DN:s ledarsida kritiserade i veckan begreppet ”tvångssteriliseringar” av transpersoner. Men att skilja mellan de tvångssteriliseringar som ägt rum historiskt och de som nyligen utförts mot transpersoner är att osynliggöra könsförtrycket i vår samtid. Samhället utgår felaktigt ifrån att det bara finns två kön. Alla som tvångssteriliserats måste få en officiell ursäkt och skadestånd från regeringen, skriver Sissela Nordling Blanco (Fi).
Fram tills i år har transsexuella i Sverige tvingats till sterilisering för att få den många gånger livsavgörande könskorrigerande vården. Ett brott mot de mänskliga rättigheterna, enligt Europarådet som uppmanat alla sina medlemsländer att upphöra med tvångssteriliseringar och betala ut skadestånd till de drabbade. Trots detta gick DN:s ledarsida i veckan ut och kritiserade själva begreppet ”tvångssteriliseringar”.
DN:s ledarsida menar att kravet på sterilisering av transsexuella inte är att jämföra med steriliseringarna av andra grupper som pågick i ”Sveriges dunkla förflutna”. Till skillnad från ”verkligt tvång” där människor ”stympades för att de ansågs mindervärdiga att föra människosläktet vidare” kallas steriliseringarna av transpersoner för enbart ”rutiner”.
Ledaren bygger på en falsk idé om att Sverige nu är ett i stort sett jämlikt och öppet land som respekterar mänskliga rättigheter. Svårigheter för hbtq-personer i Sverige är i DN:s värld nästan utplånade, med undantag för några ”enskilda” som fortfarande har det svårt: ”vissa invandrargrupper” och ”religiösa samfund”. Homofobi förminskas till en kvarleva hos några få när det i själva verket är ett samhällsproblem. De erkänner kort att situationen för transpersoner ännu inte är så bra – för att i nästa mening förneka de tvångssteriliseringar som varit.
Att göra skillnad mellan tvångssteriliseringarna som ägde rum förr i tiden och de nyligen utförda tvångssteriliseringarna mot transpersoner är inte bara ett osynliggörande av hur förtrycket finns närvarande i vår samtid. Det bygger också på en felaktig förståelse av historien.
Tvångssteriliseringar innefattar både det som skedde med tydligt tvång och det som skedde genom utpressning. Det var bland annat många kvinnor som tvingades till sterilisering för att få göra abort eller få vårdnaden över sina barn.
Men att villkora transpersoners rätt till vård med sterilisering handlar också om utpressning, och bygger på samma logik som när Sverige steriliserat etniska minoriteter, funktionsnedsatta, homosexuella, prostituerade och så kallade asociala kvinnor. Det har alltid handlat om idén att en bättre befolkning, ett bättre samhälle och en bättre familj kan skapas genom att de som sitter på makten med våld kontrollerar våra kroppar och vem som får skaffa barn.
Vi lever i ett samhälle som utgår ifrån att det bara finns två kön; kvinnor och män. Detta stämmer inte vare sig man väljer att definiera kön utifrån kromosomer, utseende på könsorgan eller människors egen identifikation. Ändå tvingas människor i Sverige in i dessa kategorier både juridiskt och fysiskt.
De som inte passar in riskerar att utsättas för hatbrott, diskrimineras på arbetsmarknaden, trakasseras i skolan, förtryckas av sin familj och tvingas in i en vårdapparat som är rent skadlig. Det här får förödande konsekvenser för transpersoners psykiska hälsa. Det är talande att så mycket som var femte ung transperson har försökt ta sitt liv.
Ändå anser vissa att det vore en dålig idé om de som tvångssteriliserats får en ursäkt och om transvården i större utsträckning utgick från patientens egna villkor. DN jämför könskorrigerande vård med estetiska plastikoperationer och deras slutkläm är att det blir orättvist om transsexuella får något som icke-transsexuella inte får.
Transpersoners ohälsa och hatbrotten riktade mot transpersoner är något som bottnar i just en utbredd diskriminering som måste mötas på alla arenor. Skolan har en viktig roll och måste ta sitt ansvar för att skapa en öppen och jämlik mötesplats där unga kan utvecklas och växa. All personal på skolor, ungdomsgårdar och ungdomsmottagningar borde få utbildning i hbtq-frågor, genus, antirasism och normkritik. Breda utbildningsinsatser måste även ske inom vården och rättsväsendet för att skapa ett värdigt bemötande.
Den könskorrigerande vården måste utgå från transpersoners behov snarare än från viljan att bevara trånga könsroller. Även minderåriga måste ha rätten till denna vård, precis som unga har rätt till annan vård. Slutligen måste alla som tvångssteriliserats få en officiell ursäkt och ett skadestånd från regeringen. För att kunna bemöta förtrycket idag måste vi först erkänna det förtryck som begicks igår.
Arbetet för allas rätt till sin egen kropp har pågått länge – och vi tänker fortsätta ända in i riksdagen.