Inget av riksdagspartierna tror officiellt på elöverkänslighet längre, inte ens Miljöpartiet.
Men Miljöpartiets ledamot i Socialutskottet, Jan Lindholm, har till riksdagen bjudit in en aktivist som kämpar mot mobilnät och Wi-Fi.
Mona Nilsson är ordförande i Strålskyddsstiftelsen, och hon kommer 22 april, i en av riksdagens lokaler, berätta om
”hälsorisker med trådlös teknik”.
Bakom inbjudan till detta informationsmöte står förutom Jan Lindholm också kristdemokraten Roland Utbult.
På senare år har Mona Nilsson också börjat varna för så kallade chemtrails, där flygplanens kondensstrimmor påstås vara avsiktliga utsläpp av skadliga ämnen för att manipulera människor eller väder.
Mona Nilsson anser att chemtrails är ”den mest alarmerande miljöfrågan i dag.” Och även Jan Lindholm har tagit oron för chemtrails på allvar.
Under förra mandatperioden gav han RUT, riksdagens utredningstjänst, i uppdrag att ta reda på om det kunde vara så att hemliga flygplan besprutar oss med olika gifter.
Det vore bättre om våra folkvalda ville grunda sina uppfattningar om miljörisker på vetenskapligt konsensus.
Som SVT rapporterat har den vetenskapliga EU-kommittén SCENIHR (Scientific Committee on Emerging and Newly Identified Health Risks), som värderar möjliga nya hälsorisker, nyligen gjort en genomgång av forskningen om eventuella faror med elektromagnetiska fält.
Det tydliga beskedet från EU-kommittén är att det inte innebär någon hälsorisk att utsättas för elektromagnetiska fält som ligger under dagens gränsvärden.
De senaste årens forskning har gjort det allt mer osannolikt att elektromagnetisk strålning skulle orsaka vare sig hjärntumörer eller den flora av symtom som plågar de som tror sig vara elallergiska.
Det frågetecken som kvarstår är om lågfrekventa fält skulle kunna öka risken för leukemi hos barn som bor alltför nära högspänningsledningar.
Man har inte funnit någon trovärdig förklaring till hur denna risk skulle kunna uppkomma, och djurförsök och studier på cellkulturer har inte gett stöd för att det skulle finnas ett orsakssamband mellan högspänningsledningar och barnleukemi.
Där EU nu är tydliga ger tyvärr svenska myndigheter dubbla budskap vad gäller faror med mobilnät och andra fält.
Å ena sidan bedömer Strålskyddsmyndigheten och Socialstyrelsen att elallergi inte existerar, å andra sidan ger Socialstyrelsen år efter år stora summor till de elöverkänsligas förening och en del kommuner ger bidrag för elsanering av bostäder och landsting bekostar elsanerade vårdrum.
Vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. De som upplever sig elallergiska simulerar inte, de har ett verkligt lidande, men provokationsförsök har visat att symtomen inte är kopplade till om patienterna utsätts för ökade elektromagnetiska fält.
Tjänstemän och politiker kan genom välmenande men ogenomtänkta åtgärder underblåsa en elfobi som gör dessa medmänniskor socialt isolerade utan att göra dem friskare.
Elsanering av lägenheter och vårdrum torde snarast motverka sitt syfte; vi måste hitta sätt att verkligen minska lidandet och inte legitimera en vanföreställning.
Det är dags att de statliga myndigheterna med sakkunskap mer tydligt vägleder kommuner och landsting till att låta vetenskaplig kunskap styra.
Dags också för rikspolitiken att ändra reglerna för statsbidrag så att inte skattepengar används till desinformation som skapar fler personer med elfobi.