Ända sedan 2010 har jag försökt få till ett förhör med Julian Assange, säger överåklagare Marianne Ny.
Ända sedan 2010 har jag försökt få till ett förhör med Julian Assange, säger överåklagare Marianne Ny. Foto: TT
Debattinlägg

”Överåklagaren kallade till presskonferens och bjöd på västgötaklimax”

Assange ·

”Assange har utsatts för en negativ särbehandling som saknar motstycke och någon kvalitet har hittills inte gått att upptäcka i utredningen”, skriver Rolf Hillegren.

Om debattören

Rolf Hillegren
F d åklagare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

För sex år sedan inleddes den polisutredning som ännu inte har avslutats och i media blivit känd som fallet Assange. De stora dragen torde vara hyfsat kända hos den stora allmänheten.

Under hela utredningstiden har överåklagaren Marianne Ny som leder förundersökningen varit tämligen ovillig att svara på frågor från journalister.

I stället har man från Åklagarmyndighetens sida valt att på myndighetens hemsida lägga ut en kronologisk redogörelse för turerna i ärendet. Detta är i och för sig bra, men ger absolut inte svar till den som har berättigade frågor.

Förväntningarna måste därför ha varit stora hos de journalister som infunnit sig till den presskonferens till vilken åklagaren kallat den 7 september, vilket för övrigt råkade vara samma dag som Uppdrag granskning skulle sända ett reportage om fallet.

Jag tror att de som var förväntansfulla kände sig blåsta på konfekten när åklagaren inledde konferensen med att förklara att hon i stort sett inte hade någon ny information att lämna.

Den nyhet som meddelades var att förhör med Assange planeras att hållas i London inom en inte alltför avlägsen framtid och att förhöret kommer att ske på Ecuadors villkor.

Detta är visserligen en total omsvängning från åklagaren som tidigare envist hävdat att förhör måste hållas i Sverige. Allt annat har hittills varit otänkbart enligt åklagaren, som vägrat att anpassa sig till de nya omständigheter som inträdde 2012, när Assange beviljades asyl i Ecuador.

Men trots allt är åklagarens omsvängning ingen sensationell nyhet, då den får sägas ha skett under tvång från hovrätten. Förvånande hade det däremot varit om hon på eget initiativ gett uttryck för självkritik.

Som svar på frågan varför Assange inte kunnat höras i London tidigare hänvisade Marianne Ny till att det skulle försämra utredningens kvalitet samt att han inte fick särbehandlas.

Faktum är dock att Assange utsatts för en negativ särbehandling som saknar motstycke och någon kvalitet har hittills inte gått att upptäcka i utredningen.

Det finns många kuriösa inslag i detta ärende och ett sådant är att det planerade förhöret är fullständigt onödigt. Assange hördes 2010 och för den som läst förhören i ärendet är det uppenbart att han inte lär komma att säga något som gör det möjligt att åtala honom.

Det finns inte tillräcklig bevisning, vilket stod klart redan 2010 då förundersökningen lades ned av en erfaren åklagare innan den återupptogs av Marianne Ny (se även min artikel i SvD.se den 12/8).

För dagen får det anses osäkert huruvida något förhör överhuvudtaget kommer att hållas. Vad jag däremot är övertygad om är att Assange aldrig kommer att åtalas.

Slutet på historien lär bli att antingen lägger åklagaren ned förundersökningen efter förhör med Assange eller också sedan Svea hovrätt eller Högsta domstolen beslutat att Assange inte längre ska vara häktad.

Vad händer därefter? En inte alltför avancerad gissning är att åklagaren kommer att hävda att bevisningen kom att försvagas på grund av den långa tidsutdräkten.

Kom i så fall ihåg att det aldrig har funnits tillräcklig bevisning för åtal. Kom även ihåg att Assange inte har någon skuld till tidsutdräkten.

Åklagaren har det fulla ansvaret för att utredningen drivs framåt och hon förtjänar stark kritik för att hon inte tänkt i nya banor när omständigheterna förändrats.

Senast 2012 borde hon ha insett att hon aldrig skulle komma att lyckas få Assange till Sverige. Kritiken lär inte avta i styrka av att utredningen ytterligare drar ut på tiden.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.