Polisen Åsa Wulff skriver klokt på SVT Opinion om polisbristen och vikten av att det tillkommer fler poliser, men också rätt poliser.
Så sent som för en vecka sedan debatterade jag polisutbildningen med justitieministern och frågade varför det aviseras hundratals nya platser och två nya polishögskolor när regeringen inte ens idag lyckas fylla platserna på polisutbildningen.
I höst står 175 platser tomma, trots att regeringen sänkt flera krav. Polisyrket är attrativt, tusentals söker och vi har många sökande per plats, trots detta lyckas inte Polismyndigheten rekytera tillräckligt många.
Jag uppmärksammade redan i våras att det slutar fler poliser än antalet nya som utbildas och sedan ansälls. Det är en mycket allvarlig utveckling.
Regeringen gör ingenting för att stoppa polisavhoppen och definitvt inget för att locka tillbaka de hundatals poliser som slutat.
Ska vi höja polisyrkets status måste det till en bättre arbetsmiljö, bättre ledning och styrning, tydligt mandat för de lokala cheferna men inte minst att resurser hamnar på den lokala nivån närmast medborgarna.
Regeringen lovade att agera mot byråkratiseringen men det har blvit precis tvärtom. Regeringen har sparat på Polisen i tre år och det förklarar den underbemanning och de besparingar som fortfarande sker inom myndigheten.
Liberalerna lägger nu den största satsningen av samtliga politiska partier på svensk polis, redan 2018 vill vi höja polislönerna med motsvarande 4000 kronor i månaden.
Vi kräver att rikspolischefen ser till att resurserna hamnar närmare medborgarna och ute i samhället. Istället har i nu färre poliser och färre i yttre tjänst.
Vi öronmärker också 2018 250 miljoner kronor till utredningsverksamheten som idag är eftersatt och fortsatt visar försämrade siffror när det gäller uppklarade brott.
Om vi inte lyckas vända detta kommer allmänhetens förtroende för rättsamhället att undermineras ytterligare.
Ytterligare en orsak till utvecklingen inom Polisen som Åsa Wulff pekar på beror på rikspolischefens okunskap om den polisiära verkligeten och de faktiska utmaningarna.
Dan Eliasson blev till exempel förvånad över hur illa det var i de särskild utsatta områdena, trots känd lägesbild inom Polisen.
Rikspolischefen har i princip vilselett riksdagens justitieutskott när vi återkommande frågat om ekonomi och underskott.
Eliasson har hela tiden hävdat att han kommer att vända resultaten, klara upp fler brott och att de resurser han haft är tillräckliga.
Utvecklingen, att vi fått fler områden där de kriminella dominerar, att vi har stora underskott inom Polisen där 1000-1500 anställda riskerade sägas upp bekräftar att rikspolsichefen inte hade någon korrekt bild av den myndighet att är satt att leda.
Det visar också att de ekonomiska kommentarar som rikspolischefen gjort de senaste två åren inte varit byggda på korrkta fakta utan mer för att passa regeringens polispolitik.
Liberalerna kräver nu att besparingarna stoppas, att Polisen får återanställa vakanser när poliser slutar men också att resurser fortsatt måste pressas ner för att kraftigt återupprätta förtroendet för svensk polis.
Det viktigaste som kan göras nu för att stärka Polisen är att stoppa avhoppen och locka tillbaka de som slutat.
När det gäller straff för hot och våld mot poliser krävde Liberalerna redan i våras lagändring, även när det gäller frågan om kränkningsersättning. Men Socialdemokraterna röstade nej till vårt förslag.
Först efter attacken mot den lokala polismannen i min hemstad Västerås tvingades regerigen agera genom att ett tillägg nu kommer ges till den blåljusutredning som ska arbeta fram till 2018.
