor kvar?
Ändå är det förvånansvärt tyst från regeringen och dess myndigheter. Vi måste markant öka de politiska kontakterna med Tyskland, en av våra viktigaste exportmarknader och det politisk tyngsta landet i EU.
EU-minister Hans Dahlgren, och utrikeshandelsminister Ann Linde, Kommerskollegium, Tullverket och de andra måste lägga i högsta växeln och ringa i stormklockan nu.
Vi kan inte gå som zombies mot ett avtalslöst brexit när de flesta små och medelstora företag är oförberedda.
