KORANBRÄNNING ”Avgörande för en framgångsrik religionskritik är att visa respekt för det som människor håller heligt. I synnerhet för människor som själva upplever sig finnas på samhällets eller världens botten. För dessa minsta kan religionen och det heliga vara den korg i vilket man lagt sina ägg av stolthet. Och så kommer Terry Jones eller Lars Vilks och utifrån en självutnämnd västerländsk överlägsenhet bestämmer sig för att krossa dessa ägg. Det är klart att många blir förbannade.” Det skriver Peter Weiderud, ordförande Sveriges kristna socialdemokrater.

Bokbål har genom historien använts av auktoritära, fundamentalistiska och militanta rörelser eller regimer för att söka tysta idéer, tankar eller personer man bestämt sig för att utdefiniera. Därför har eftertankens och eftervärldens dom mot bokbål varit hård.

Terry Jones koranbränning har inget med yttrandefrihet att göra. Yttrandefriheten är ett av våra viktigaste redskap för att granska makt, öka pluralismen och utveckla de sofistikerade mekanismer vi kalla demokrati.

I en globaliserad värld nöter olika kulturer, religioner och värderingar ständigt på varandra. Informationsteknologin har gjort det möjligt för stollar i Florida att uppvigla till ond bråd död i Afghanistan. Bland offren hittar vi en 33-årig svensk.

Denna globaliserade värld kan bara fungera om det skapas ett frirum för olika tankar och olika värderingar att kunna existera parallellt. Muslimer, kristna och judar måste alla mötas med respekt för sina olika erfarenheter och ha möjlighet att leva ut dem, så länge det inte kränker andra eller sker på andras bekostnad.

Problem uppstår när en grupp anser sig besitta Sanningen och utifrån sin egna självdefinierade överlägsenhet grovt och brutalt utdefinierar andra som underlägsna, ovärdiga eller oönskade. Det gäller vare sig det sker i kristenhetens, yttrandefrihetens eller profeten Muhammeds namn.

Om dessutom den kränkande handlar utifrån en maktposition och riktar sig mot en grupp som upplever maktlöshet, ökar risken för de explosiva tendenser vi upplevt de senaste dagarna.

Självklart måste vi kunna kritisera reaktionära, sexistiska och auktoritära tendenser i religionerna. Jag har själv ägnat större delen av mitt vuxna liv åt just detta. I den mån jag har haft framgång, så beror det på att jag försökt göra det i ögonhöjd och i respekt för helheten i religionen, också de positiva, livsbejakande och hoppingivande inslagen, såväl i min egen lutherska kristenhet som i judendom eller islam.

Avgörande för en framgångsrik religionskritik är att visa respekt för det som människor håller heligt. Det heliga kan ta sig olika uttryck, men för många troende är de heliga skrifterna (Toran, Bibeln, Koranen), profeterna (Jesus, Muhammed) eller helgedomen (kyrkan, moskén, synagogan) att betrakta som heliga. Det innebär att vi behöver handskas med dessa med särskild varsamhet.

I synnerhet för människor som själva upplever sig finnas på samhällets eller världens botten. Utan utbildning, försörjning eller en fungerande vardag. För dessa minsta kan religionen och det heliga vara den korg i vilket man lagt sina ägg av stolthet.

Och så kommer Terry Jones eller Lars Vilks och utifrån en självutnämnd västerländsk överlägsenhet bestämmer sig för att krossa dessa ägg. De tycker att ett av äggen är ruttet.

Det är klart att många blir förbannade. Några blir så tokiga så att de löper amok och slaktar oskyldiga. För detta finns det inget försvar. Våld mot oskyldiga civila för politiska ändamål är terrorism.

Terrorism måste bekämpas både genom nolltolerans av terrorhandlingar och försöka att förstå de bakomliggande orsakerna. Att anlägga ett perspektiv av egen överlägsenhet och krav på fullständig utplåning och underkastelse från den andra kommer inte att fungera.

Det finns ingen väg till tolerans. Tolerans är vägen.