En kombination av tre bilder visar människor som röstar bakom skärmar i en vallokal i Bagarmossen under valdagen 2018. Foto: Hanna Franzén/TT
Debattinlägg

”Rösträtten firar inte alls 100 år!”

”Någon allmän och lika rösträtt var det inte tal om 1918. Demokratins genombrott dröjde länge för flera grupper i samhället som nekades rätten att rösta, av den enkla anledningen att de inte ansågs vara medborgare av det rätta virket”, skriver Strand, Barath, Johansson och Grönfors.

Om debattörerna

Harald Strand
Riksförbundet FUB:s ordförande
Rosita Grönfors
Ordförande för Riksförbundet Internationella romska och resande Kvinnocenter
Paul Barath
Förbundsordförande riks-KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället)
Maria Johansson
Ordförande, FQ, Forum – Kvinnor och Funktionshinder

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Idag sker något unikt. Det är den första gången som en allmän flaggdag utlyses för ett enda särskilt tillfälle. I ett pressmeddelande i oktober meddelade regeringen: 

”Den 17 december 2018 är det 100 år sedan riksdagen fattade det principiella beslutet att införa allmän och lika rösträtt i Sverige. För att fira 100-årsminnet av demokratins genombrott har regeringen i dag beslutat att göra den 17 december 2018 till en tillfällig allmän flaggdag.”

Det var en historisk händelse när riksdagen fattade beslutet för 100 år sedan om att vissa kvinnor skulle omfattas av den allmänna rösträtten.

Men någon allmän och lika rösträtt var det inte tal om 1918.

Demokratins genombrott dröjde länge för flera grupper i samhället som nekades rätten att rösta, av den enkla anledningen att de inte ansågs vara medborgare av det rätta virket.

För 100 år sedan betraktades inte rösträtt som en mänsklig rättighet.

Rätten att delta i allmänna val var snarare ett privilegium reserverat för de som betraktades som dugliga, skötsamma medborgare enligt tidens sätt att värdera människor.

Det var många som föll bort med hänvisning till de så kallade ordentlighetsstrecken:

  • Värnpliktsvägrare – ansågs inte förtjänta av rätten att rösta eftersom man var ovillig att gå ut i krig för sitt land. Rösträtt först 1922.
  • Fängelseinterner – ansågs har förlorat ”medborgerligt förtroende” vilket innebar att den dömde förlorade sin rösträtt. Rösträtt först 1937.
  • Mottagare av ”fattigunderstöd” – ansågs oförmögna att ha en åsikt om stora samhällsfrågor. Kvinnor drabbades särskilt av detta rösträttsstreck. Rösträtt först 1945.
  • Sveriges romer – ansågs inte uppfylla rösträttens krav på folkbokföringsadress. (En omöjlighet då romer inte tilläts stanna kvar någon längre tid på samma ort.) Rösträtt först 1959.
  • De omyndigförklarade – ansågs sakna all rätt att bestämma över sina ekonomiska angelägenheter och att rösta i allmänna val på grund av ”grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet.” Rösträtt först 1989.

100-årsjubileum för demokratins genombrott i Sverige? Inte riktigt än, snarare om 71 år!

Det finns dock viktiga demokratiska segrar värda att fira, viktiga att lyft fram varje år.

Segrar som blev vunna efter andra världskrigets fasor och som vi ständigt behöver påminnas om. FN:s generalförsamling antog den 10 december 1948 den första internationella deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Nu, 70 år senare, kan vi konstatera att deklarationen är en av världens mest översatta och den finns nu på 500 språk.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.