Samhällets stora hemlighet är inte, som vissa verkar tro, att alla ekonomiska transaktioner idag sker elektroniskt och att politikerna outsourcat både infrastrukturen och bank-id.
Istället handlar det om de radikala konsekvenserna av att vår ekonomi bygger på skuldsättning och att det tillåtits av folkvalda representanter som handlat tvärtemot folkets bästa.
Man ska nämligen inte glömma att folket är de skuldsatta och fordringsägarna, det vill säga affärsbankerna, önskar bli omåttligt kapitalstarka.
Varje dag betalar vi med plastkort uppbackat av en bank eller med smutsiga sedlar, men få vet hur pengar skapas. Det borde dock vara allmänt känt att affärsbanker skapar pengar när de utfärdar lån.
Det krävdes en rapport från Katalys för att många av oss skulle inse att det är affärsbankerna som sitter med sedelpressen – och att det är de som trycker 98 procent av de pengar som är i omlopp.
Detta, ska ni veta, kommer det att skrivas om i historieböckerna – och inte på det sätt som många här och nu tror; att det var Riksbankens uppgift att styra expansionen av penningmängden.
Ana oråd när denna tryckpress (dator), enligt Regeringsformen, ska finnas inuti Riksbankens lokaler. Endast Riksbanken har nämligen rätt att ge ut sedlar och mynt.
Det finns demokratiska skäl till att Sverige har den centralbank som vi har, som för övrigt är världens äldsta. Men rollen den en gång spelade har radikalt förändrats utan att någon har ifrågasatt det.
En bakåtsträvande utveckling har redan inträffat eftersom affärsbankerna tillåtits få essentiell kontroll över samhället – och skälen till omvandlingen är flera.
Sverige som nationalstat har svepts med i den finansiella globaliseringen men poängen är att storbankerna med statens tillåtelse fått subventioner och marknadsövertag.
På så vis har en faraonisk expansion av den mest privilegierade sektorn – bankindustrin, ägt rum. Med denna följde en övertro på att bankerna är systemviktiga, en fundamentalism som lever sitt eget liv, framför allt i politikernas medvetande.
Utvecklingen har bidragit till bankernas monopolställning när kontanterna blivit allt mer knappa.
För att förstå hur vår civilisations ekonomiska system kom att baseras på kredit, måste vi blicka bakåt.
Det monetära systemets uppbyggnad är inte obegripligt och inte heller den fundamentala förändringen som ägde rum när USA 1971 frångick Bretton Woods-systemet, som var förankrat i en guld.
Över en natt förvandlades valutor till vad man kallar fiatpengar, det vill säga pengar som har ett värde enbart på grund av att den institution som ger ut dessa pengar säger att de är värda något. Riksbanken som lovat att växla in varje krona mot dess värde i guld slutade med detta.
Förstå först den signifikanta skillnaden och stanna sen kvar i tanken, för vad sker när staten inte längre är garant för att pengar inte trycks i överflöd och landets valuta inte längre är en exklusivitet?
Jo, penningmängden ökar betydligt snabbare än BNP när de vinstdrivande bankerna vill låna ut i snabbare takt än tillväxten. Här ligger den uppenbara problematiken – att skuldberget växer bortom alla proportioner.
Varför existerar då i dag nästan uteslutet affärsbankspengar som har skapats med hjälp av lån?
Bankerna tänker i första hand på sin vinst, därför har det i modern tid skett en kreditexpansion utan motstycke. Pengar som genom tiderna har varit en värdebärare, inte utan att det funnits ett skäl till detta.
Vi talar inte om en petitess, utan för att just det läge vi nu finner oss i skulle undvikas till alla pris: en skuldbaserad ekonomi som skenar iväg mot avgrunden.
Riksbanken, som ska vara självständig har, i takt med att fodringsägarna fått allt mer makt sakta men säkert avhänt sig skapandet, driften och kontrollen av våra pengar till affärsbankerna. Det på grund av sin utsatta position.
Tiden är knapp, kontanterna försvinner och enda vägen framåt är att folket, oberoende av ideologi, kräver att Riksbanken ger ut en e-krona.
Det för att säkra att Sverige har ett betalmedel och en valuta som är demokratiskt förankrad.
Detta räcker dock inte för att stoppa sektorn från en oundviklig kris, för naturligtvis måste utlåningen också överstämma med inlåningen, som på alla normala balansräkningar.
Fotnot. Den 15 juni arrangeras konferens The future of money i Stockholm. Deltar gör representanter för Riksbanken, Michael Kumhof från Bank of England (tidigare IMF), Spaniens tidigare centralbankschef Miguel Ordonez med flera.
