Sjukvårdsfrågan är tillbaka där den hör hemma: Högst upp både på den politiska agendan och i samhällsdiskussionen. Det blev om inte annat tydligt under söndagens partiledardebatt i SVT.
Även här i USA – där jag bor högst tillfälligt – har sjukvården givits stort utrymme i nyhetssändningarna efter presidentvalet.
Som svensk boende i USA får du perspektiv.
President Donald Trump har skrutit och skrävlat om att landets existerande system ”Obamacare” ska ersättas med något ”mycket bättre” men även med Trumps senaste förslag (som ännu inte passerat senaten) skulle USA att ligga 60 år efter Sverige: 1955 införde vi allmän sjukförsäkring, en obligatorisk försäkring som innefattar alla medborgare.
Lagstadgad sjukförsäkring finns i de flesta industriländer, men alltså inte i USA trots att landet anses ha världens dyraste sjukvård: Av 100 skattedollar går 20 till vården (hela 30 av 100 skattedollar går till försvaret i USA men det är en annan diskussion).
Som svensk i USA är det inte utan att du känner en viss stolthet över Sverige som i ett globalt perspektiv rankas bland de bästa länderna i världen på område efter område, i jämförelse efter jämförelse.
Att vi har tappat tätpositionen vad gäller medellivslängd förklarades nyligen i en internationell studie med att vi vräker i oss för mycket rött kött och andra animaliska produkter. Så rikt är alltså Sverige att vi äter ihjäl oss i lägre åldrar än i jämförbara länder.
Vem har vi egentligen att tacka för vår rättvisa sjukvård?
Ja förutom tidigare generationer och alla de människor som arbetat inom vården var det också politikerna på den tiden som tidigt insåg värdet av ett omfattande och rättvist system för alla, inte bara för eliten vilket är enklare att lösa.
Och nu har Sverigedemokraterna blandat sig i vårddiskussionen. Vän av ordning vet inte om hen ska skratta eller gråta: Vad kan SD om sjukvård?
Och det är på sin plats att påminna om att Jimmie Åkesson (SD) och hans främlingsfientliga så kallade parti nyligen ställde sig bakom Donald Trump, som alltså är på god väg att driva igenom en sjukvårdsreform som väntas leda till att 30 miljoner människor blir av med sin försäkringen, som gör att fattiga och långtidssjuka förlorar för att medel- och överklassen ska få billigare premier.
Utöver att SD – likt Donald Trump – förespråkar ett samhälle med den omöjliga ekvationen att klockan ska vridas tillbaka 60 år så innebär även SD:s så kallade sjukvårdsförslag att de svagaste grupperna ska få det sämre på bekostnad av det ska bli ännu bättre för oss som redan lever i lyx och överflöd, jämfört med en majoritet av jordens befolkning.
Det är raka motsatsen till ett Sverige som ligger i framkant när det kommer till erbjuda rättvis sjukvård för landets samtliga invånare.
Lagom till SVT-debatten lanserade SD en reklamfilm om vården där rena lögner blandas med banala självklarheter och av någon anledning scrollas det på en mobiltelefon i denna reklamfilm där jag dyker upp i min roll som fotbollskrönikör(!).
Sverigedemokraterna splittrar och sårar redan samhället genom att konsekvent ställa grupper mot varandra. Deras företrädare pekar ogenerat ut människor från olika härkomster och religioner som mer eller mindre värda.
Partiprogrammet kan tolkas som att alla ”svenskar” ska formas enligt någon slags uråldrig sillkultur där du blir betraktad som ett hot mot nationen om du föredrar kebabpizza framför falukorv, eller håller på Brasilien istället för Sverige i fotboll.
Med nämnda reklamfilm plus Jimmie Åkessons inspel i söndagens partiledardebatt försöker Sverigedemokraterna ändå framstå som ett parti som ska erbjuda rättvis sjukvård för alla.
Tror någon att Sverigedemokraterna – ett parti som funnits i 30 år och precis städat ut hakkorsflaggorna ur garderoben – har en aning om hur sjukvården organiseras i ett land?
Det är löjeväckande att tro att de har någon som helst kunskap eller kompetens inom det medicinska.
Sjukt, var ordet.