Detalj ur romregistret
Debattinlägg

”Vi blev diskriminerade på etnisk grund”

Uppdaterad
Publicerad

ROMREGISTRET · ”Nu står det klart att vi som registrerats diskriminerats just på etnisk grund”, skriver Soraya Post.

Om debattören

Soraya Post
EU-parlamentariker (Fi)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Den svenska staten har envist förnekat att det så kallade kringresanderegistret, mer känt som Skånepolisens romregister, skulle bygga på etnicitet.

Det de inte har kunnat förklara är varför de ungefär 4 700 personer som registrerats själva är eller har familjerelationer med romer.

Jag är en av dem.

I likhet med de flesta i registret – varav 1 104 barn, bland annat mina egna barn och barnbarn – vet jag inte varför jag hamnat där. Vi är många registrerade som aldrig varit i kontakt med de brottsmisstänkta personer som registret ursprungligen upprättades för att hålla koll på. Vi är många som aldrig dömts för något brott.

Idag gav Stockholms tingsrätt elva av mina medregistrerade rätt mot svenska staten. Vi har blivit utsatta för diskriminering på etnisk grund, slår domstolen fast och utdömer skadestånd till de elva som drivit process.

Domen innebär förstås upprättelse för oss drabbade. Men det är ändå större än så. Det är en seger för mänskliga rättigheter vi firar idag.

Som alltid när människor slåss för sina grundläggande rättigheter har dock segern varit dyrköpt. Inte bara för oss som registrerats, utan också för det svenska samhällets relation till dess romska minoritet.

Låt mig förklara.

När jag var liten var det alltid jag som fick sköta familjens kontakter med myndigheterna. Jag var ensam om att vara blond och för ung för att redan vara kuvad av majoritetssamhällets fördomar gentemot oss romer och resande. Jag lärde mig snart vad icke-romerna tänkte och tyckte om oss.

Men jag hade ändå ett grundläggande förtroende för rättsstaten. Som vuxen engagerade jag mig i samhället som aktivist och lobbyist, jag jobbade med mänskliga rättigheter för Västra Götalandsregionen och kandiderade så småningom till Europaparlamentet. Jag ville vara en del av samhället. Så mycket trodde jag – trots allt – på mitt hemland Sverige.

Nästan allt mitt förtroende för våra myndigheter och makthavare raserades samma dag som DN:s journalist, Niklas Orrenius, ringde mig för att berätta att jag fanns med i polisens romregister. Jag föll i gråt när Niklas berättade. Någonting inom mig dog.

Sedan dess har ingenting varit sig likt.

Tidigare var det självklart för mig att ringa polisen om jag eller någon i min omgivning blivit utsatt för brott.

Vem skulle jag ringa nu?

Tidigare var det ingen stor sak att lämna in personuppgifter till myndigheterna om de efterfrågat sådana.

Efter registreringen kändes det mycket olustigt.

Och värst av allt var statens svar. Att det här inte var så mycket att väsnas om. Att det inte var fråga om något etniskt register.

Det symboliska skadestånd vi fick av justitiekanslern strödde snarare mer salt i såren än lagade det som gått sönder. Ytterligare en kränkning, såg jag det som. Jag har inte ens begärt ut pengarna.

Därför är dagens dom så viktig. Inte i första hand för att skadeståndet för de elva som drivit sin sak i Stockholms tingsrätt är betydligt högre. Utan för att det nu står klart att vi som registrerats diskriminerats just på etnisk grund.

En domstol har slagit fast att den svenska staten och polismyndigheten än idag är genomsyrad av antiziganism.

Ironiskt nog är denna bottenlöst tragiska insikt den första etappen mot försoning.

I dag började rättsstaten återuppbygga sitt förtroende.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Polisens romregister

Mer i ämnet