TERRORISM Att hotbilden mot Sverige skulle ha ökat så markant de senaste fyra åren att en ny strategi skulle behövas, känns en smula märkligt. Jag misstänker att det snarare handlar om att argumentera för nya taktiska grepp, delvis sådana som kan innebära ingrepp i privatlivet. Det måste inte vara fel alls. Om det verkligen föreligger sådana ökade hotbilder som påstås. De faktorer som nämns är dock inte tillräckliga för att bevisa att så är fallet, skriver Magnus Norell, t.f. forskningsledare vid Utrikespolitiska institutet.
Det förslag till ny strategi för terrorbekämpning som regeringen presenterat, reser en del intressanta frågor och funderingar.
För det första sägs att risken ökat för terrorattentat sedan den förra strategin presenterades för fyra år sedan. På vilket sätt det skall ha skett framgår inte och att hotbilden skulle ha ökat så markant att en ny strategi skulle behövas, känns en smula märkligt. I synnerhet som regeringen också påpekar att terroristers förmåga att planera och skaffa vapen försvårats tack vare bättre samarbete mellan säkerhetstjänster. Att planering och vapenanskaffning har försvårats gäller på vissa håll, det är sant. Men någon generell trend att det skulle vara svårare att operativt planera och genomföra attentat, går inte att urskilja. Det som hänt sedan 9/11 är att trycket mot i synnerhet islamistisk terrorism har ökat. Det har lett till att vissa noder i den internationella jihad-rörelsen kommit i fokus och att individer där har punktmarkerats. Men detta påverkar ju inte, á priori, andra typer av terrorister.
Och det leder in på ett annat problem; det görs ingen åtskillnad mellan olika former av terrorism. I stället presenteras en generell bild av att terrorhotet ökat. I och för sig lyfts just islamistisk terror fram, men det framgår inte varför terrorhotet från just den typen av terrorhot skulle ha ökat under de senaste fyra åren. De skäl som anges gäller globalt och har varit känt sedan länge. Det är inget som skett de senaste fyra åren.
De förslag som aviseras är också främst av taktisk art; utökade möjligheter till signalspaning t.ex. Men det är inga strategiska förändringar. Dessutom är vikten av att vara fingertoppskänslig i bekämpandet av olika former av terrorism stor och därför blir utmålandet av nya taktiska grepp som nya strategier lite märkligt.
Regeringen har, får man förmoda, intressant information som grund för påståenden om att hotbilden förändrats till det sämre på fyra år. Då måste det dels konstateras att den senaste strategin misslyckats eftersom situationen blivit sämre. Men jag misstänker att det snarare handlar om att argumentera för nya taktiska grepp, delvis sådana som kan innebära ingrepp i privatlivet. Det måste inte vara fel alls. Om det verkligen föreligger sådana ökade hotbilder som påstås. De faktorer som nämns är dock inte tillräckliga för att bevisa att så är fallet. Och om det finns andra faktorer som regeringen inte kan ange av sekretesskäl bör man nog ange det för att bli trovärdig.